<p>Sömnen är av stor betydelse för vår totala funktion och hälsa. Många äldre människor uppfattar sömnmönstret som förändrat vilket kan upplevas som störningar. Individer över 65 år tillhör gruppen som konsumerar mest sömnläkemedel. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa farmakologisk behandling av sömnsvårigheter hos äldre. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie. Från databassökningen inkluderades 14 artiklar vilka bildade tre kategorier: sömnsvårigheter, attityder gentemot sömn-och rogivande läkemedel och användning av sömn- och rogivande läkemedel och sex subkategorier: förekomst av sömnsvårigheter, orsak till störd sömn, läkemedelsbruk, läkemedelseffekt, indikation och överdosering samt komplikationer. Resultatet visade att läkemedelsanvändandet mot sömnbesvär ökade efter sjukhusvistelse och kunde till viss del förkorta insomningen. Dock belystes att grupperna som fick sömnläkemedel inte var hjälpta av det på längre sikt och hade svårare att somna om vid uppvaknande på natten. Förskrivningen skedde många gånger utan indikation, som förlängning av redan befintliga recept och på patienters begäran. Diskussionen behandlade att dagens tids- och personalbrist är hinder som försvårar omvårdnaden för patienterna. Sömnläkemedel som ofta finns på generell ordination kan bli en enkel åtgärd till att främja sömnen. Livssituationen inverkar med faktorer som ensamhet och inaktivitet vilka är vanliga bland äldre och det tar inte läkemedlen bort. Som slutsats sågs ensamhet och stress vara två bidragande faktorer till användandet av sömn- och rogivande läkemedel. En tendens föreligger till att andelen förskrivningar av läkemedel mot sömnsvårigheter på sjukhus från år 2000 och framåt ökar.</p>

Sömnen är av stor betydelse för vår totala funktion och hälsa. Många äldre människor uppfattar sömnmönstret som förändrat vilket kan upplevas som störningar. Individer över 65 år tillhör gruppen som konsumerar mest sömnläkemedel. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa farmakologisk behandling av sömnsvårigheter hos äldre. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie. Från databassökningen inkluderades 14 artiklar vilka bildade tre kategorier: sömnsvårigheter, attityder gentemot sömn-och rogivande läkemedel och användning av sömn- och rogivande läkemedel och sex subkategorier: förekomst av sömnsvårigheter, orsak till störd sömn, läkemedelsbruk, läkemedelseffekt, indikation och överdosering samt komplikationer. Resultatet visade att läkemedelsanvändandet mot sömnbesvär ökade efter sjukhusvistelse och kunde till viss del förkorta insomningen. Dock belystes att grupperna som fick sömnläkemedel inte var hjälpta av det på längre sikt och hade svårare att somna om vid uppvaknande på natten. Förskrivningen skedde många gånger utan indikation, som förlängning av redan befintliga recept och på patienters begäran. Diskussionen behandlade att dagens tids- och personalbrist är hinder som försvårar omvårdnaden för patienterna. Sömnläkemedel som ofta finns på generell ordination kan bli en enkel åtgärd till att främja sömnen. Livssituationen inverkar med faktorer som ensamhet och inaktivitet vilka är vanliga bland äldre och det tar inte läkemedlen bort. Som slutsats sågs ensamhet och stress vara två bidragande faktorer till användandet av sömn- och rogivande läkemedel. En tendens föreligger till att andelen förskrivningar av läkemedel mot sömnsvårigheter på sjukhus från år 2000 och framåt ökar.