Efterfrågan på studentbostäder blir större i universitets- och högskolestäder, där kombinationen av ett ökat intresse för högre studier och en långvarig bostadsbrist resulterat i att studenter stått bostadslösa vid kursstart. Resultatet har utmynnat i att studentbostadsområdens fysiska miljö nedprioriterats, trots dess påverkan på det psykiska välmåendet och den enskilde individens uppfattning av ett lärosäte eller en stad ifråga. Genom utformningen av studentbostadsområden med syftet att öka den sociala hållbarheten kan uppfattningen av bosättningen förbättras. Social hållbarhet utgör en av tre hållbarhetsdimensioner som syftar på det gemensamma målet gällande global hållbarhet. Social hållbarhet relaterar till de sociala aspekterna i samhället, där förhållandena som berör begreppet, på grund av sin komplexitet, har gjort att det många gånger exkluderats i praktiken. Inom konceptet social hållbarhet ingår flera aspekter, däribland socialt kapital, vilket syftar på individers olika sociala sammanhang och nätverk. Studien syftade till att beskriva hur ett socialt hållbart studentbostadsområde kan utformas genom målsättningen av strukturering kring kriterier och riktlinjer. Dessa kriterier och riktlinjer förväntades uppstå genom kombinationen mellan studenters preferenser kring ett studentbostadsområdes fysiska och sociala faktorer, samt litteratur kring ämnet. Genom 25 semistrukturerade intervjuer med studerande vid Högskolan i Gävle kunde respondenternas preferenser definieras. Detta med hjälp av frågor kring deras tidigare och nuvarande bostadsområden, samt deras åsikter och preferenser kring utformningen av ett studentbostadsområde generellt. För ytterligare förståelse av studenternas bostadssituationer genomfördes inventeringar av befintliga studentbostadsområden i Gävle. Studien utmynnade i 16 kriterier utifrån analysmodellens begrepp, som senare resulterade i 9 riktlinjer. Dessa riktlinjer applicerades sedan i en fysisk kontext med hjälp av ett gestaltningsförslag. Dock var denna gestaltning endast ett förslag kring riktlinjernas applicering. Diskussion kring huruvida riktlinjerna kan appliceras, ter sig bäst genom att applicera och utforma dessa utifrån en lokal kontext. Studiens slutsats utmynnade i att relationen mellan social hållbarhet och utformningen av studentbostadsområden kan beskrivas med hjälp av studiens analysmodell. Kriterierna och riktlinjerna presenterade i studien, resulterade i ett starkt socialt kapital inom studentbostadsområden, men ansågs vara bäst applicerbara inom en lokal kontext. Kriterier och riktlinjer kring ett socialt hållbart studentbostadsområde i relation till socialt kapital bör struktureras genom kombinationen av litteratur och preferenser hos de som utnyttjar den fysiska miljön ifråga. / The demand on student housing is growing in cities containing universities, where the combination of a growing interest in higher education and a prolonged shortage in housing has resulted in students being homeless by the time their studies has begun. The result of this has become a de-prioritization in the physical environment. Although, the design of these areas should be prioritized higher as it affects both mental well-being and the individual perception of the university and the city. By designing residential areas for students with the purpose of increasing the social sustainability, it is possible to improve the perception of these areas over all. Social sustainability form one of three dimensions of sustainability that aims for the common goal of global sustainability. Social sustainability relates to the social aspects in society. Conditions relating to social sustainability has, due to its complexity, often been excluded in practice. Within the concept of social sustainability are many aspects, among which social capital is included, which refers to different social contexts and social networks. The aim of the study was to describe how socially sustainable residential areas for students could be designed through the objective of structuring criterias and guidelines. These criterias and guidelines was expected to be formed by the combination of preferences amongst students, regarding physical and social factors in residential areas for students, and literature concerning the subject. Through 25 semi-structured interviews with students at the University of Gävle, the preferences amongst the respondents could be defined, by asking them about their preferences, previous and current residential areas. As well as their general opinions regarding the design of a residential area for students. For further understanding of residential areas for students, an inventory was made in similar existing areas in Gävle. The study resulted in 16 criterias based on the concepts within the analysis model, that later resulted in 9 guidelines. These guidelines were applied in a physical context by creating a design proposal. This design was only a proposal concerning the application of the guidelines. A discussion regarding the application of the guidelines, is in itself best applied and created through a local context. The conclusion was that the relationship between social sustainability and the design of residential areas for students, could be described by using the analysis model in the study. The criterias and guidelines presented in the study, resulted in strong social capital within the residential areas for students. Although they are best applied in local context. These are best structured by combining literature and preferences amongst those using the physical environment in question.