Denna intervjustudie syftar till att belysa behandlares erfarenheter av och uppfattningar om särskilda faktorer som påverkar behandlingsutfall hos ungdomar inom tvångsvården. Syftet innebär även att få kunskap kring hur behandlare resonerar om hur de förhåller sig till olika faktorer i behandlingsarbetet. Studien bygger på en hermeneutisk ståndpunkt och en kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer har gjorts med sex behandlare som arbetar inom ungdomsvården. Resultatet har tolkats utifrån teorin om risk- och skyddsfaktorer, behovsprincipen och responsivitetsprincipen. Resultatet visar på olika faktorer som kan vara hindrande respektive främjande för behandlingens utfall. Dessa faktorer är skola, familj och nätverk, fritidsintresse, begåvning och psykisk hälsa. Det visar också på att en god relation är en förutsättning för att behandlingen ska bli så effektiv som möjligt. Resultatet visar på att personalen förhåller sig till de olika faktorerna i arbetet främst genom behandlingsplanering, utredningar och samtal. En viktig slutsats är att eftervården bör förbättras.