Motiverande samtal (MI) är en populär samtalsmetod med fokus på motivations- och förändringsarbete. MI utgår från ett teoretiskt underbyggt förhållningssätt där rådgivaren och klienten tillsammans utforskar möjliga vägar till förändring. För att säkerställa att MI används på bästa sätt kan samtalsledarens skicklighet och förmåga observeras kodas enligt olika variabler. Dessa mätningar bör i sin tur besitta en hög interbedömarreliabilitet (IBR) för att ge tillförlitliga resultat. Absolut överensstämmelse i samtliga variabler ger maximal IBR, medan en låg IBR kan tyda på att mätinstrumentet är otydligt, att det finns brister hos bedömarna, eller på en kombination av detta. I den här uppsatsen undersöks IBR i The Motivational Interviewing Treatment Integrity Code (MITI), ett kodningsverktyg som tagits fram för att vara reliabelt och lätt att använda. Samtalssekvenser om tjugo minuter kodas enligt fjorton variabler. Fyra oberoende kodare har kodat tolv samtal enligt den senaste versionen av mätinstrumentet (MITI 4.2.1). Samtliga kodningar genomfördes inom ramen för en kodarutbildning som hålls av ett professionellt kodningslabb. Intraklasskorrelation (ICC), Krippendorffs α (Kalpha) samt Cronbachs α redovisas parallellt som mått på IBR. Flera variabler visar en otillfredsställande eller, beroende på vilken koefficient som används, oacceptabel IBR. De fyra kodarna visar en lägre samstämmighet i bedömningen av kvalitativa variabler samt variabler avseende beteenden ej förenliga med MI. ICC för fyra kodare ligger generellt på en måttlig men godkänd nivå, medan Kalpha genomgående ligger under gränsen för det godtagbara. Cronbachs α ligger överlag något över ICC vilket tyder på en viss systematik i kodarnas bristande överensstämmelse. En tänkbar orsak till en bitvis sviktande IBR är att de undersökta kodarna vid mättillfället var relativt oerfarna och skulle behövt mer praktisk träning i MITI 4.2.1. Vidare kan en bristande förståelse för instrumentets teoretiska grunder ha inverkat negativt på IBR. För att MITI ska kunna utvärderas korrekt i framtida forskning krävs ett enhetligt grepp för hur IBR ska mätas. En högre förståelse för metoderna bakom mätninga av IBR är önskvärd.

<p>Med metoden Motiverande samtal (MI från engelska Motivational Interviewing) kan rådgivare höja klienters motivation. Genom att koda rådgivarbeteende i MI-sessioner med kodningsverktyget ”Motivational Interviewing Treatment Integrity” (MITI) kan sessionen utvärderas. Det är viktigt att kodningsverktyget har hög reliabilitet för att ge tillförlitlig feedback till rådgivare och upprätthålla metodens kvalitet. Det primära syftet med studien är att undersöka interbedömarreliabiliteten i den nya versionen MITI 3.0. Interbedömarreliabiliteten analyseras enligt Cronbachs α och ICC på dubbelkodat material och hypotesprövning av skillnader mellan korrelationer genomförs för att undersöka skillnader i interbedömarreliabilitet mellan MITI 2.0 och MITI 3.0. Ett ytterligare syfte är att undersöka om MITI 3.0 mäter samma sak som dess föregångare, MITI 2.0. Diskrepans mellan MITI-versionerna undersöks genom att samma material som använts tidigare även dubbelkodas enligt MITI 2.0 och prövas enligt oberoende t-test. Resultatet tyder på att MITI 3.0 motsvarar sitt syfte samtidigt som interbedömarreliabiliteten har ökat. Omarbetningen av MITI-verktyget kan bedömas som lyckad med positiv effekt på interbedömarreliabiliteten samtidigt som diskrepansen mellan MITI-versionerna var låg.</p>

