Styrning av medborgarnas hälsa har skett under lång tid i det svenska samhället, både inom skolan och andra områden. Hur denna styrning har sett ut och vad den har syftat till har dock varierat under årens lopp (Olsson 2009, Ljunggren 1999 m.fl.). Forskning (Öhman 2007, Stoltz 2009, Greco 2009) visar att dagens övergripande hälsoarbete samt skolans undervisning i ämnet idrott och hälsa kan ses som ett led i en styrningspolitik som är inriktad mot att individen förväntas handla utefter samhällets norm. Hur undervisningen bedrivs färgas därmed inte bara av politiska beslut utan det sker också en yttre påverkan från många delar av samhället. Ämnet idrott och hälsa kan uppfattas ha en diffus inriktning och har fått en krympande del av timplanen (Stråhlman 2001). Föreningsidrotten har under senare år haft en stor påverkan på ämnets utformning (Sandahl 2004).Studiens syfte är att analysera hur riksdagspartierna konstruerar ämnet idrott och hälsa i grundskolan samt vilken styrningspolitik dessa konstruktioner ger uttryck för. Detta görs genom en kritisk diskursanalys enligt Faircloughs tredimensionella modell av sex riksdagspartiers aktuella dokument i ämnet. I analysen används Foucaults teorier om hur undervisning kan användas som maktmedel för att styra eleven, subjektet, mot ett bestämt mål.Resultatet visar på en vilja hos samtliga partier att elevernas fysiska aktivitet under skoltid bör öka. Motiven till varför den bör öka skiftar mellan partierna, från att förbättra den fysiska hälsan, öka jämställdhet mellan könen, förbättra skolresultaten till att skapa ett jämlikare samhälle. Analysen visar på paralleller mellan partiernas konstruktioner av ämnet idrott och hälsa i grundskolan och partiernas ideologier. De analyserade texterna uppvisar tecken på den styrningspolitik som betecknas governmentality, det vill säga att ämnet idrott och hälsa bör användas för att eleverna ska förmås sträva mot samhällets norm.

Regeringen beslutade den 21 december 2015 att införa tillfälliga ID-kontroller vid landets gränser. Detta på grund av att den dåvarande flyktingkrisen enligt regeringen innebar en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet. Denna uppsats analyserar den proposition, riksdagsdebatt samt följdmotioner som låg till grund för lagen genom en idealtypsanalys. En hel del kritik uppkom i samband med lagen, dels på grund av bristfällig beredning, dels på grund av dess påverkan på asylrätten. Studien undersöker hur riksdagspartierna förhåller sig till asylrätten i relation till den motsättning som kan urskiljas mellan nationell suveränitet och deklarationer om mänskliga rättigheter. Resultatet visar att de flesta riksdagspartier anser att asylrätten principiellt är viktig men att nationens intressen kommer i första hand. Centerpartiet och Vänsterpartiet värnar istället i första hand asylrätten, vilken de ser som en absolut rätt.

No description available.

I examensarbetet Svenska riksdagspartier i läroböcker för gymnasiet undersöks framställningen av svenska riksdagspartier i fyra läroböcker. Syftet är att undersöka böckerna utifrån ett etik- och miljöperspektiv. Dessutom undersöks formuleringar och begrepp och om dessa rymmer tendenser och värderingar. Läroböckerna som undersöks jämförs också med varandra. Våra teoretiska utgångspunkter grundar sig på resonemang i Staffan Selanders Lärobokskunskap. Två av frågeställningarna i undersökningen har sitt ursprung i två mål som eleven ska ha uppnått efter avslutad kurs i Samhällskunskap A. Vi har utgått från kvalitativ textanalys med fokus på ordval kombinerat med hermeneutik, vilket innebär att vi också tolkar de resultat som undersökningen givit.Undersökningens huvudsakliga resultat är att framställningen i samtliga böcker är problematisk och språkligt heterogen. Det handlar exempelvis om att vissa partier tillskrivs ett miljöperspektiv i alla framställningar, medan andra partier inte tillskrivs något alls. Vidare förknippas vissa partier med värdeladdade ord som kan tolkas negativt eller positivt.

