Politiska partier är i en kris till följd av bland annat medlemstapp och minskat förtroende från väljarna. Det kommunala partilivet har även omdanats där lokala partier idag är en utmanare till rikspartier om den politiska makten. Frågan är om rikspartier skapat en mer lokal organisation för att bemöta konkurrensen och om kommunala företrädare utökat sitt handlingsutrymme för att öka legitimiteten för den lokala politiken. Studien undersöker hur rikspartiers och lokala partiers spelregler skiljer sig åt samt påverkar kommunalpolitiska ledares handlingsutrymme. Studien har en komparativ ansats där partityperna jämförs. Teoribildningen institutional rational choice som bland annat fokuserar på hur spelregler (institutionella regelverk) sätter begränsningar i ett handlingsutrymme har använts för att förklara och förstå studiens syfte. För att uppnå studiens syfte har partimaterial hämtats och intervjuer med politiska företrädare genomförts. Studiens resultat visar att det finns stora skillnader mellan rikspartier och lokala partier, detta genom att rikspartier består av en vertikal dimension genom dess organisationsnivåer på riks- och distriktsnivå samt en lokal horisontell dimension. Lokala partier som är avgränsade till en kommun består istället enbart av en lokal horisontell dimension. Rikspartier präglas av en hierarkisk uppbyggnad där de styr sina kommunala ledande företrädare genom vertikala spelregler. Lokala partier har istället en plattare ickehierarkisk uppbyggnad, men även de begränsar sina företrädares handlingsutrymme genom spelregler. Kommunalpolitiska ledare i rikspartier handlar efter både vertikala och horisontella spelregler. Vid konflikt inom rikspartier uppstår dock en variation av hur kommunalpolitiska ledare handlar. Vissa handlar efter vertikala spelregler medan andra använder strategier i syfte att utöka sitt handlingsutrymme gentemot den egna riks- och distriktsnivån för att bedriva lokalt anpassad politik. Studiens resultat visar således att det finns kommunalpolitiska ledare i rikspartier som är autonoma gentemot den egna riks- och distriktsnivån i hur de handlar. Kommunalpolitiska ledare i lokala partier har färre spelregler som begränsar deras handlingsutrymme att utforma lokalt anpassad politik. Detta då de saknar vertikala spelregler som kan sätta yttre gränser i deras handlingsutrymme.