I uppsatsen ställs frågan hur lärare i religionskunskap på gymnasiet kan använda sig av självbedömning samt om det används på ett sätt som är speciellt utformat för ämnet. Utgångspunkten är litteratur om formativ bedömning och självbedömning, samt om självbedömning i religionskunskap. Fyra lärare i religionskunskap intervjuas över mejl, med en metod som Alan Bryman kallar för kvalitativ forskning med personliga intervjuer online. Uppsatsen resulterar i en inblick i hur religionslärare använder sig av självbedömning, till exempel genom lärarledda diskussioner och uppföljningsmoment i samband med arbeten i skolan. Dessa självbedömningsmoment finns också beskrivna i litteraturen som föregick undersökningen. Det fanns från lärarens sida ingen medveten anpassning till ämnet, utom i ett fall då det rörde sig om själva innehållet i undervisningen. Dock fanns det anledning att tro att det funnits en omedveten anpassning till religionsämnet. Slutligen följer en diskussion där vikten av anpassning till ämnet diskuteras, samt vikten av självbedömning för elevernas framtida liv som studenter eller yrkesverksamma.