Syftet med denna studie är att undersöka biståndshandläggares upplevelser av bedömningsmöten för äldre med demenssjukdom, vilka eventuella utmaningar som uppstår samt hur dessa hanteras. Vidare syftar studien även till att utifrån begreppen empowerment, advocacy och paternalism skapa förståelse för hur biståndshandläggarnas beskrivna arbetssätt förhåller sig till uppdraget om värnandet av den enskildes självbestämmanderätt. Detta undersöktes genom semistrukturerade intervjuer med biståndshandläggare i en mellanstor kommun i Sverige, varefter empirin analyserades utifrån en tematisk analys samt beskrivna teoretiska begrepp. Studien visar att biståndshandläggarna möter en rad utmaningar vid dessa möten i form av kommunikationssvårigheter, bristande sjukdomsinsikt och motstånd samt utmaningen att som biståndshandläggare finna en balansgång mellan brukar- och anhörigperspektivet och att biståndshandläggarna tillämpar kommunikationsanpassning, strategier för samtycke, strategier vid motstånd och samverkan, för att hantera utmaningarna. En övergripande slutsats är att biståndshandläggarnas arbetssätt inrymmer tendenser av såväl empowerment som paternalism, vilket i viss mån kan anses stärka den enskildes egenmakt men i viss mån även motverka detta genom att professionella och anhöriga övertar beslutsansvaret för den demenssjuke på grund av nedsatt beslutsförmåga. Av analysen framkommer det även att biståndshandläggarna, i enlighet med begreppet advocacy, ofta intar positionen att företräda den äldre med demenssjukdom i syfte att värna om dennes självbestämmanderätt. / The purpose of this study is to investigate case managers experiences of assessment meetings for old people with dementia, which challenges arise and how these are handled. The study also aims to create an understanding of how the case managers described working methods relate to the task of protecting the individual's right to self-determination, based on the concepts of empowerment, advocacy and paternalism. This was investigated through semi-structured interviews with case managers in a medium-sized municipality in Sweden. The interviews were then analyzed based on a thematic analysis and described theoretical concepts. The study shows that the case managers face a series of challenges in terms of communication difficulties, lack of disease insight and resistance, as well as finding a balance between the perspective of the user and the relatives, and that the case managers apply communication adaptation, strategies for consent, strategies for resistance and cooperation to deal with these challenges. An overarching conclusion is that the working methods of case managers contain tendencies of both empowerment and paternalism, which to a certain extent can be considered to strengthen the individual's empowerment but to a certain extent also counteract this by having professionals and relatives take over decision-making responsibility for the person with dementia due to reduced decision-making capacity. The analysis also shows that the case managers, in accordance with the concept of advocacy, often take the position of representing the person with dementia to protect their right to self-determination.