Problemlösningsbaserad undervisning där elever ges utrymme att konstruera egna lösningar och upptäcka matematiska samband har i tidigare forskning visat sig gynnsam för utveckling av elevers matematiska förmågor. Sådan undervisning ställer krav på att eleverna ska kunna planera, genomföra, kontrollera och reflektera över processen. Det innebär att elever behöver förutsättningar för att ta ansvar och reglera sitt eget lärande. Tidigare forskning har identifierat samband mellan problemlösning och självreglerat lärande (förkortat SRL), samt att SRL i sin tur har tydliga samband med goda prestationer i skolarbetet. Det kan dock vara utmanande för elever i särskilda utbildningsbehov i matematik (förkortat SUM) att ta sådant ansvar vid problemlösning. Vilka typer av stöd som kan främja SRL vid problemlösning hos dessa elever är ett område som behöver mer kunskap. Därför var studiens syfte att bidra med kunskap om vilka typer av stöd några lärare och speciallärare ansåg kan hjälpa SUM-elever i riktning mot SRL vid matematisk problemlösning (forskningsfråga 1) och vilka effekter stöden har för dessa elevers SRL (forskningsfråga 2). Studien hade en kvalitativ metodansats där data samlades in med hjälp av en enkätundersökning med breda och kvalitativa frågor. I resultatet framkom ett antal teman vad gäller utformning av stöd inom de tre faserna för SRL, vilka är förberedelse, genomförande och reflektion. Ett tema som återkom i samtliga faser var “Läraren som SUM-elevers utökade resurs”. Det temat innebär att lärarna gick in som en extern resurs för att kompensera och avlasta eleven i situationer där dennes egna resurser inte räckte till, för att frigöra elevens kapacitet åt problemlösningsarbetet. Det uppgavs bland annat ge SUM-elever ökade förutsättningar till uppgiftsanalys, självkontroll och reflektion.