Bakgrund: Våld i nära relationer klassas som ett samhällsproblem. Det är viktigt att belysa att det finns olika typer av våld, exempelvis fysiskt, psykiskt, sexuellt samt materiellt våld. Sjuksköterskor är betydelsefulla för att identifiera våldsutsatta kvinnor och därigenom arbeta för att främja deras hälsa samt lindra lidande.  Syfte: Var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor som uppsöker hälso- och sjukvård som blivit utsatta för våld i nära relationer. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ metod där 12 artiklar samanställdes och analyserades genom femstegsmetod enligt Friberg (2017).  Resultat: Resultatet presenterar sjuksköterskors upplevelser i mötet med kvinnor som varit utsatta för våld i nära relationer genom tre kategorier; Sjuksköterskors förutsättningar (Kunskap och utveckling och Erfarenheter), Förutsättningar i verksamheten (Tidsbrist, Rutiner och Teamsamverkan) samt Sjuksköterskors hanterbarhet (Reaktioner i mötet och Relationernas betydelse). Slutsats: Genom att öka sjuksköterskors kompetens och öka resurser i verksamheterna kan sjuksköterskor känna ökad trygghet i mötet med våldsutsatta kvinnor. Detta kan i sin tur leda till att fler våldsutsatta kvinnor identifieras och erbjuds vård av god kvalitet. / Background: Intimate partner violence is classified as a societal problem, hence the importance to highlight different types of violence, i.e., physical, mental, sexual and material violence. The nurses play an important role in identifying the women who are exposed to intimate partner violence. Nurses work to promote health and alleviate suffering. Purpose: The aim of the study was to describe nurses’ experiences of meeting women who seek medical attention and have been exposed to intimate partner violence.  Method: A literature review with a qualitative approach where 12 articles were compiled and analyzed with the five-step method according to Friberg (2017). Results: The result showed nurses' experiences in meeting women who have been exposed to intimate partner violence and are presented through three main categories; Nurses’ prerequisites (Knowledge and development and Experience), Prerequisites in care facilities (Time constraints, Routines and Team collaboration) and Nurses' manageability (Reactions in the meeting and The importance of relationships). Conclusion: Nurses’ confidence in caring for abused women can increase by increasing nurses’ competence and expanding resources in care facilities. The identification and care of abused women can thereby improve.

Bakgrund: Vid bipolär sjukdom är de framträdande symtomen perioder av manier och depressioner och risken för suicid kan vara hög. Forskning har visat att när en person drabbas av bipolär sjukdom påverkas inte bara individen utanäven deras närstående. I familjefokuserad omvårdnad inkluderas närstående i vården och ses som en viktig resurs i återhämtningen. Det behövs mer kunskap inom den psykiatriska vården om närståendesupplevelser och deras behov. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av att leva med personer som har bipolär sjukdom. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med systematisk ansats där Thomas och Hardens metod för tematisk analys använts vid datanalysen. Primärpublikationer söktes i databaserna PubMed, CINAHL samt PsycINFO. Fjorton artiklar med kvalitativ ansats inkluderades i resultatet. Resultat: Analysen av inkluderade studier utmynnade i tre teman med tillhörande subteman. Teman var ”Ett förändrat liv, ”Kontakten med sjukvården” och ”Att överleva själv”. Slutsats: Slutsatsen är att närstående till personer med bipolär sjukdom upplever att livssituationen påverkas av sjukdomen. En ständig oro, känsla av ensamhet och att sätta sina egna behov åt sidan kan leda till att den egna hälsan riskeras. För att minska på bördan har närstående behov av att känna sig delaktiga i vården och behöver stöd från både sjukvården och andra i deras omgivning. Sjukvården behöver därför bjuda in närstående och ge adekvat information och erbjuda anpassat stöd. / Background: The prominent symptoms in bipolar disorder are periods of mania and depression, and the risk of suicide can be high. Research has shown that when someone suffers from bipolar disorder, others close to them are also affected. In family-focused nursing relatives are included and are seen as an important resource in the recovery process. More knowledge is needed in psychiatric care about family experiences and their needs. Aim: The aim was to describe family experiences of living with people who have bipolar disorder. Method: Qualitative literature review with a systematic approach where Thomas and Harden's method for thematic analysis was used. Primary publications were searched in the databases PubMed, CINAHL and PsycINFO. 14 qualitative studies were included in the result. Results: The analysis of included studies resulted in three themes and associated subthemes. The themes were “An altered life”, “The contact with healthcare” and “To survive oneself”. Conclusion: The conclusion is that family to persons with bipolar disorder experience that the disease can have a substantial impact on life. Constant worry, a feeling of loneliness and putting one's own needs aside can lead to one's own health being risked. To reduce the burden, family members need to feel involved in the care and need support from both health services and others around them. Therefore, healthcare professionals need to invite those close to the patient and provide adequate information and offer customized support.

Bakgrund: Psykossjukdom är en av de allvarligaste psykiatriska sjukdomarna. Trots att det finns effektiva behandlingsstrategier får inte alla med psykossjukdom specialiserad vård, vilket kan ha allvarliga konsekvenser för deras livslängd och välbefinnande. Diskriminering och stigma kring psykossjukdom kan påverka patientens hälsa och prognos. Det är viktigt att tidigt upptäcka och behandla psykossjukdomar för att minimera funktionsnedsättning och förbättra prognosen. En utmaning inom vården för personer med förstagångsinsjuknande är att bibehålla terapeutisk allians och främja återhämtning. Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av vården vid förstagångsinsjuknande i psykos. Metod: En litteraturstudie med strukturerat tillvägagångssätt och kvalitativ ansats. 15 originalartiklar inkluderades och tematisk dataanalys genomfördes enligt Braun och Clarke. Resultat: Litteraturstudien sammanställer tidigare forskning inom området och efter dataanalys framkom tre teman: Värdefulla relationer, Hjälpande insatser, Hinder och utmaningar för delaktighet med respektive subteman. Slutsats: Erfarenheterna från vården för personer med förstagångsinsjuknande med psykos berör relationer till personal och medpatienter, praktiskt stöd och psykoedukation, och faktorer som rädsla för vården, bristande tillit och kontinuitet. / Background: Psychotic disorders are among the most severe psychiatric illnesses. Despite the availability of effective treatment strategies, not all individuals with psychotic disorders receive specialized care, which can have serious consequences for their longevity and well-being. Discrimination and stigma surrounding psychotic disorders can impact the patient's health and prognosis. Early detection and treatment of psychotic disorders are crucial to minimize disability and improve prognosis. One challenge in the care of individuals experiencing first-episode psychosis is maintaining therapeutic alliance and promoting recovery. Aim: The objective was to describe patients' experiences of care during first-episode psychosis. Method: A literature study with a structured approach and qualitative approach. 15 original articles were included and thematic data analysis was conducted according to Braun and Clarke. Results: The literature review compiles previous research in the field, and after data analysis, three themes emerged: Valuable relationships, Supportive interventions, and Barriers and challenges to engagement, each with respective sub themes. Conclusions: The experiences of healthcare for individuals with first-episode psychosis involve relationships with staff and fellow patients, practical support and psychoeducation, as well as factors such as fear of healthcare, lack of trust, and continuity.