Idag existerar regionala skiljaktigheter och en demografisk obalans mellan svenska regioner. Inom det svenska planeringssystemet förstås den regionala planeringsnivån vila på en institutionellt osäker grund som tenderar att påverka utövande på regional och kommunal planeringsnivå. Det ger planerare skilda förutsättningar för planeringsutövande där regional planering identifieras som fragmenterad. Regional planering ses även som outforskad i Sverige, med ett behov av att studera vad en ökad formell regional planeringsnivå kan innebära. Uppsatsen syftar således till att ge en ökad förståelse för hur en stärkt regional planeringsroll påverkar förhållandet mellan regional och kommunal planeringsnivå. Det innefattar att studera det befintliga planeringssystemet sett till både förändrad ansvars- och rollfördelning. Utifrån forskningsöversikten har fyra mönster identifierat som i sin tur har resulterat i ett teoretiskt ramverk. Ramverket har byggts upp utav rescaling, ny regionalism och flernivåstyrning som har använts föra att tolka det empiriska materialet. En idealistisk ansats har präglat arbetet med Region Halland som fallstudie. Region Halland är den enda regionen som utanför storstadsregionerna har stärkt den regionala planeringsnivån och övergick år 2023 till regionplaneorgan. Inom Halland studeras Region Halland, Halmstad kommun och Laholm kommun som analysenheter. Metoder för att samla in empiri är både i form av dokumentstudie där regionala och kommunala dokument studeras, samt intervjuer med regionala och kommunala tjänstemän. I empirin påvisas det att regionens stärkta planeringsroll har resulterat i ett breddat ansvar och ökad samverkan, men inte förändrade roller. Regionens övergång till regionplaneorgan beskrivs ha resulterat i stärkta interna nätverk och en förstärkning av det Halländska territoriet. Som större respektive mindre kommun framgår en distinktion i uppsatsen, där olika förutsättningar för förankring existerar. Genom direkt och indirekt påverkan förstås EU och yttre faktorer påverka Halland, trots det saknas samspel mot överstatlig nivå. I slutsatser så framgår det att en stärkt formell regional planeringsroll har medfört en ökad effektivitet och stärkt sammanhållning i Halland. Det ger regionen tydligare ställning gentemot nationella intressen och det kommunala självstyret. En utmaning i att se bort från etablerade strukturer existerar en utmaning i att ta stöd från tidigare omorganiseringar sett till att skilda planeringsförutsättningar finns. Avslutningsvis förstås det utmanande att förutspå vad slutresultatet kommer innebära för Halland. Sett till den pågående förändringen får framtiden visa var Halland kommer landa.