Med metoden Motiverande samtal (MI från engelska Motivational Interviewing) kan rådgivare höja klienters motivation. Genom att koda rådgivarbeteende i MI-sessioner med kodningsverktyget ”Motivational Interviewing Treatment Integrity” (MITI) kan sessionen utvärderas. Det är viktigt att kodningsverktyget har hög reliabilitet för att ge tillförlitlig feedback till rådgivare och upprätthålla metodens kvalitet. Det primära syftet med studien är att undersöka interbedömarreliabiliteten i den nya versionen MITI 3.0. Interbedömarreliabiliteten analyseras enligt Cronbachs α och ICC på dubbelkodat material och hypotesprövning av skillnader mellan korrelationer genomförs för att undersöka skillnader i interbedömarreliabilitet mellan MITI 2.0 och MITI 3.0. Ett ytterligare syfte är att undersöka om MITI 3.0 mäter samma sak som dess föregångare, MITI 2.0. Diskrepans mellan MITI-versionerna undersöks genom att samma material som använts tidigare även dubbelkodas enligt MITI 2.0 och prövas enligt oberoende t-test. Resultatet tyder på att MITI 3.0 motsvarar sitt syfte samtidigt som interbedömarreliabiliteten har ökat. Omarbetningen av MITI-verktyget kan bedömas som lyckad med positiv effekt på interbedömarreliabiliteten samtidigt som diskrepansen mellan MITI-versionerna var låg.

Under 2011 genomfördes en ny gymnasiereform där bland annat betygssystem och ämnesplaner uppdaterades. Skolverket eftersträvar även en mer likvärdig bedömning mellan lärare, skolor och kommuner. Inom ämnet Fotografisk bild finns inte nationellt gemensamma prov för att hjälpa lärarna att bedöma likvärdigt utan det är upp till läraren att sätta nivån efter de kunskapskrav som finns, vilket medför en tolkning av de definitioner som finns för varje betygsnivå. Syftet med den här rapporten är att undersöka hur lärare tänker kring att bedöma elevers bilder i relation till kunskapskraven inom fotografisk bild samt om förutsättningar för bedömningen förändrats med den nya ämnesplanen. Fyra intervjuer genomfördes och överlag så ansåg alla respondenter att det fortfarande, efter gymnasiereformen, är väldigt öppet för tolkning och att ändringen av kunskapskrav inte har främjat likvärdig bedömning nämnvärt. De ser även en särskild svårighet när kursen innehåller subjektiva inslag, i form av att läraren ska bedöma elevernas kreativa arbeten. Det framkommer dock av både litteratur och genom intervjuerna att lärare genom erfarenhet och fördjupade kunskaper inom ämnet kommer en bra bit på väg och att de tillsammans bör diskutera mer för att nå upp till Skolverkets mål kring likvärdig bedömning.

Samhället eftersträvar att förhindra våld. Tre ansatser har etablerats för att avgöra farlighet och för att bedöma risk för våld; den ostrukturerade professionella bedömningsansatsen, den aktuariska bedömningsansatsen, samt den strukturerade professionella bedömningsansatsen. HCR-20 är ett strukturerat professionellt bedömningsinstrument med hög validitet och interbedömarreliabilitet i bedömning av risk för våld. HCR-20 genomgår en evidensbaserad uppdatering och den reviderade versionen skall utvärderas - syftet med studien var därför att undersöka interbedömarreliabilitet för den tredje versionen av HCR-20 [HCR-V3]. Vid Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall riskbedömdes 35 patienter som inskrivits för tvångsvård under februari 2010 till oktober 2011. Interbedömarreliabilitet undersöktes för grad av överensstämmelse mellan bedömare samt också gentemot Golden Standard, bedömarnas gemensamma bedömning av patienten. Överensstämmelsen i HCR-V3bedömningarna beräknades på huvudfaktorer och på relevansfaktorer med Kendall’s τb, Cohen’s Κ, och ICC(1,2). HCR-V3 påvisade hög interbedömarreliabilitet med hög grad av överensstämmelse mellan användarnas bedömning av patientens risk för våld. Det var högre interbedömarreliabilitet för H-delen och C-delen än för R-delen. Överensstämmelsen mellan enskilda bedömare och Golden Standard var högre än överensstämmelsen mellan två bedömare, och huvudfaktorerna indikerade på högre interbedömarreliabilitet än relevansfaktorerna. Utifrån resultatet drogs slutsatsen att riskbedömningsinstrumentet HCR-V3 förmodligen inte skulle bli mer användarvänligt med relevansfaktorer, men att huvudfaktorerna ger hög interbedömarreliabilitet och att HCR-V3 därmed kan vara lämplig i klinisk verksamhet för att förhindra våld.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka och ställa samman vad tidigare forskning har visat angående olika bedömningsmetoders olika grader av validitet och reliabilitet. Detta för att bidra med en ökad kunskap för hur man kan använda de olika bedömningsmetoderna för att hjälpa våra elever att utveckla sin läsförmåga, och speciellt sin förmåga när det kommer till läsförståelse. Efter att ha gjort flera sökningar och genomläsning av allt material jag kunde hitta så presenteras i kunskapsöversikten 10 artiklar och studier. Detta materialet har gjort att jag har kunnat bedöma vilka metoder och verktyg som kan användas för att uppnå en så hög validitet och reliabilitet som möjligt vid bedömningen av läsförståelse. En del av reliabiliteten är interbedömarreliabiliteten som är högst aktuellt i dagens skola då det föregår mycket sambedömning samt att det är viktigt att bedömare har en samsyn så att alla bedömning som genomförs blir rättvist utförd. Detta gör att läraren har en avgörande roll när hen utformar bedömningsverktygen. Relevansen av bedömningen av läsförståelse i svenskämnet är hög då det är här som läsförmågan ska utvecklas. Detta kan man tydligt se genom att läsförståelsen nämns inom fyra ämnen i läroplanen (LGR 11). Läsförståelsen nämns i ämnena modersmål, samiska, svenska samt svenska som andraspråk. Detta göra att en vi som svensklärare måste ta läsförståelsen på största allvar och göra vad vi kan för att bedömningen av den blir så reliabel och valid som möjligt för att eleverna ska utvecklas till sin fulla potential.

