Syfte: Att undersöka vilken kunskap personal inom ambulans, polis och räddningstjänst har om egna och de andra organisationers uppgifter vid masskadeattentat. Metod: Studien har en kvantitativ ansats, baserad på en enkät med 864 respondenter inom ambulans, polis och räddningstjänst varav 7 exluderats. Data har analyserats med bivariat statistik. Resultat: Studien visade på signifikanta skillnader i kunskap om skadeplatshantering mellan räddningsorganisationernas personalgrupper gällande deras egna och andra organisationers uppgifter. Överlag så var personalen kunnig i sina egna uppgifter. Särskilt utmärkande inom egna uppgifter var räddningstjänstens personal då de svarade nära 100 procent korrekt. Inom samtliga räddningsorganisationer var personalen mindre kunnig när det gällde de andra organisationers uppgifter på skadeplatsen. Jämförelsevis var totalt sett färre kunniga bland ambulanspersonalen avseende egna och andras uppgifter på skadeplats. Konklusion: Påvisade skillnader i kunskapsnivåerna ger olika förutsättningar gällande personalgruppernas beredskap inför masskadeattentat. Bristande kunskap om vad respektive organisation ska göra på skadeplats riskerar även påverka samverkan mellan räddningsorganisationerna och därmed deras förutsättningar att minska lidande och rädda liv, varför åtgärder att öka denna kunskap bör anses vara speciellt angelägen. Nyckelord: Samverkan; räddningsorganisation; kunskap; ambulans; masskadeattentat / Aim: To examine the staff’s knowledge within the ambulance, police and rescue services of their own and other organizations' tasks during mass-casualty attacks. Method: This study has a quantitative approach based on a survey with 864 respondents within the fields of ambulance, police and rescue services after which seven where excluded.  Data were analyzed with bivariate statistics. Results: The study showed significant differences in knowledge between the various professional groups of the emergency organizations regarding their own and other organizations tasks at the incident site. The knowledge among staff was high within their own area of tasks. Particular distinctive within their own task was the rescue services, which had almost a 100 percent correct response rate. The knowledge was lower for all emergency organizations when it came to other organizations tasks at the incident site. The lowest level of knowledge in total regarding their own and other organizations tasks at the incident site was discovered among the ambulance staff. Conclusion: Differences in knowledge level provide different conditions regarding the staffs possibility to prepare for a mass-casualty attack. Lack of knowledge about each organizations tasks at the incident site also risk affecting the interaction between the emergency organizations and therefore their conditions to reduce suffering and save lives, why measures to increase this knowledge should be considered to be especially keen. Keywords: Collaboration; public safety organization; knowledge; ambulance; mass-casualty attack.