Detta är en fallstudie om svenska polisens kommunikation under och efter reformen som implementerades 1 januari 2015. Området som avhandlas är legitimitet och förtroende i relation till kommunikationsprocesser för organisationer inom den offentliga sektorn. Organisatoriska förändringar inom den offentliga sektorn sker kontinuerligt och påverkar samhället mer eller mindre drastiskt. Forskning visar att sättet dessa förändringar kommuniceras påverkar förutsättningar för förtroende samt legitim maktutövning. Ändå har kommunikationen i fallet med reformen inom Polismyndigheten präglats av intern splittring och icke konsekventa budskap vilket studier visar påverkar förutsättningar för förtroende negativt. För att komma åt polisens kommunikation har forskning om kommunikativa strategier samt rättfärdigande använts. Forskningen i studien cirkulerar kring kommunikativa strategier, ryktes-hantering, new public management samt uppsatsens använda teori för analysen Orders of worth som handlar om rationalitetsprinciper och rättfärdigande. Vilka principer och värden som betonas spelar en avgörande roll för polisens kommunikation och dess utfall. Fallstudien genomfördes via en kvalitativ textanalys av Polisförbundets ordförande Lena Nitz uttalanden och pressmeddelanden samt polisens kommunikationspolicy. Regeringens styr- och policydokument för polisen har använts som referenspunkt för kommunikationen och polisens mandat. Intervjuer med Lena Nitz samt politisk sakkunnig Johan Moström har bidragit till studien i form av kontext och förtydliganden. Resultatet av analysen visar hur polisen använder sig av flera olika kommunikativa strategier och principer vid sitt rättfärdigande. Kommunikationen går därmed att sammanfatta som icke-konsekvent och föränderlig. Mest framträdande är skillnaden från rättfärdigande i linje med det allmänt bästa till ett större fokus på rättfärdigande i linje med ryktes- och identitetshantering. Den röda tråden genom kommunikationen visar sig dock vara ett fokus på rättfärdigande genom de civilas princip (det allmänt bästa) vilket enligt använd teori skapar förutsättningar för förtroendeskapande samt legitim maktutövning.