Sedan valnatten den 9 september 2018 har ingen regeringskonstellation kunnat tillträda i Sverige. En jämn mandatfördelning mellan de traditionella blocken har resulterat i ett komplext parlamentariskt läge som utlöst en regeringskris. Ett riksdagsparti som tillhör ingetdera av de traditionella blocken är Sverigedemokraterna. Partiet är Sveriges yngsta riksdagsparti och utmanar de etablerade partierna (övriga riksdagspartier) med sin politiska sakfråga. För att få utökad politiskt inflytande ställer Sverigedemokraterna krav på att deras politiska sakfråga ska vinna gehör i den politiska arenan. Studien visar att de etablerade riksdagspartierna och Sverigedemokraterna möts i en strategisk maktkamp i regeringskrisen 2018. De etablerade partierna bemöter Sverigedemokraterna antingen genom att anta utmaningen i deras sakfråga och närma sig en snarlik politik, eller genom att inta en motsatt position till Sverigedemokraternas politiska sakfråga. Studien utgick ifrån ett fall med två kontexter. Kontexterna utgår ifrån en statsministeromröstning samt Sverigedemokraternas besked inför en budgetreservation.

We are living in times of change. Except when it comes to the Swedish housing shortage, which is ever ongoing, year after year. Housing is a matter of importance to many and the shortage is therefore an engaging subject within different societal debates as well as within politics. Often, it is also the most vulnerable groups in society who are experiencing most difficulties due to the shortage: homeless, young, immigrants, unemployed, sick, elderly, low paid workers and students. The shortage is however affecting other aspects of society, like local, regional and national development. Still, the shortage has been allowed to continue and even though problems in the past have been dealt with, the situation of today seems difficult to solve. The aim with this study is to examine the Swedish parties in parliament’s current housing policies regarding the Swedish housing shortage, as an attempt to create an understanding about how politics try to deal with the situation. To fulfil this purpose, three research questions where formulated, namely: • What differences are there between the parties’ goals, problem analyses and measures regarding the Swedish housing shortage? • How could the parties’ measures be grouped so that different aspects of the measures could be analysed? • Which measures and groups of measures seem to create the largest unity within todays´ parliament? Through a desk-top study of documents produced by the parties in parliament and comparative thematic analysis of findings within, goals, problem analyses and measures regarding the Swedish housing shortage have been identified. 116 measures were then compared according to six overarching concepts: Measure-popularity measured in number of parties, Measure-popularity measured in percentage of seats in parliament, Measure-themes measured in number of parties, Measure-themes measured in percentage of seats in parliament, Centralizing and decentralizing measures measured in number of parties as well as Centralizing and decentralizing measures measured in percentage of seats parliament. These findings are then discussed according to what differences can be found between each party’s goals, problem analyses and measures as well as which measures and groups of measures seem to create the largest unity within todays´ parliament. The strongest conclusions this study can draw is that it seems to be a wider unity regarding decentralizing measures, which are demanding deregulations, ‘changes in the right of individual appeal of exploitation’, ‘increased possibilities to build closer to waterlines’, ‘abolishing the municipal planning monopoly’, ‘abolished taxation on moving to a new home’, ‘changed public authorities’ roles’, ‘market regulated rents’, ‘changed national interests’ as well as ‘encouragement of subletting’. One centralizing measure induces a wider unity in todays’ parliament, which is the ‘state investment support towards construction of rentals’. Keywords: Sweden, housing, shortage, production, policies, parliament, parties, goals, problem-analyses, measures, centralizing, decentralizing, mandate English title: The Swedish parliamentary parties’ goals, problem analyses and measures regarding the housing shortage – Before the general election 2018 to the Corona pandemic 2020 / Vi lever i en tid av förändring. Förutom när det kommer till bostadsbristen, där förändras situationen föga år efter år. Bostadsfrågor berör mångas privatliv och bostadsbristen är således ett engagerande ämne inom såväl samhällsdebatter som politik. Ofta är det även de mest utsatta i samhället som missgynnas mest av bristen: hemlösa, unga, invandrare, arbetslösa, sjuka, gamla, låginkomsttagare och studenter. Men bostadsbristen påverkar även andra samhällsgrupper samt aspekter så som lokal, regional och nationell utveckling i stort. Ändå har bostadsbristen tillåtits pågå länge och fastän historiska problem har kunnat hanteras verkar situationen idag vara svårlöst. Syftet med detta arbete är att studera de svenska riksdagspartiernas aktuella bostadspolitik angående den svenska bostadsbristen, i ett försök att skapa en förståelse kring hur politiken hanterar och söker lösa denna. För att besvara syftet formulerades följande frågeställningar: • Vilka skillnader finns mellan riksdagspartiernas mål, problembilder respektive förslag till åtgärder? • Hur skulle riksdagspartiernas åtgärder kunna grupperas så att olika aspekter av dessa kan analyseras? • Vilka åtgärder och grupper av åtgärder verkar skapa störst gehör i dagens riksdag? Genom dokumentstudier av riksdagspartiernas egenproducerade dokument och tematisk och komparativ analys av dessa fynd har riksdagspartiernas mål, problembilder och åtgärder angående den svenska bostadsbristen kunnat identifieras. 116 åtgärder jämfördes sedan enligt sex övergripande koncept: Åtgärdspopularitet i antal partier, Åtgärdspopularitet i procent av mandat, Åtgärdsteman i antal partier, Åtgärdsteman i procent av mandat, Centraliserande och decentraliserande åtgärder i antal partier samt Centraliserade och decentraliserande åtgärder i procent av mandat. Studiens fynd diskuteras till sist enligt: vilka är de största skillnaderna som går att påvisa mellan partiernas mål, problembilder respektive åtgärder samt vilka åtgärder och grupper av åtgärder som verkar skapa störst gehör i dagens riksdag. Det som denna studie tydligast kan påvisa är att det verkar finnas större gehör för decentraliserande åtgärder, som bland annat förespråkar regelförenklingar, förändrad individuell överklaganderätt, upphävt generellt strandskydd, privat initiativrätt, borttagen flyttskatt, förändrade myndighetsansvar, marknadshyror, förändrade riksintressen samt gynnad uthyrning i andrahand. En centraliserande åtgärd skapar bredare gehör i riksdagen, vilket är investeringsstöd till nyproducerade hyresrätter. Nyckelord: bostadsbrist, Sverige, bostadsbyggande, bostadspolitik, riksdagspartierna, mål, problembilder, åtgärder, centraliserande, decentraliserande, mandat

