We are living in times of change. Except when it comes to the Swedish housing shortage, which is ever ongoing, year after year. Housing is a matter of importance to many and the shortage is therefore an engaging subject within different societal debates as well as within politics. Often, it is also the most vulnerable groups in society who are experiencing most difficulties due to the shortage: homeless, young, immigrants, unemployed, sick, elderly, low paid workers and students. The shortage is however affecting other aspects of society, like local, regional and national development. Still, the shortage has been allowed to continue and even though problems in the past have been dealt with, the situation of today seems difficult to solve. The aim with this study is to examine the Swedish parties in parliament’s current housing policies regarding the Swedish housing shortage, as an attempt to create an understanding about how politics try to deal with the situation. To fulfil this purpose, three research questions where formulated, namely: • What differences are there between the parties’ goals, problem analyses and measures regarding the Swedish housing shortage? • How could the parties’ measures be grouped so that different aspects of the measures could be analysed? • Which measures and groups of measures seem to create the largest unity within todays´ parliament? Through a desk-top study of documents produced by the parties in parliament and comparative thematic analysis of findings within, goals, problem analyses and measures regarding the Swedish housing shortage have been identified. 116 measures were then compared according to six overarching concepts: Measure-popularity measured in number of parties, Measure-popularity measured in percentage of seats in parliament, Measure-themes measured in number of parties, Measure-themes measured in percentage of seats in parliament, Centralizing and decentralizing measures measured in number of parties as well as Centralizing and decentralizing measures measured in percentage of seats parliament. These findings are then discussed according to what differences can be found between each party’s goals, problem analyses and measures as well as which measures and groups of measures seem to create the largest unity within todays´ parliament. The strongest conclusions this study can draw is that it seems to be a wider unity regarding decentralizing measures, which are demanding deregulations, ‘changes in the right of individual appeal of exploitation’, ‘increased possibilities to build closer to waterlines’, ‘abolishing the municipal planning monopoly’, ‘abolished taxation on moving to a new home’, ‘changed public authorities’ roles’, ‘market regulated rents’, ‘changed national interests’ as well as ‘encouragement of subletting’. One centralizing measure induces a wider unity in todays’ parliament, which is the ‘state investment support towards construction of rentals’. Keywords: Sweden, housing, shortage, production, policies, parliament, parties, goals, problem-analyses, measures, centralizing, decentralizing, mandate English title: The Swedish parliamentary parties’ goals, problem analyses and measures regarding the housing shortage – Before the general election 2018 to the Corona pandemic 2020 / Vi lever i en tid av förändring. Förutom när det kommer till bostadsbristen, där förändras situationen föga år efter år. Bostadsfrågor berör mångas privatliv och bostadsbristen är således ett engagerande ämne inom såväl samhällsdebatter som politik. Ofta är det även de mest utsatta i samhället som missgynnas mest av bristen: hemlösa, unga, invandrare, arbetslösa, sjuka, gamla, låginkomsttagare och studenter. Men bostadsbristen påverkar även andra samhällsgrupper samt aspekter så som lokal, regional och nationell utveckling i stort. Ändå har bostadsbristen tillåtits pågå länge och fastän historiska problem har kunnat hanteras verkar situationen idag vara svårlöst. Syftet med detta arbete är att studera de svenska riksdagspartiernas aktuella bostadspolitik angående den svenska bostadsbristen, i ett försök att skapa en förståelse kring hur politiken hanterar och söker lösa denna. För att besvara syftet formulerades följande frågeställningar: • Vilka skillnader finns mellan riksdagspartiernas mål, problembilder respektive förslag till åtgärder? • Hur skulle riksdagspartiernas åtgärder kunna grupperas så att olika aspekter av dessa kan analyseras? • Vilka åtgärder och grupper av åtgärder verkar skapa störst gehör i dagens riksdag? Genom dokumentstudier av riksdagspartiernas egenproducerade dokument och tematisk och komparativ analys av dessa fynd har riksdagspartiernas mål, problembilder och åtgärder angående den svenska bostadsbristen kunnat identifieras. 116 åtgärder jämfördes sedan enligt sex övergripande koncept: Åtgärdspopularitet i antal partier, Åtgärdspopularitet i procent av mandat, Åtgärdsteman i antal partier, Åtgärdsteman i procent av mandat, Centraliserande och decentraliserande åtgärder i antal partier samt Centraliserade och decentraliserande åtgärder i procent av mandat. Studiens fynd diskuteras till sist enligt: vilka är de största skillnaderna som går att påvisa mellan partiernas mål, problembilder respektive åtgärder samt vilka åtgärder och grupper av åtgärder som verkar skapa störst gehör i dagens riksdag. Det som denna studie tydligast kan påvisa är att det verkar finnas större gehör för decentraliserande åtgärder, som bland annat förespråkar regelförenklingar, förändrad individuell överklaganderätt, upphävt generellt strandskydd, privat initiativrätt, borttagen flyttskatt, förändrade myndighetsansvar, marknadshyror, förändrade riksintressen samt gynnad uthyrning i andrahand. En centraliserande åtgärd skapar bredare gehör i riksdagen, vilket är investeringsstöd till nyproducerade hyresrätter. Nyckelord: bostadsbrist, Sverige, bostadsbyggande, bostadspolitik, riksdagspartierna, mål, problembilder, åtgärder, centraliserande, decentraliserande, mandat