Regeringen beslutade den 21 december 2015 att införa tillfälliga ID-kontroller vid landets gränser. Detta på grund av att den dåvarande flyktingkrisen enligt regeringen innebar en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet. Denna uppsats analyserar den proposition, riksdagsdebatt samt följdmotioner som låg till grund för lagen genom en idealtypsanalys. En hel del kritik uppkom i samband med lagen, dels på grund av bristfällig beredning, dels på grund av dess påverkan på asylrätten. Studien undersöker hur riksdagspartierna förhåller sig till asylrätten i relation till den motsättning som kan urskiljas mellan nationell suveränitet och deklarationer om mänskliga rättigheter. Resultatet visar att de flesta riksdagspartier anser att asylrätten principiellt är viktig men att nationens intressen kommer i första hand. Centerpartiet och Vänsterpartiet värnar istället i första hand asylrätten, vilken de ser som en absolut rätt.

The purpose with this essay is to examine the hypothesis that states during crisis acts more influences by realism than liberalism. The essay will focus on the ongoing refugee crisis in Sweden and mainly on the insertion of ID-controls and how politicians motivate there decision. The arguments will be analyzed if they are motivated by realism or liberalism. The arguments that are positive for an insertion of ID-controls are motived by realism and therefore support the hypothesis. The objections raised by the opposition are often motived by liberalism but even the opposition is arguing the realism is superior to the liberalism. When the question is raised in the Swedish parliament there are no party that refuse the law instead most of the politicians are positive to the law of ID-controls, in the debate there are a few objections but these are not against the law, just minor interpretations about the effects of this law, for example if the ID-controls should apply to children accompanied by their parents. After this studied the conclusion is that stats in crisis are often motived by realism

Denna undersökning beskriver hur mediebilden av Migrationsverket, Polisen och Malmö stad sett ut i rapporteringen om flyktingkrisen i tidningen Sydsvenskan under hösten 2015. Syftet med undersökningen är att beskriva hur respektive myndighet framställs i Sydsvenskans rapportering samt att lämna ett bidrag till forskningen om mediernas rapportering vid kriser.Undersökningens metod är kvanitativ innehållsanalys i kombination med kritisk diskursanalys. I urvalet ingår 100 artiklar om flyktingkrisen under perioden september till december 2015. Artiklarna som analyserats handlar huvudsakligen om tre händelser; Malmömässan som tillfällig ankomsthall för flyktingar, ID-kontrollerna vid Danmarksgränsen och ensamkommande flyktingbarn.Myndigheternas framställning i medieinnehållet är fragmenterad; samtliga anges ett positivt aktörsbehandlingsindex men de utsätts också för negativ kritik, både internt och externt. Migrationsverket behandlas övervägande neutralt i rapporteringen och fick stort utrymme att själva komma till tals, och beskrivs som en myndighet som påverkats av externa faktorer och som en problemlösande kraft i situationen på Malmömässan.Polisen behandlas också till största delen neutralt och beskrivs som en myndighet som på grund av externa faktorer och bristande resurser inte kan utföra sitt uppdrag med ID-kontroller vid Danmarksgränsen, och blir snarare en del av problemet än dess lösning.Malmö stad kritiserar externa aktörer i större utsträckning än de andra myndigheterna, framförallt för den ojämna ansvarsfördelningen i mottagandet av ensamkommande barn. Rapporteringen ger mer utrymme för tolkningen att Malmö stad är ansvariga för barnen och framställs som den viktigaste aktören för problemets lösning. Problemen som utmålas i rapporteringen om respektive myndighet utmanar bland annat idéer om det svenska välfärdsystemet, myndigheternas makt och strävan efter kontroll samt föreställningar om sociala skyddsnät.