Svensk skogspolitiks övergripande mål är jämnt uppdelat mellan miljömålet och produktionsmålet. Det gäller även den fjällnära skogen vilken besitter hög biologisk mångfald, samt stora arealer produktiv skogsmark vilket enligt skogspolitikens mål ska vara jämnt uppdelade. Skiftningar mellan prioriterat miljömål och produktionsmål har däremot indikerats de senaste 20 åren vilket lyfter upp studiens övrigripande forskningsfrågor angående hur svensk skogspolitik styrs och hur den fjällnära skogens nära framtid kan se ut i samband med nya ekonomiska ersättningar presenterade i proposition 2021/22:207. Denna studie undersöker de svenska riksdagspartierna i frågan om miljömål och produktionsmål i en svensk skogspolitisk policyförändring med hjälp av ACF. Genom att undersöka och förklara riksdagspartiernas övertygelser och koalitioner i samband med kammardebatten om proposition 2021/22:207 angående ersättning där ansökan om avverkning nekats i fjällnära skog ämnar studien undersöka och förklara drivkrafterna bakom ett skogspolitiskt beslut med viljan att skapa ökad förståelse angående hur svensk skogspolitik styrs och hur det kan påverka skogens nära framtid. Genom att bryta ner och analysera partiernas normativa och empiriska ”policy core beliefs” genom en tematisk innehållsanalys identifierar studien motstående koalitioner i fråga om brukandet eller bevarandet av den fjällnära skogen gällande hotbild, förvaltning och styrmedel. Därmed bidrar studien till en ökad förståelse av hur partiernas övertygelser kan spegla policyförändring i en skogspolitisk fråga och hur det i sin tur kan påverka den fjällnära skogens nära framtid.

This paper examines how the eight parties in the Swedish parliament pit different social groups against each other, in the 2015 Almedalstal compared to the 2016 Almedalstal, when using the Dutch political scientist Cas Mudde’s definition of populism. The speeches are analysed using a qualitative content analysis. The results show that several parties are more populist in the 2016 speech than the 2015 speech and that the parties have shifted focus from solutions to blaming as well as elevating their own core electorate and their primary areas of confidence with the electorate. The analysis shows that some parties have tendencies to use some populist discourse. The paper identifies that the Swedish Democrats continues to use a populist discourse while the Left party has become more populist in their discourse in the 2016 speech. The Christian Democrats and the two major political parties, the Moderate party and the Social Democrats, tend to accentuate more of a populist discourse in the 2016 speeches but not to the extent to say that they use a populist discourse as defined by Mudde.