För näringsidkare i dagens samhälle är äganderättsskyddet av stor betydelse, synnerligen näregendom ägs med samäganderätt. När en gäldenär inte förmår att uppfylla sinabetalningsförpliktelser kan det leda till att gäldenären får en exekutionstitel mot sig. För attinte inskränka annans äganderätt måste det säkerställas att egendom som kan komma attutmätas ägs av gäldenären. För näringsidkare eller fysiska personer som har ingått ettsamäganderättsavtal innehållande ett försäljningsförbud, som innebär att en av andelsägarnainte får begära att samägd egendom ska bjudas ut till offentlig försäljning, är det viktigt förparterna att veta i vilka situationer deras avtal inte är gällande. Även för sökande borgenär ärvetskap om vilken egendom som är utmätningsbar och som inte kan hämmas av ettsamäganderättsavtal av betydelse. Sålunda finns det ett behov av att klargöra för vilkasituationer ett samäganderättsavtal som innehåller ett försäljningsförbud inte är gällande, föratt samägande tredje man möjligen ska kunna undvika att drabbas av en annan samägaresbetalningsförsummelser. I praxis har det fastslagits att det är betingelsen av ett förvärv somavgör när ett samäganderättsavtal står fast och när det inte gör det. Därmed torde samägandetredje man inte kunna nyttja ett samäganderättsavtal som ett hinder från att samägd egendomutmäts. För att ett samäganderättsavtal, som innehåller ett försäljningsförbud, ska kunnanyttjas som ett utmätningshinder krävs det att samägd egendom har förvärvats benefikt.I och med att HD nyligen har meddelat dom i mål Ö 2347/17 har det klargjorts vems intresse,samägande tredje mans äganderätt eller borgenärs fordringsrätt, i ett utmätningsförfarandesom ska tillmätas störst betydelse och skyddas. Betydelsen av vems intresse som väger tyngstär särskild viktig när Kronofogdemyndigheten ska avgöra om utmätning av gäldenärs lön ellerbostadsfastighet ska ske, eftersom borgenärens rätt till betalning konkurrerar med samägandetredje mans äganderätt. HD:s avgörande har tydliggjort att de omständigheter som ska beaktasoch som är av avgörande betydelse är löneutmätningens väntade tidsspann ochfastighetsutmätningens beräknade överskott. Uppsatsens slutsats följer av att det, vid ettbeaktande av de bestämmelser som gäller för samäganderätt och för utmätning samt etthänsynstagande till relevant praxis, inte tycks vara någon skillnad om samägande tredje manär en juridisk eller en fysisk person, samma regler gäller för dem båda. Det är de förhållanden,beträffande hur lång tid en löneutmätning kan väntas ta och hur stort överskott enfastighetsutmätning kan väntas ge, som råder i det enskilda fallet som avgör vems intressesom får en övervägande betydelse.