Vid användning av audio-perceptuell röstanalys för framtagning av referensröster är begreppet reliabilitet av central betydelse. Syftet med denna uppsats var att undersöka reliabiliteten mellan erfarna röstlogopeders perceptuella röstanalys av ett antal utvalda röstexempel. Förhoppningen var att utifrån detta kunna sammanställa en början till ett referensröstmaterial bestående av manliga och kvinnliga referensröster representativa för olika parametrar i SVEA-protokollet. De specifika frågeställningarna var: Hur samstämmiga i perceptuell röstanalys är bedömarna kring de valda röstexemplens olika parametrar? Är någon eller några av de parametrar som bedömarna är överens om extra framträdande i någon röst så att denna röst kan användas som referensröst? Utifrån en databas med 65 röstinspelningar valdes 15 röstexempel ut av författarna att skattas av sju erfarna logopeder med SVEA-protokollet. En andra bedömningsomgång genomfördes med tre röstexempel slumpvis utvalda från de 15 röstexemplen i den första bedömningsomgången. Statistiska analyser av logopedernas inter- och intrabedömarreliabilitet gjordes både på alla röstexempel och på samtliga kvalitetsparametrar. Bedömarnas skattningar uppvisade mycket stor spridning i flera röstexempel, vilket inverkade på korrelationernas utfall och kan vid en första anblick ge ett missvisande resultat. En djupare analys av bedömarnas skattningar av enskilda röstparametrar visade på betydligt högre samstämmighet. Utifrån detta resultat tog författarna fram tre potentiella referensröster. Flera av de övriga 12 röstexemplen hade relativt hög interbedömarreliabilitet men då skattningsvärdena var så pass låga för dessa röster valdes de inte ut som referensröster. Trots låga skattningsvärden skulle dessa röstexempel kunna användas som referensröster för att exemplifiera lägre grader av avvikelser. Slutsatsen är att det finns skillnader i hur bedömarna skattat röstexemplen i denna studie och reliabiliteten mellan bedömarna skiftar. Författarna drar även slutsatsen att det är motiverat att fortsätta leta och analysera röstexempel för att få en heltäckande uppsättning referensröster. Metodvalet i denna studie anses vara en framkomlig väg för att fortsätta forma detta referensröstmaterial. / Interrater and intrarater reliability are of great importance in the selection of reference voice examples. The purpose of this study is to investigate the reliability of experienced speech and language pathologists’ evaluations of selected voice samples. The aim is to begin a collection of male and female reference voice examples which represent different voice quality parameters according to the Stockholm Voice Evaluation Approach (SVEA). The specific questions are: How well do speech and language pathologists agree when rating voices along different voice quality parameters? Are any of the voice quality parameters in the speech samples prominent enough to be qualified as reference voice examples? The authors selected 15 voice samples out of a database consisting of 65 voice samples. The voices were evaluated by seven experienced speech and language pathologists using the SVEA protocol. The results were statistically analyzed to study interrater reliability. In order to investigate intrarater reliability a second evaluation session was carried out in which the speech and language pathologists evaluated three voice samples randomly selected from the 15 samples used in the first evaluation session. The results showed a wide range in the raters’ evaluations, which had an impact on the correlations. However, a closer look at separate parameters indicated considerably higher similarity in the ratings. Based on these results three reference voice examples were selected. Even though high correlation values were found in several of the other twelve voice samples, the ratings in these were not high enough to qualify them as reference voice examples in this study. Nevertheless, these voices can still be used to exemplify various degrees of deviation. The conclusions are that there is a great variation regarding reliability between and within raters and also regarding how the different speech and language pathologists rate the voices. The authors also conclude that the search for clear reference voice examples is highly motivated and ought to be continued, preferably with the method used in this study.