<p>Based on widespread public debate prior to Swedish EMU-referendum 2003, the main purpose of this thesis is to examine and analyze the standpoint of the Swedish parliamentary parties in the EMU-issue, from perspektive of the following questions;</p><p>1) What is the official standpoint of the parliamentary parties in the EMU-issue?</p><p>2) What claimed effects of a Swedish EMU-membership or non-membership have the parties presented?</p><p>3) What rifts can be found within the parties, in relation to their official standpoint in the EMU-issue?</p><p>The Sweidish parliamentary parties´ standpoint in the EMU-issue will be analyze from the point of view of a number of current theories. These theories are basically democrazy theories that all have transnationalization and Europeanization as a common ground.</p><p>The conclusions are, among others, that the parliamentary parties` standpoints in the EMU-issue are based on ideological values about whether or not a Swedish EMU-membership is good for Sweden. The Liberal Party, the Christian Democrats, the Moderate Party and the Social Party have a positive view on EMU and a deeper European integration, and basically value the economic efficency of the EMU higher than democratic decision making and a national currency and monetary policy. As for the EMU-critical parties such as the Centre Party, the Green Party and the Left Party, their view in the EMU-issue can be regarded as more nationalistic, since they say no to an exapanded financial cooperation. A contibuting factor to their standpoint in this issue is that they value the national influence over currency and monetary policies, and democratic decision making higher than the economic effciency of the EMU.</p><p>The Swedish parliamentary parties have suggested a number of effects of a Swedish EMU-membership or non-membership. In general; all parties tend to exaggerate the factors which benefit their own EMU-standpoint, and to some extent discard those which oppose their stand in the EMU-issue.</p><p>This thesis makes it clear that regarding the EMU-issue all of the parliamentary parties are more or less divided. The Moderate Party and the Liberal Party are seen as the most united for a Swedish EMU-membership, whereas the Left Party and the Green Party are the most united against Sweden joining the EMU. The Centre Party is resonably united in their opposition to a Swedish membership, apart from a small minority of EMU-advocates. The Christian Democrats and the Social Democrats, on the other hand, are the most devided parties in the EMU-issue.</p> / <p>Med anledning av den omfattande debatten inför den svenska EMU-folkomröstningen år 2003 är det huvudsakliga syftet med denna uppsats att undersöka samt analysera de svenska riksdagspartiernas ställningstagande i EMU-frågan utifrån följande frågeställningar:</p><p>1) Vilka är de svenska riksdagspartiernas officiella ståndpunkter i EMU-frågan?</p><p>2) Vilka påstådda effekter har riksdagspartierna fört fram vid ett svenskt EMU-medlemskap eller ett EMU-utanförskap?</p><p>3) Vilka splittringar finns det inom riksdagspartierna i relation till partiernas officiella ställningstagande i EMU-frågan?</p><p>De svenska riksdagspartiernas förhållningssätt i EMU-frågan behandlas utifrån flera demokratiteorier som har transnationaliseringen och europeiseringen som gemensam bas.</p><p>Slutsatserna är bland andra att riksdagspartiernas ställningstagande i EMU-frågan bottnar i ideologiska värderingar om att ett svenskt EMU-medlemskap är bra respektive dåligt för Sverige. Folkpartiet, kristdemokraterna, moderaterna och socialdemokraterna är positiva till EMU och till en fördjupad europeisk integration där de i grund och botten värderar EMU:s ekonomiska effektivitet mer än en demokratisk beslutsordning och en nationell valuta- och penningpolitik. När det gäller EMU-kritiska partierna som centerpartiet, miljöpartiet och vänsterpartiet är deras synsätt i EMU-frågan att betrakta som mer nationalistiskt eftersom de säger nej till ett utökat ekonomiskt samarbete. En bidragande orsak till deras uppfattning i denna fråga är att de värdesätter det nationella inflytandet över valuta- och penningpolitiken samt en demokratisk bestlutsordning mer än EMU:s ekonomiska effektivitet.</p><p>Sveriges riksdagspartier har fört fram många påstådda effekter vid ett svenskt EMU-medlemskap eller ett EMU-utanförskap. Generellt sett tenderar alla riksdagspartier förstora de faktorer som främjar deras egna EMU-ståndpunkter och i viss mån förkasta det som går tvärt emot deras ställningstagande i EMU-frågan.</p><p>Moderaterna och folkpartiet bedöms vara de mest enade partierna för ett svenskt EMU-medlemskap medan vänsterpartiet och miljöpartiet är de mest sammanhållna partierna mot en svensk EMU-anslutning. Centerpartiet är förhållandevis överens i sitt EMU-motstånd bortsett från en mindre minoritet med EMU-förespråkare. Kristdemokraterna och socialdemokraterna är däremot de mest splittrade partierna i EMU-frågan.</p>

