Syftet med studien är att bidra med kunskap om under vilka omständigheter elever med dövhet eller hörselnedsättning (d/hns) utövar self-advocacy i övergången från högstadiet till gymnasiet. Self-advocacy innebär att individen står upp för sina behov och påverkar sin omgivning för att få likvärdiga förutsättningar till delaktighet. Detta är en kvalitativ intervjustudie med abduktiv ansats. Resultatet bygger på intervjuer med åtta gymnasieelever med dövhet eller hörselnedsättning som går tillsammans med hörande klasskamrater. Teorier om self-advocacy och identitet används i analysen och relation och interaktion mellan olika aktörer är centrala. Resultaten visar att eleven med d/hns i en skolövergång hamnar i flera situationer där hen kan förbättra tillgängligheten i klassrummet genom att utöva self-advocacy. Exempelvis kan eleven berätta om sin d/hns, påverka mikrofonanvändande och påverka lärarens undervisning. Studien visar också att elever ibland väljer att inte stå upp för sina behov för att undvika stigmatisering. I resultatet har en modell tagits fram som lyfter in eleven i sin kontext under övergångsprocessen och modellen kan användas för att förstå det komplexa samspelet mellan elev, lärare och klasskamrater under övergången. Slutsatsen är att det kan vara krävande för eleven att återkommande förväntas stå upp för sitt behov av tillgänglig kommunikation och att omgivningens bemötande skapar eller hindrar handlingsutrymmet för self-advocacy. Lärarens relationsskapande och förståelse för sin maktposition verkar vara de mest avgörande faktorerna för utvecklandet av handlingsutrymme för elevens self-advocacy. / The purpose of this study is to contribute with knowledge about under what circumstances pupils with deafness or pupils who are hard of hearing (d/hh) practice self-advocacy during the transition from lower secondary school to upper secondary school. Self-advocacy means that the individual stands up for their needs and influences their surroundings to achieve equal conditions for participation. This is a qualitative interview study with an abductive approach. The results are based on interviews conducted with eight upper secondary d/hh pupils and attend classes with hearing classmates in mainstream school settings. Theories of self-advocacy and identity are used in the analysis, and relationships and interactions between people are central. The results show that the student with d/hh during a school transition ends up in several situations where he or she can improve accessibility in the classroom by practicing self-advocacy. For example, the student can inform their classmates and/or teacher about their d/hh, influence them to use microphones and influence the teaching. The study also shows that students sometimes choose not to stand up for their needs in order to avoid stigma. In the results, a model has been developed that highlights the student in its context during the transition process and the model can be used to understand the complexity in the interaction between student, teacher and classmates during the transition. The conclusion is that it can be demanding for the student to recurrently be expected to stand up for their need of accessible communication and that the environment's response creates or hinders the acting space for self-advocacy. The teacher's ability to build relationships and understanding of his or her position of power appears to be the most decisive factors for the development of acting space for the student's self-advocacy.