I denna studie ämnar jag skapa förståelse för samt bidra med kunskap om hur några ungdomar som är eller tidigare varit elever vid ett av landets Riksgymnasier för rörelsehindrade resonerar om utbildning och planer för framtiden. Den svenska arbetsmarknaden och utbildningsmarknaden har under ett antal år förändrats avsevärt. Detta har fått följden att elever på gymnasiet idag uppmanas att söka sig vidare till universitet och högskolor efter avslutade gymnasiestudier. En förutsättning för att eleverna ska kunna navigera och orientera sig samt skapa strategier för framtiden är att besitter eleverna någon form av kapital. Den här studien tar sin utgångspunkt i Pierre Bourdieus kapitalteoretiska perspektiv. Studiens metodologiska utgångspunkt är kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Studien bygger på intervjuer med totalt sex informanter som går eller har gått vid ett av landets Riksgymnasier för rörelsehindrade. Studien undersöker hur deras förhållningsätt till eftergymnasiala studier kan förstås. Den forskning som presenteras i uppsatsens avsnitt om tidigare forskning behandlar, skolsituationer för elever med olika funktionsnedsättningar.  De viktigaste resultaten i studien är att de som valt att studera vidare efter studierna vid Riksgymnasiet har haft en drivkraft att hjälpa andra som utgångspunkt när de gör val av vidare studier. Detta kan förstås mot bakgrund av att informanterna har med sig erfarenheter som följd av deras funktionsnedsättningar som påverkat att informanterna vill hjälpa andra i liknande situationer.  Studiens resultat visar vidare att de informanter som har akademiska föräldrar ser det som en självklarhet att studera vidare efter studierna vid riksgymnasiet. Det råder en avsevärd skillnad mellan de elever som har akademiska föräldrar och de som saknar detta i fråga om förhållningsätt till vidare studier och framtidsplaner efter studierna vid riksgymnasiet

<p>Tidigare forskning kring funktionshindrade elevers skolgång och behov har oftast kretsat runt föräldrarnas eller andra vuxnas perspektiv. Barn och unga med funktionshinder har setts med vuxnas ögon. Röster och erfarenheter från barn och ungdomar med funktionshinder har i stort saknats i utredningar och betänkanden. Detta trots att Sverige förbundit sig att efterleva FN:s konvention om barnets rättigheter och inlemma barn och unga i beslutsprocesser. Med utgångspunkt från artikel 12 i FN:s barnkonvention, om barns rätt att höras och bli hörda och den nyligen initierade utredningen om bland annat behovet av en specialskola för elever i gymnasieålder, samt kommunernas möjlighet att anordna utbildning för elever med vissa funktionshinder, var syftet med den aktuella studien att belysa funktionshindrade barn och ungdomars erfarenheter och upplevelser av sin skolsituation. Metoden som använts i denna studie är kvalitativ och med hjälp av en relativt ny och kreativ teknik som kallas ”höringar” försökte vi kartlägga och fördjupa kunskaperna om hörselskadade och döva ungdomars skollinje och erfarenheter från olika skolformer. Utifrån ett barnperspektiv försökte vi besvara dessa frågeställningar; Hur upplever RGD/RGH-elever sin nuvarande skolsituation? Hur gestaltar sig deras erfarenheter av tidigare skolformer? Är ”höringar” en användbar teknik för att få fram de döva och hörselskadades röster? Målgruppen för den aktuella studien består av nio döva och hörselskadade ungdomar som går på riksgymnasiet för döva och hörselskadade i Örebro. Avsikten med studien har inte varit att utröna vilken skolform som kan anses mest lämplig för döva och hörselskadade elever. Studiens litteraturgenomgång berörde centrala begrepp och definitioner på funktionshinder, från de döva och hörselskadades perspektiv. Det svenska teckenspråkets ställning, förhållandet mellan barnperspektiv och barns perspektiv samt internationella politiska styrdokument låg till grund för denna studie. Resultaten från höringarna presenterades i enlighet med modellen i text och bild, så tolkningsfritt som möjligt. Av resultaten framkom det att ungdomarnas upplevelser och erfarenheter låg i linje med den litteratur som granskats i denna studie. Studien visade att ungdomarna upplevelser av RGD/RGH i stort är positiv när det gäller boende-skola-fritid i Örebro. Slutsatsen blev att, för att kartlägga funktionshindrades upplevelser och erfarenheter med ett barnperspektiv utifrån barnkonventionen, så är tekniken ”höring” en passande metod.</p> / <p>Earlier research concerning disabled children’s school attendance or needs often did focus from the parent’s or other adult’s point of view. Disabled youths and children has been seen through the eyes of the adults. Views and experiences of disabled youth and children has clearly been missing in inquiries and reports. Even though that Sweden has undertaken to live up to UN:s Convention about the Rights of Children and involve young people in the decision-making. Setting out from the UNCRC, article 12, about children’s rights to be heard and the recently proposed inquiry of the need of a special upper secondary school for students with disabilities, and the ability of the municipalities to organize education for students with certain disabilities, the purpose of this study was to shed light upon disabled youths and children’s experiences of their school situation. The method used in this study is qualitative, and with this new and creative technique called ”hearings” we tried to map out and engross the knowledge about the line of school for deaf and heaing impaired youth and their views on these different types of schools. Attempts were made to answer these questions from a child’s perspective; how do RGD/RGH-students find their present schoolsituation? What shapes have their experiences from earlier schools they attended? Was ”hearings” a useful technique to express the views of the young deaf and the hearing impareds? The target group in this study consisted of nine deaf and hearing impared youths attending the national upper secondary school for the deaf and hearing impared in Örebro. The purpose of this study was not to find