Problemformulering och syfte: Vi lever i en värld där vi medborgare blir rörligare. Dels på så sätt att vi distanserar oss från partipolitiken men också på så sätt att vi blir mer fysiskt rörliga och samhället blir mer mobilanpassat. Partier måste finna nya vägar för nå medborgarna och skapa relationer till dem. Sociala medier har varit de senaste åren varit en populär väg för partier, men det finns också andra vägar. En sådan väg är appar, som ökar kraftigt i nedladdningsstatistiken för svenska medborgare. Appar är ett relativt nytt område och denna studie syftar till att kartlägga de svenska riksdagspartiernas mobilapplikationer och undersöka huruvida de är tvåvägskommunikativa och relationsskapande. Metod och material: Materialet i denna studie består av appar från svenska riksdagspartier och deras sidoorganisationer i form av ungdoms- och kvinnoförbund samt lokala partiorganisationer. Urvalet består av de tio appar som har någon av ovanstående organisationstyper som avsändare, då avsändare bestående av enskilda politiker sorteras bort. Metoden som studien utgår från är kvalitativa innehållsanalyser med fokus på att tolka innehållet för att finna såväl latenta som manifesta budskap i apparna. Huvudresultat: Studien visar att det under perioden december 2013 finns få appar från de svenska riksdagspartierna och enbart hälften av partierna har appar. Dessa är till innehåll och funktion spretande och skiljer sig mycket åt i utformning. Hur kommunikationen och de relationskapande aspekterna ser ut i apparna är också varierade och överlag begränsade. Apparna är ett nytt fenomen för partierna och det är troligt att resultatet beror på att de ännu inte vet hur de ska använda denna kanal på ett effektivt sätt, när det kommer till att engagera och skapa relationer till dagens rörliga väljare. Vi menar att detta är ett viktigt bidrag i forskningen om nya kanalers funktion och kommunikation inom svensk politik.

No description available.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vad framställningar av hbtqi-personers rättigheter kan säga om Sveriges riksdagspartiers föreställningar om gruppen. Detta görs genom en multimodal legitimeringsanalys samt en kritisk diskursanalys av riksdagspartiernas webbplatssidor. Undersökningens resultat visar att HBTQ är den mest förekommande förkortningen bland partierna. Auktoritet är den vanligaste legitimeringsstrategin. De partier som visar hur de aktivt arbetar för hbtqi-rättigheter kan legitimera med auktoritet inom hbtqi-diskursen. Men även auktoritet inom partiernas ideologier och hänvisningar till lagar förekommer som legitimeringar. Riksdagspartiernas användning av legitimeringsstrategier resulterar i dess olika positioneringar i hbtqi-diskursen. Studien visar även att hbtqi-personers rättigheter framställs olika, vilket åskådliggör riksdagspartiernas skilda syn på gruppen och dess behov.

