Tube phonation is a voice treatment method for patients with voice disorders. The purpose of this study was to map speech language pathologist’s (SLPs) use of tube phonation in Sweden and to investigate the underlying factors for how the method is realized. The study consisted of a web-based questionnaire survey which 54 voice SLPs participated in. The survey consisted of closed end, open end and a combination of both. The open-end questions were partially analyzed quantatively, partially through a qualitative categorization method and were presented descriptively. The main results show that there is a strong consensus among SLPs in Sweden regarding materials used during tube phonation. The majority responded that they use glass tubes that are 27 cm long with a diameter of 9 mm, and an open bowl. These results are consistent with the recommendations in Simberg and Laine’s (2007) study where they analysed the method. In the present study, tube phonation was most commonly used to treat phonastenia, vocal nodules and vocal fold paralysis. Future treatment studies are warranted where Simberg och Laine’s (2007) recommendations are compared with other voice treatments. It would also be of interest to investigate the treatment effect of tube phonation on different voice disorders, and to investigate how SLPs should realize the treatment to achieve best possible effect. / Rörfonation är en röstbehandlingsmetod som används för patienter med röststörningar. Syftet med denna studie var att kartlägga hur röstlogopeder i Sverige använder rörfonation, samt att undersöka bakomliggande faktorer till hur metoden utförs. Studien bestod av en webbaserad enkätundersökning där 54 röstlogopeder deltog. Undersökningen bestod av slutna frågor, öppna frågor samt en kombination av båda. De öppna frågorna analyserades dels kvantitativt, dels genom en kvalitativ kategoriseringsmetod och presenterades deskriptivt. De centrala resultaten i denna studie är att röstlogopeder i Sverige är överens om vilka material som används vid rörfonation. Majoriteten av logopederna i studien använder sig av glasrör som är 27 cm långa med en diameter på 9 mm, samt en öppen skål. Dessa resultat stämmer överens med rekommendationer som Simberg och Laine (2007) ger efter att ha undersökt metoden. I föreliggande studie användes rörfonation i störst utsträckning till att behandla fonasteni, stämbandsknutor och stämbandspares. Framtida behandlingsstudier är nödvändiga för att jämföra rörfonation enligt Simberg och Laines (2007) rekommendationer med andra röstbehandlingsmetoder. Det skulle även vara intressant att undersöka utfallet/effekten av rörfonation vid olika röststörningar och hur logopeder bör utföra behandlingen för att uppnå bäst effekt.