Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger på fritidshemmet ser på sitt arbete med konflikthantering mellan fritidspedagoger och elever. Vi vill även undersöka fritidspedagogers synsätt på olika strategier de säger sig använda vid en konflikt med en elev och hur de ser på relationsskapande i förhållande till konflikter. I vår studie har vi använt oss av kvalitativ metod när vi har genomför tre parintervjuer med sex fritidspedagoger på två olika skolor i södra Skåne. Det empiriska materialet har sedan bearbetats med hjälp av tematisk analys och teoretiska begrepp som till exempel samverkansstrategier, konstruktiva konflikter och interpersonella konflikter för att kartlägga olika teman som ger en överblick och struktur av resultatet. Resultatet visar att pedagogernas strategier för konflikthantering kan delas upp i tre kategorier. Den första och största kategorin där pedagogerna lägger mycket arbete är strategier för att förebygga konflikter. I denna kategorin är relationsskapandet mellan pedagogerna och eleverna centralt men även bra relationer till elevens föräldrar prioriteras. Pedagogerna anser att relationen till eleverna är viktig om de skulle komma i konflikt. Den andra kategorin berör strategier som används i affekt. Pedagogerna är eniga om att lågaffektivt bemötande är den strategi som är mest effektiv och att låta eleven lugna ner sig först. Den tredje och sista kategorin handlar om strategier pedagogerna använder efter en konflikt uppstått. Pedagogerna berättar att det är viktigt att ta eleven åt sidan och föra ett lugnt samtal om vad som skapade konflikten och reda ut eventuella missuppfattningar.

Studiens syfte är att kartlägga hur de studie- och yrkesvägledare som är aktiva inom högskola, universitet och vuxenutbildning upplever att de grävande, samt de relationsskapande processerna fungerar under ett vägledningssamtal som sker på distans via digitala plattformar jämfört med i ett fysiskt vägledningssamtal. De frågeställningar som ämnar besvara studiens syfte är: Hur upplever studie- och yrkesvägledarna att den grävande samtalsmetodiken i ett vägledningssamtal fungerar när det sker på distans via en digital plattform jämfört med i ett fysiskt vägledningssamtal?; Hur upplever studie- och yrkesvägledarna att det fungerar att skapa ett empatiskt samtalsklimat i ett vägledningssamtal som sker på distans via en digital plattform jämfört med i ett fysiskt vägledningssamtal?; samt Hur upplever studie- och yrkesvägledarna att relationsskapandet mellan studie- och yrkesvägledaren och den sökande fungerar i ett vägledningssamtal som sker på distans via en digital plattform jämfört med i ett fysiskt vägledningssamtal? Problemformuleringen grundar sig i att digital vägledning historiskt sett använts mer till att förmedla information snarare än att förmedla valkompetens. Problematiken handlar således om huruvida det empatiska samtalsklimatet, de relationsskapande processerna, samt den grävande samtalsmetodiken (probing) är lika högkvalitativ i ett digitalt vägledningssamtal som i ett fysiskt. Studien använder sig av en kvalitativ metod där sex studie- och yrkesvägledare aktiva inom högskola, universitet eller vuxenutbildningen intervjuas genom semistrukturerade intervjuer. Empirin analyseras utifrån Egans The skilled helper model, samt Malténs kommunikationsteori. Resultaten visar att informanterna generellt inte upplever någon betydande kvalitetsskillnad när grävande samtalsmetodik används i ett digitalt vägledningssamtal jämfört med i ett fysiskt vägledningssamtal. De upplever också att de relationsskapande processerna, den personliga kontakten, och samtalsklimatet är annorlunda i det digitala samtalet jämfört med i det fysiska. Det går dock inte att dra några slutsatser kring om detta är hämmande för det digitala vägledningssamtalets kvalitet.