The representation of women in parliament is a subject that has been up for debate since the beginning of the 20th century and the beginning of women’s suffrage. Gender quotas is a way to increase the representation of women in modern parliaments, even in the Swedish riksdag. This qualitative, comparative study shows that out of the eight Swedish parties of parliament, six is implementing gender quotas but in different ways and for different reasons. These reasons get brought into light in official party documents where the parties discuss their stance on gender equality politics and gender quotas. The parties’ opinion on gender quota is defined by three different kind of arguments: the argument of equal representation, the argument of resources and the argument of interest. The left-wing parties tend to use all three of the arguments, while the right-wing parties tend to be more sceptical of the use of gender quotas and therefore use two or less arguments. The parties’ stance on gender quotas are furthermore analysed from the perspective of the theory of feminist institutionalism. Parties who use all three of the arguments, or all the argument except the argument of resources, tend to have a feminist approach to their politics. These parties use gender quota as a way of reforming the parliament’s structure. Other parties who focus on justice and resource as arguments of gender quotas is often more conservative or focused on preserving the structure on which the riksdag is built upon.

Kriminalpolitik som politikämne har under de senaste åren ökat och polariserats och det  ökande intresset kan förklaras med den negativa utvecklingen i Sverige gällande det dödliga våldet som ökar jämfört med de flesta länder i Europa där det dödliga våldet minskar. Sveriges riksdagspartier förespråkar sin egen kriminalpolitik som den bäst lämpade för att få  bukt på kriminaliteten. Men vad säger forskningen om vilka brottsförebyggande metoder som borde användas? Hur väl nyttjas forskning i politik och hur förhåller sig de två fenomen till varandra? Syftet med denna uppsats är att redogöra för och analysera riksdagspartiernas kriminalpolitik och undersöka hur de förhåller sig till uttalad forskning kring  brottsförebyggande arbete.  Materialet som används är respektive riksdagspartis kriminalpolitik samt Brottsförebyggande rådets rapport som behandlar forskning kring insatser mot brott och otrygghet i socialt utsatta  områden. Resultatet visar att riksdagspartiernas kriminalpolitik bygger till viss del på  forskning men även bygger på åtgärder som forskning inte stöttar. Tydliga partipolitiska skiljelinjer var inte märkbart synliga och partierna delar både likheter och skillnader. Kriminalpolitik präglas dels av vetenskaplig kunskap men även av normer och värderingar. Diskussionsmässigt är en intressant aspekt att fundera på om kriminalpolitik och politik i allmänt endast går att bygga på forskning eller om det finns andra omständigheter att ta hänsyn till, exempelvis Sveriges invånare, väljarna och deras åsikter. / Criminal policy as a policy topic has increased and polarized in the last recent years and the  increasing interest can be explained by the negative development in Sweden regarding the  deadly violence which is increasing compared to most countries in Europe where the deadly  violence is decreasing. Sweden's parliamentary parties advocate their own criminal policy as  the most suitable for overcoming crime. But what does science say about which crime  prevention methods work best? How well is science used in politics and how do the two  phenomena relate to each other? The purpose of this study is to give an account of and  analyse the parliamentary parties criminal policy and to examine how they relate to explicit  research on crime prevention.  The material used is the respective parliamentary party’s criminal policy and the Swedish  National Council for Crime Prevention’s report, which discuss research on crime prevention  and insecurity in socially disadvantaged areas. The results show that the parliamentary party's criminal policy is based on research but also on measures that research does not support. Clear partypolitical dividing lines were not noticeably visible and there were both similarities and differences between the parties. Criminal policy is partly characterized by scientific knowledge but also by norms and values. In terms of discussion, an interesting aspect to consider is whether criminal policy and policy in general can be based on only science or whether there are other circumstances to take into account, such as Sweden’s population, voters and their opinions.