Riskbedömningar är ett betydande inslag för att arbeta förebyggande mot återfall i partnervåld. Denna studie syftade till att undersöka interbedömarreliabiliteten bland socialarbetares riskbedömningar för partnervåld gällande identifiering av risk-, sårbarhets- och skyddsfaktorer samt ärendeprioritering. Undersökningen genomfördes genom att sex socialarbetare, både individuellt och gemensamt, fick bedöma risk- sårbarhet- och skyddsfaktorer samt prioritering av ärendet i sex fiktiva fall. Resultaten påvisade att interbedömarreliabiliteten vid jämförelse av enskilda bedömare varierade beroende på vilken faktor som skulle identifieras samt vilken prioritering som skulle tillskrivas ärendet. Det samma gällde de gemensamma bedömningarna. Riskfaktorer påvisades inneha högst interbedömarreliabilitet och sårbarhetsfaktorer inneha lägst interbedömarreliabilitet. utslaget på samtliga fall. Det gällde även vid jämförelse av gemensam bedömning. Ärendeprioritering påvisade varierande interbedömarreliabilitet med måttlig samstämmighet mellan enskilda bedömare och något lägre samstämmighet i jämförelse med en gemensam bedömning, utslaget på samtliga fall. Vidare forskning rekommenderas i syfte att bistå i utvecklandet och användandet av manualer i bedömningar gällande partnervåld och förstå behovet av stöd till dess användare. / Risk assessments are an important element in preventing recidivism for intimate partner violence. This study aimed to investigate the inter-rater reliability of social workers' risk assessments for partner violence regarding the identification of risk, vulnerability and protective factors as well as case prioritization. The study was conducted by giving six social workers, both individually and jointly, the opportunity to assess risk-, vulnerability- and protective factors as well as prioritization of safety measures for six fictitious cases. The results showed that inter-rater reliability varied when comparing individual assessors depending on the factor that was to be identified and the priority to be attributed to the case. The same was true of the joint assessments. Risk factors were shown to have the highest inter-rater reliability and vulnerability factors to have the lowest inter-rater reliability averaged across all cases. The same was true when comparing joint assessments. Case prioritization showed varying inter-rater reliability with moderate agreement between individual assessors and somewhat lower agreement compared to a joint assessment, averaged across all cases. Further research is recommended in order to assist in the development and use of manuals in assessments of partner violence and in order to understand the need for support to its users.