Bakgrund: Revisionshistorien har präglats utav många skandaler där företag gått i konkurs, vilket lett till förståelsen att det är svårt att kunna förutse konkurser. Efter varje oväntad konkurs har det kommenterats om ”vart var revisorn?”. Svaret på detta har varit att lösa det hela med mer revision. Varje skandal har fört oss till den revision som råder idag och till en ökad betydelse av revisorns roll. Revisorns arbete mynnar ut i en revisionsberättelse, där bland annat företagets finansiella ställning och dess framtidsutsikter kan ses. En oren revisionsberättelsen kan delas in i olika grader av allvarlighet, vilken allvarlighetsgrad företaget fått är kanske av betydelse om företaget går i konkurs eller inte? Syfte: Uppsatsen huvudsyfte är att granska revisionsberättelser i svenska små- och mikroaktiebolag som inlett konkurs. Vidare är syftet att beskriva hur revisionsberättelsernas anmärkningar utvecklas i allvarlighetsgrad över en tioårsperiod och se om det är större risk att gå i konkurs ju högre grad av allvarlighet företaget fått. Teori: Den teoretiska delen behandlar bland annat vad revisionens delar består av och tar upp dess lagar och rekommendation. Fortsättningsvis avhandlas tidigare forskning och teorier. I kapitlet utformas en modell som behandlar revisionsberättelsens olika grader av allvarlighet. Metod: En kvantitativ forskningsstrategi har använts och tyngdpunkten i studien har legat på insamling av revisionsberättelser. Allvarlighetsskalan, som utformats, har använts för att dela in varje revisionsberättelse under rätt grad av allvarlighet. En studiegrupp och en kontrollgrupp har utformats för att möjliggöra en jämförelse. Resultat och slutsats: Slutsatsen är således att grad av allvarlighet inte har betydelse om företaget kommer inleda konkurs, utan när företaget får en högre grad av allvarlighet.