Bakgrund En handhållen dynamometer (HHD) är ett kliniskt användbart mätverktyg för att mäta muskelstyrka. På Akademiska sjukhuset i Uppsala finns en HHD av märket MicroFET2® (Hoggan Scientific). Det finns ett fåtal studier gjorda som undersöker intrabedömarreliabiliteten vid mätningar av isometrisk muskelstyrka av knäledens muskelgrupper med denna dynamometer. Syfte Syftet med studien var att undersöka den absoluta och relativa reliabiliteten vid mätningar av maximal muskelstyrka i knäledens muskelgrupper med en HHD. Metod Psykometrisk design med test-retest förfarande. Totalt undersöktes 24 friska vuxna vid två mättillfällen med 6–8 dagars mellanrum. Den relativa reliabiliteten presenterades med Intraclass correlation coefficient (ICC 2,1). Den absoluta reliabiliteten presenteras i standard error of measurement (SEM), SEM% samt smallest detectable change (SDC). Resultat Resultaten visade mycket hög relativ reliabilitet för knäledens extensioner (ICC = 0,950,96) och för knäledens flexorer (ICC = 0,94–0,96). SEM varierade mellan 33,58N-34,81N för knäledens extensorer och 14,16N-17,16N för knäledens flexorer. SDC varierade mellan 93,08N–96,49N för knäledens extensorer och 39,25N-47,57N för knäledens flexorer. Konklusion Resultaten indikerar att HHD har mycket hög relativ reliabilitet för bedömning av styrka i knäledens stora muskelgrupper hos ett bekvämlighetsurval med friska vuxna människor.  Den relativa och absoluta reliabiliteten bedömdes överlag vara i enlighet med tidigare studier. För implementering i klinik behöver framtida studier utvärdera absolut och relativ reliabilitet på specifika patientpopulationer. / Background Hand held dynamometry (HHD) is a practical device for testing muscle strength. There is currently a HHD (MicroFET2® - Hoggan Scientific) available at Uppsala University hospital. Few reliability studies excist where the objective is to examine the intra-rater reliability of isometric maximal knee-strength using this device. Objective To examine the absolute and relative reliability of isometric maximal knee-strength using a MicroFET2. Method Psychometric design through test-retest with 6–8 days between measures on 24 healthy adults. The relative reliability expressed as Intra-class correlation coefficient (ICC 2,1) and the absolute reliability as standard error of measurement (SEM), SEM%, and smallest detecatble change (SDC). Results The results of this study showed very good reliability for both knee extensors (ICC = 0,950,96) and knee flexors (ICC = 0,94–0,96). Regarding the absolute reliability SEM ranged from 33,58N-34,81N for knee extensors and 14,16N-17,16N for knee flexors. SDC ranged from 93,08N-96,49N for knee extensors and 39,25N-47,57N for knee flexors. Conclusion The results indicate that HHD has a very good relative reliability for assessing strength in the large muscle groups of the knee joint when examined on a group of healty adults. The relative and absolute reliability was generally in accordance when compared with previous studies. Before being implemented in praxis, future studies need to evaluate absolute and relative reliability on specific patient populations.

Vid användning av audio-perceptuell röstanalys för framtagning av referensröster är begreppet reliabilitet av central betydelse. Syftet med denna uppsats var att undersöka reliabiliteten mellan erfarna röstlogopeders perceptuella röstanalys av ett antal utvalda röstexempel. Förhoppningen var att utifrån detta kunna sammanställa en början till ett referensröstmaterial bestående av manliga och kvinnliga referensröster representativa för olika parametrar i SVEA-protokollet. De specifika frågeställningarna var: Hur samstämmiga i perceptuell röstanalys är bedömarna kring de valda röstexemplens olika parametrar? Är någon eller några av de parametrar som bedömarna är överens om extra framträdande i någon röst så att denna röst kan användas som referensröst? Utifrån en databas med 65 röstinspelningar valdes 15 röstexempel ut av författarna att skattas av sju erfarna logopeder med SVEA-protokollet. En andra bedömningsomgång genomfördes med tre röstexempel slumpvis utvalda från de 15 röstexemplen i den första bedömningsomgången. Statistiska analyser av logopedernas inter- och intrabedömarreliabilitet gjordes både på alla röstexempel och på samtliga kvalitetsparametrar. Bedömarnas skattningar uppvisade mycket stor spridning i flera röstexempel, vilket inverkade på korrelationernas utfall och kan vid en första anblick ge ett missvisande resultat. En djupare analys av bedömarnas skattningar av enskilda röstparametrar visade på betydligt högre samstämmighet. Utifrån detta resultat tog författarna fram tre potentiella referensröster. Flera av de övriga 12 röstexemplen hade relativt hög interbedömarreliabilitet men då skattningsvärdena var så pass låga för dessa röster valdes de inte ut som referensröster. Trots låga skattningsvärden skulle dessa röstexempel kunna användas som referensröster för att exemplifiera lägre grader av avvikelser. Slutsatsen är att det finns skillnader i hur bedömarna skattat röstexemplen i denna studie och reliabiliteten mellan bedömarna skiftar. Författarna drar även slutsatsen att det är motiverat att fortsätta leta och analysera röstexempel för att få en heltäckande uppsättning referensröster. Metodvalet i denna studie anses vara en framkomlig väg för att fortsätta forma detta referensröstmaterial. / Interrater and intrarater reliability are of great importance in the selection of reference voice examples. The purpose of this study is to investigate the reliability of experienced speech and language pathologists’ evaluations of selected voice samples. The aim is to begin a collection of male and female reference voice examples which represent different voice quality parameters