BAKGRUND: Ländryggssmärta är idag ett av de största folkhälsoproblemen och drabbar majoriteten av människor någon gång under deras livstid. Det är viktigt med validerade och reliabla tester för att undersöka problematiken. Nedsatt rörelsekontroll är en trolig källa till symptom i ländryggen. Styrkelyftare utsätts för stora externa krafter på ländryggen, framförallt i knäböj och marklyft, vilket gör att de tillhör riskgruppen för ländryggssmärta. SYFTE: Syftet med denna studie var att undersöka interbedömarreliabiliteten för erfarna och oerfarna bedömare av rörelsekontroll för ländryggen hos styrkelyftare. Det sekundära syftet var att undersöka om det fanns en skillnad i total testbatteripoäng mellan styrkelyftare med och utan ländryggssmärta. METOD: Åtta deltagare filmades när de utförde tester enligt ett testbatteri utvecklat av Luomajoki et al. Dessa filmer bedömdes av två erfarna samt två oerfarna bedömare för att undersöka interbedömarreliabiliteten. RESULTAT: Resultaten presenterades med Cohens kappa samt med procentuell överensstämmelse. Resultaten visade tendenser till att erfarna bedömare hade bättre överensstämmelse än oerfarna bedömare i detta testbatteri. Av de åtta tester som analyserades med Cohens kappa hade de erfarna bedömarna högre kappakoefficienter i fem av testerna. Sett till procentuell överensstämmelse var inte tendensen lika tydlig. Ingen signifikant skillnad fanns i total testbatteripoäng mellan styrkelyftare med och utan ländryggssmärta. SLUTSATS: Tendensen tyder på att erfarna bedömare är mer samstämmiga i sin bedömning än oerfarna bedömare. I den här studien kunde man inte se någon skillnad i resultatet mellan styrkelyftare med respektive utan ländryggsmärta på ett testbatteri för rörelsekontroll i ländryggen. Några säkra slutsatser kunde inte dras av resultaten, framförallt på grund av det låga deltagarantalet.