out what would be the best kind of school for the deaf and hearing impared students. The litterature review in the study touched upon central concepts and definitions on disabilities, from the perspective of deaf and hearing impared. Status of the Swedish sign language, relationship between childperspective/ children’s perspective and international political treaties and document was the basis of this study. The results from the ”hearings” was presented accordingly to this techique in texts and pictures, as free from interpretations as possible. The study concluded that the experiences of these youths were in line with the literature review being used in this study. The study shows that their experiences are of the positive kind concerning housing-school-leisure in Örebro. The study also concluded that, in order to map out the experiences of disabled people from a children’s point of view according to the UNCRC, ”hearing” as a technique is suitable.</p>

Tidigare forskning kring funktionshindrade elevers skolgång och behov har oftast kretsat runt föräldrarnas eller andra vuxnas perspektiv. Barn och unga med funktionshinder har setts med vuxnas ögon. Röster och erfarenheter från barn och ungdomar med funktionshinder har i stort saknats i utredningar och betänkanden. Detta trots att Sverige förbundit sig att efterleva FN:s konvention om barnets rättigheter och inlemma barn och unga i beslutsprocesser. Med utgångspunkt från artikel 12 i FN:s barnkonvention, om barns rätt att höras och bli hörda och den nyligen initierade utredningen om bland annat behovet av en specialskola för elever i gymnasieålder, samt kommunernas möjlighet att anordna utbildning för elever med vissa funktionshinder, var syftet med den aktuella studien att belysa funktionshindrade barn och ungdomars erfarenheter och upplevelser av sin skolsituation. Metoden som använts i denna studie är kvalitativ och med hjälp av en relativt ny och kreativ teknik som kallas ”höringar” försökte vi kartlägga och fördjupa kunskaperna om hörselskadade och döva ungdomars skollinje och erfarenheter från olika skolformer. Utifrån ett barnperspektiv försökte vi besvara dessa frågeställningar; Hur upplever RGD/RGH-elever sin nuvarande skolsituation? Hur gestaltar sig deras erfarenheter av tidigare skolformer? Är ”höringar” en användbar teknik för att få fram de döva och hörselskadades röster? Målgruppen för den aktuella studien består av nio döva och hörselskadade ungdomar som går på riksgymnasiet för döva och hörselskadade i Örebro. Avsikten med studien har inte varit att utröna vilken skolform som kan anses mest lämplig för döva och hörselskadade elever. Studiens litteraturgenomgång berörde centrala begrepp och definitioner på funktionshinder, från de döva och hörselskadades perspektiv. Det svenska teckenspråkets ställning, förhållandet mellan barnperspektiv och barns perspektiv samt internationella politiska styrdokument låg till grund för denna studie. Resultaten från höringarna presenterades i enlighet med modellen i text och bild, så tolkningsfritt som möjligt. Av resultaten framkom det att ungdomarnas upplevelser och erfarenheter låg i linje med den litteratur som granskats i denna studie. Studien visade att ungdomarna upplevelser av RGD/RGH i stort är positiv när det gäller boende-skola-fritid i Örebro. Slutsatsen blev att, för att kartlägga funktionshindrades upplevelser och erfarenheter med ett barnperspektiv utifrån barnkonventionen, så är tekniken ”höring” en passande metod. / Earlier research concerning disabled children’s school attendance or needs often did focus from the parent’s or other adult’s point of view. Disabled youths and children has been seen through the eyes of the adults. Views and experiences of disabled youth and children has clearly been missing in inquiries and reports. Even though that Sweden has undertaken to live up to UN:s Convention about the Rights of Children and involve young people in the decision-making. Setting out from the UNCRC, article 12, about children’s rights to be heard and the recently proposed inquiry of the need of a special upper secondary school for students with disabilities, and the ability of the municipalities to organize education for students with certain disabilities, the purpose of this study was to shed light upon disabled youths and children’s experiences of their school situation. The method used in this study is qualitative, and with this new and creative technique called ”hearings” we tried to map out and engross the knowledge about the line of school for deaf and heaing impaired youth and their views on these different types of schools. Attempts were made to answer these questions from a child’s perspective; how do RGD/RGH-students find their present schoolsituation? What shapes have their experiences from earlier schools they attended? Was ”hearings” a useful technique to express the views of the young deaf and the hearing impareds? The target group in this study consisted of nine deaf and hearing impared youths attending the national upper secondary school for the deaf and hearing impared in Örebro. The purpose of this study was not to find out what would be the best kind of school for the deaf and hearing impared students. The litterature review in the study touched upon central concepts and definitions on disabilities, from the perspective of deaf and hearing impared. Status of the Swedish sign language, relationship between childperspective/ children’s perspective and international political treaties and document was the basis of this study. The results from the ”hearings” was presented accordingly to this techique in texts and pictures, as free from interpretations as possible. The study concluded that the experiences of these youths were in line with the literature review being used in this study. The study shows that their experiences are of the positive kind concerning housing-school-leisure in Örebro. The study also concluded that, in order to map out the experiences of disabled people from a children’s point of view according to the UNCRC, ”hearing” as a technique is suitable.