according to the Stockholm Voice Evaluation Approach (SVEA). The specific questions are: How well do speech and language pathologists agree when rating voices along different voice quality parameters? Are any of the voice quality parameters in the speech samples prominent enough to be qualified as reference voice examples? The authors selected 15 voice samples out of a database consisting of 65 voice samples. The voices were evaluated by seven experienced speech and language pathologists using the SVEA protocol. The results were statistically analyzed to study interrater reliability. In order to investigate intrarater reliability a second evaluation session was carried out in which the speech and language pathologists evaluated three voice samples randomly selected from the 15 samples used in the first evaluation session. The results showed a wide range in the raters’ evaluations, which had an impact on the correlations. However, a closer look at separate parameters indicated considerably higher similarity in the ratings. Based on these results three reference voice examples were selected. Even though high correlation values were found in several of the other twelve voice samples, the ratings in these were not high enough to qualify them as reference voice examples in this study. Nevertheless, these voices can still be used to exemplify various degrees of deviation. The conclusions are that there is a great variation regarding reliability between and within raters and also regarding how the different speech and language pathologists rate the voices. The authors also conclude that the search for clear reference voice examples is highly motivated and ought to be continued, preferably with the method used in this study.

Bakgrund: Rehabiliteringen efter en rotatorkuffrupturoperation är oftast lång och följer olika faser med hänsyn till senans inläkning. Behandlingsresultatet är multifaktoriellt och det rekommenderas att rehabiliteringen individanpassas. För att följa och utvärdera rehabiliteringsprocessen behövs funktionella axeltester. I dagsläget saknas reliabla och validerade funktionella axeltester under rehabiliteringens tidigare faser. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka reliabiliteten hos två standardiserade armlyft, Aktivt armlyft i flexion och Aktivt armlyft i skapulaplanet, med statiskt kvarhåll i 90° under 30 sekunder, för vuxna individer som genomgått enrotatorkuffrupturoperation för cirka tre månader sedan. Metod: Datainsamlingen utfördes i tre steg, först utfördes en videoinspelning av de standardiserade armlyften av två fysioterapeuter. Därefter utfördes två bedömningstillfällen av två andra fysioterapeuter. Videoinspelningarna, armlyften och bedömningarna utfördes enligt standardiserade protokoll. Inter- och intrareliabilitetsbedömningarna baserades på videoinspelningarna där de två bedömarna graderade patienternas förmåga att utföra de två standardiserade armlyften utifrån utfallsmåtten ”Klarar” eller ”Klarar ej”. Överensstämmelsen analyserades i IBM SPSS med Cohens Kappa. Resultat: Åtta manliga studiedeltagare i åldrarna 49–71 år (medelålder 59,4 år) deltog. Videoinspelningarna utfördes i genomsnitt 15,25 (±3,9) veckor efter operation. Den andra bedömningen genomfördes i genomsnitt 9 (±3,1) dagar efterförsta bedömningen. Resultatet visade att interbedömarreliabiliteten var ”God”(k=0,71) till ”Utmärkt” (k=1,00) och intrabedömareliabiliteten var ”Utmärkt”(k=1,00). Slutsats: Denna studie fann att inter- och intrabedömarreliabilitet var ”God” till”Utmärkt” gällande de två standardiserade armlyften. Resultatet bör tolkas med försiktighet på grund av det begränsade deltagarantalet och ingen säker slutsats kandras. Ytterligare forskning behövs för att fastställa klinisk betydelse. / Background: Rehabilitation after rotator cuff tear surgery is often long and follows different phases with consideration for tendon healing. The treatment result is multifactorial, and the rehabilitation is recommended to be individualized.vFunctional shoulder tests are of value and evaluate the rehabilitation process. Currently, reliable and validated functional shoulder tests are lacking during the earlier phases of rehabilitation. Purpose: The purpose of this study is to investigate the reliability of two standardized arm lifts, Active shoulder flexion and Active shoulder scaption, with astatic hold at 90° for 30 seconds, three months post-surgery. Method: Data collection was conducted in three steps. Starting with videorecordings of the standardized arm lifts by two physiotherapists. Followed by two assessment sessions with approximately one week apart, by two other physiotherapists. The video recordings, arm lifts, and assessments were performed according to standardized protocols. Inter- and intrarater reliability assessments were based on the video recordings. The examiners graded the patient’s ability to perform the two functional shoulder tests based on the outcomes "Approved" or "Non-approved". The agreement was calculated with IBM SPSS using Cohen's Kappa. Results: Eight men were included, 49-71 years (mean age 59,4 years). The videorecordings and the first evaluation were performed in mean 15,3 (±3,9) weeks postsurgery. The second evaluation was performed in mean 9,4 (±3,1) days after the first evaluation. The results showed that the interrater-reliability was “Good” (k=0,71) to“Excellent” (k=1,00), and the intrarater-reliability was “Excellent” (k=1,00). Conclusion: This study found that the inter- and intrarater reliability for the two standardized arm lifts were good to excellent. The limited number of participants requires caution with the interpretation of the results and no definitive conclusion can be drawn. Further research is needed to establish any clinical significance.