<p>Syftet med denna studie var att undersöka reliabiliteten i en metod för att observera affektuttryck, Stålforsmetoden. Stålforsmetoden fokuserar primärt på affektuttryck i ansiktet, och mer specifikt den första affekten som en patient uttrycker under en psykoterapisession (”överföringsaffekt”). Den teoretiska grunden är affektteori som utvecklats av Silvan Tomkins och Paul Ekman. Data har samlats in med strukturerad observation och analyseras kvantitativt. Interbedömarreliabilitet beräknades med Cohen’s Kappa och uppgick till K = 0,03, vilket innebär att det inte finns någon statistiskt säker överensstämmelse mellan bedömarna. Möjliga orsaker till avsaknaden av interbedömarreliabilitet såsom utbildningens utformning och omfattning samt operationaliseringen av observationsvariabeln diskuteras och förslag på framtida forskning lämnas.</p> / <p>The purpose of this study was to explore the reliability of a method for observing expressions of affect, “Stålforsmetoden”. Stålforsmetoden focuses primarily on facial expression of affect, and more precisely the first expression presented by a patient in a psychotherapy session (referred to as transference affect). The theoretical basis is affect theory as developed in the works of Silvan Tomkins and Paul Ekman respectively. Data has been collected through structured observation and analyzed quantitatively. Inter-rater reliability was calculated using Cohen’s Kappa and amounted to K = 0.03, which means that there was no significant agreement between raters. This result implies that the reliability of Stålforsmetoden in its present form is insufficient and that further development of the method is needed. Possible reasons for the absence of inter-rater reliability such as the adequacy of education and the operationalization of transference affect are discussed and suggestions for future research are presented.</p>

Syftet med denna studie var att undersöka reliabiliteten i en metod för att observera affektuttryck, Stålforsmetoden. Stålforsmetoden fokuserar primärt på affektuttryck i ansiktet, och mer specifikt den första affekten som en patient uttrycker under en psykoterapisession (”överföringsaffekt”). Den teoretiska grunden är affektteori som utvecklats av Silvan Tomkins och Paul Ekman. Data har samlats in med strukturerad observation och analyseras kvantitativt. Interbedömarreliabilitet beräknades med Cohen’s Kappa och uppgick till K = 0,03, vilket innebär att det inte finns någon statistiskt säker överensstämmelse mellan bedömarna. Möjliga orsaker till avsaknaden av interbedömarreliabilitet såsom utbildningens utformning och omfattning samt operationaliseringen av observationsvariabeln diskuteras och förslag på framtida forskning lämnas. / The purpose of this study was to explore the reliability of a method for observing expressions of affect, “Stålforsmetoden”. Stålforsmetoden focuses primarily on facial expression of affect, and more precisely the first expression presented by a patient in a psychotherapy session (referred to as transference affect). The theoretical basis is affect theory as developed in the works of Silvan Tomkins and Paul Ekman respectively. Data has been collected through structured observation and analyzed quantitatively. Inter-rater reliability was calculated using Cohen’s Kappa and amounted to K = 0.03, which means that there was no significant agreement between raters. This result implies that the reliability of Stålforsmetoden in its present form is insufficient and that further development of the method is needed. Possible reasons for the absence of inter-rater reliability such as the adequacy of education and the operationalization of transference affect are discussed and suggestions for future research are presented.

För att undersöka interbedömarreliabiliteten i Emotional Interaction Style – assessment (EIS – assessment), vid bedömningar av Marschak Interaction Method (MIM), har tre inspelade MIM filmer skattats av sju bedömare. Reliabiliteten beräknades med intraklasskorrelationskoefficient (ICC). I bakgrunden har en teoretisk genomgång gjorts av aktuell forskning gällande barns utveckling och samspel mellan barn och föräldrar. Vidare har bakgrunden till MIM och EIS-assessment redovisats. För att ytterligare belysa användbarheten av skalan har bedömarna, i samband med skattningen av filmerna, reflekterat och förutsättningslöst skrivit ned tankegångar, frågor och erfarenheter vilka varit en del av diskussionerna i samband med att uppsatsgruppen träffats. Medelvärdet på intraklasskorrelationskoefficienten, på hela materialet, visar på en god samstämmighet mellan skattarna. Styrkan i överensstämmelsen i film A värderas som god, i film B mycket god och i film C hyfsad. I film A och B värderas den inre konsistensen (Cronbachs alfa) som mycket god. I film C värderas den inre konsistensen som god. Vår bedömning är att EIS – assessment är en användbar skala för att beskriva samspel mellan föräldrar och barn i kliniska sammanhang och att det vore värdefullt med fortsatt forskning.