Sociala problem beskrivs ofta som komplexa och för att möta utmaningar i samhället betonas vikten av samverkan mellan olika aktörer. Förändringar i det svenska välfärdssystemet har möjliggjort olika typer av samarbeten mellan den offentliga sektorn och civilsamhället. Idéburet offentligt partnerskap (IOP) är en överenskommelse om samarbete mellan civilsamhällets organisationer och den offentliga sektorn, i syfte att uppnå ett allmännyttigt samhälleligt mål. Eftersom formen är relativt ny och samverkan lyfts fram som viktig för socialt arbete, har syftet med denna studie varit att undersöka hur ideella organisationer och förvaltningar i Uppsala kommun upplever att samverkansformen IOP fungerar. Teoretiskt vägleds studien av teorier om samverkan samt byråkratisering. Studien antar en hermeneutisk utgångspunkt och baseras på sju kvalitativa semistrukturerade intervjuer med representanter från den offentliga och idéburna sektorn samt kompletteras med en dokumentstudie. Studiens resultat visar att aktörerna väljer att teckna IOP-överenskommelser då IOP bidrar till att uppnå gemensamma mål genom att parterna tillför viktiga resurser till varandra. Dessutom blir relationen mer jämställd och bidrar till ökad dialog samt långsiktig finansiering för organisationerna. Resultatet visar även att det generellt är svårt att mäta effekter av IOP och att IOP medför både utmaningar och nya möjligheter. Utmaningar som finns med samverkansformen är att arbetet är administrativt tungt, tar mycket tid, att det inte finns några tydliga riktlinjer och att det finns en risk för att det blir personbundet. Å andra sidan medför IOP även nya möjligheter såsom bättre insyn hos varandra, en bättre kontakt och att parterna kompletterar varandra för att kunna hjälpa Uppsalas medborgare och uppnå samhällseffekter.