Introduktion: God rörlighet i armbågsleden är viktig för att kunna utföra dagliga aktiviteter eller vid idrottsutövande. Det är därför viktigt med reliabla och standardiserade mätmetoder för att kunna utvärdera ledrörligheten. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka inter- och intrabedömarreliabilitet för vinkelmätning av armbågsleden med den elektroniska goniometern EasyAngle. Metod: Standardiserade mätmetoder togs fram. Mätningar av aktiv och passiv rörlighet i armbågen utfördes av 3 stycken terapeuter med varierande erfarenhet av ledmätning. Mätningar för flexion, extension, pronation och supination utfördes i armbågsleden. Alla mätningar utfördes 2 gånger med ungefär 15 minuter emellan på 21 stycken testpersoner. Deltagare rekryterades genom bekvämlighetsurval. Exklusionskriterierna var: pågående skada i området, neurologisk sjukdom som kunde påverka rörligheten eller vara yngre än 20 år, och äldre än 69 år. Resultat: ICC-värdena för interbedömarreliabilitet varierade mellan 0.72-0.95. Enligt de referensvärden som studien använt så klassas de lägsta resultaten som goda, och de bästa resultaten som utmärkta. För intrabedömarreliabiliteten varierade ICC- värdena mellan 0.54-0.94 för terapeut 1, 0.65-0.94 för terapeut 2 och 0.47-0.94 för terapeut 3. Detta gör att dom lägsta resultaten gällande intrabedömarreliabiliteten kan anses som godtagbara och dom högsta som utmärkta. Konklusion: Inter- och intrabedömarreliabiliteten för mätverktyget EasyAngle vid mätning av armbågsled är enligt resultat i denna studie genomgående godtagbara till utmärkta. Då vår studie är den första i sitt slag för armbågsleden krävs vidare forskning med fler deltagare från olika studiepopulationer. Det krävs också fler studier som undersöker användbarheten av dom standardiserade mätmetoder för armbågen som tagits fram.

Work-related musculoskeletal disorders are associated with high costs and it is essential to prevent them. Occupational Health Services(OHS) provide expert services regarding work environment, health and rehabilitation of work related disorders. Risk assessments of the work environment can be an initial step for preventive measures, and ergonomists can be assigned by clients to assess exposures in the work environment. For such assignments different tools can be used. The aim of this thesis was to explore prerequisites, processes and practices of OHS consultants in Sweden within the domain of primary prevention of work-related musculoskeletal disorders. This was explored through the work of ergonomists in their role of assessing ergonomics risks. The research methodology was both quantitative and qualitative. Data collection includes a web questionnaire, semi-structured interviews and inter- and intra-observer reliability tests. The results shows that ergonomics risk assessments were most commonly initiated reactively and a systematic work methodology for the risk assessment process was often lacking. Swedish ergonomists used only a few standardized tools for risk assessment. The Ergonomics provision from the Swedish Work Environment Authority, AFS-98, was widely used, but other observation-based tools were used far less often. Ergonomics risks were often assessed solely by means of observation, based on ergonomists’ knowledge and experience. The results also pointed to that that the reliability was not acceptable when risk assessment was performed without any standardized tool. Furthermore, the results point to that support from the OHS organizations is an important prerequisite for ergonomists to work with primary prevention. Further, opportunities for specialization within a specific industry sector seem to facilitate ergonomic interventions. It is also important to have close relationships with clients and to make them aware about ergonomists competence. Conclusively, this thesis identifies a numbers of areas in which OHS must develop to improve primary preventive services regarding work environment. / <p>QC 20170127</p>