2003 invaderade USA tillsammans med ett antal av dess allierade Irak. Invasionen genomfördes utan mandat från FN:s säkerhetsråd. Uppsatsen handlar om hur USA och Bushadministrationen motiverade den invasionen och om hur FN:s och FN-stadgans regelverk reglerar internationell våldsanvändning.Syfte med uppsatsen är att se hur Bushadministrationens motiveringar förhåller sig till FN-stadgan och till den tillhörande resolutioner.Detta har gjorts genom en kvalitativ textanalys där tal och officiella dokument analyserats. Som teoretisk grund har realismen använts. Realismen har även använts som en förklaringsmodell för varför USA handlade som de gjorde.Resultatet i uppsatsen visar att USA:s invasion av Irak 2003 ej var förenlig med FN-stadgan och till den tillhörande resolutioner. Men tydliga kopplingar mellan USA:s aggerande och Realismen kan identifieras.

Uppsatsen undersöker huruvida freds- och konfliktvetenskapliga teorier kan kopplas till freds- respektive försvarsmuseer. Tidigare forskning som kopplar dessa två tvärvetenskapliga ämnesområden till varandra är ytterst bristfällig, vilket kan ge negativa konsekvenser på det museer förmedlar till sina besökare. Är freds- och försvarsmuseerna inte medvetna om vilka teoretiska utgångspunkter de faktiskt har kan de omedvetet ge besökarna en snedvriden och ensidig bild av verkligheten. I uppsatsens undersökning beskrivs Fredens Hus och Armémuseum utifrån ett freds- och konfliktvetenskapligt analysverktyg för att utröna hur de tolkar och förmedlar säkerhet. De två freds- och konfliktvetenskapliga teorierna realism och feminism används sedan för att se om endera museum faktiskt förmedlar en verklighetsuppfattning baserad på någon av dessa teorier. I slutsatsen redogörs att Fredens Hus förmedlar en verklighetssyn som sammanfaller med det kritiska perspektivet feminism och att Armémuseum förmedlar ett perspektiv som sammanfaller med det traditionella perspektivet realism. / The thesis explores wether peace- and conflict studies theories can be linked to peace and war museums. Previous research on these multidisciplinary subject areas merged together is deficient, a situation which could be an adverse impact on what the museums conveys to their visitors. If the peace and war museums aren’t consciously choosing either peace- and conflict studies theory to base their work on, they could inadvertency give their visitors an one-sided and skewed view of the world. The thesis analysis describes Fredens Hus  and Armémuseum from a peace- and conflict studies analysis tool set, designed to determine how they interpret and convey security. The two theoretical perspectives, the traditional perspective realism and the critical perspective feminism, is then used to analyse wether either museum actually conveys either two theories. In the conclusion of the thesis it is apparent that Fredens Hus conveys a perspective that coincides with feminism and that Armémuseum coincides with realism.

The aim of this essay is to examine which of the two approaches within the field of conflicts that best explains the conflict between Georgia and Russia using negotiations, dialogue and conciliation. According to the first approach negotiations are used to handle a conflict, according to the second approach negotiations are used to solve a problem.  The focus will be on how the two states acted and how the dialogue from the European Union as a conciliator was brought before the war escalated in 2008. The EU is today an important actor within the international politics and has established close relations to the two states. The conflict goes back in history and is still not solved.   In the fields of international studies, there is a realistic view that claims the international politics to be shaped by suspicions between states as main actors. War is never far away, what is claimed to be solved through diplomacy. Within this field there are two approaches that explain conflicts. In order to conduct the survey I have chosen to use the qualitative analytic method and apply it on statements and reports from the three actors. The result is that neither of the both approaches gives a good explanation of the conflict, while they both have gaps and the actors did not always act as they were supposed to.