Syftet med studien var att utvärdera om samarbetsbaserad problemlösning (SBP) är ett effektivt verktyg för pedagoger att hjälpa elever som har bristande sociala, känslomässiga eller beteendemässiga färdigheter. Studien avsåg också undersöka om implementeringen av SBP hade någon ytterligare inverkan på pedagogernas arbete utöver det direkta arbetet med enskilda elever. Studien kastar också ljus över vilken betydelse relationen mellan lärare och elev har för elevers utveckling. Studien baseras på pedagogernas egna uppfattningar av vad implementeringen av SBP har bidragit till. För att utvärdera effekterna och upplevelserna av den samarbetsbaserade problemlösningsmodellen användes det standardiserade bedömningsinstrumentet, The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) samt en egen utformad kvalitativ enkät.   Resultatet av denna studie visar att pedagogerna upplever att SBP är ett effektivt verktyg för att hjälpa elever att utveckla bristande sociala, känslomässiga och beteendemässiga färdigheter. Implementeringen av SBP har dessutom bidragit till att pedagogerna har fått ett gemensamt språk och tankesätt samt samarbetar bättre med varandra. Pedagogerna har också fått ett mer salutogent synsätt. Tidigare fokuserade pedagogerna främst på vad eleverna inte kan, och nu ligger fokus på att finna lösningar. Implementeringen av SBP har vidare bidragit till ett ökat deltagande för eleverna, eleverna får göra sina röster hörda och blir lyssnade på i större utsträckning. / The purpose of this study was to evaluate whether collaborative problem solving (CPS) is an effective tool for educators to help students who are lacking social, emotional or behavioral skills. The study also aimed to examine whether the implementation had any further impact on teachers' work in addition to their direct work with individual students. The study sheds light on the significance of the relationship between teacher and student, when it comes to students' development. The study is based on teachers own perceptions of what the implementation has contributed to. This study's evaluation of the effects and experiences of the collaborative problem solving model used standardized assessment instruments, The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) and a self -designed qualitative survey.   The results show that teachers perceive that CPS is an effective tool for helping students to develop lacking social, emotional and behavioral skills. The implementation of the CPS model has contributed to the educators' development of a common language and way of thinking, which has improved the overall collaboration at work. The teachers have also been given a more salutogenic approach. Previously the educators primarily focused on what students cannot do, and now they focus on finding solutions. The implementation of the CPS has further contributed to increased participation of the students, the students can make their voices heard and are being listened to more closely.

”Say sorry now, it’s time for class” is a scientific essay written with the purpose of investigating to what degree we allow the pupils to take part in the process of solving conflicts. Do we let the pupil’s own thoughts, feelings and ideas be a part of the solution when solving conflicts or do we as teachers take over in these situations? The essay starts with a story portraying situation which is difficult to interpret that I have experienced in my profession in the afterschool care. The story depicts how teachers speak to pupils in different situations and how we talk to them when they are upset. The dilemmas I experienced in these situations are what brought me to this scientific essay. The method used in the scientific essay is writing with a hermeneutic approach, this means that I will focus on my own experiences and thoughts. I will reference literature and theories thereby deepening my reflections in order to learn from my own actions and evolve in my role as extended school teacher. Ross Greene’s theory of CPS (collaborative & proactive solutions) is the most prominent theory in this essay. / ”Säg förlåt nu, det är dags för lektion!” är en vetenskaplig essä skriven med syftet att undersöka till hur stor del vi låter eleverna vara delaktiga i processen kring konflikthantering. Låter vi elevernas egna tankar, känslor och idéer ta plats vid konflikthantering eller är det vi pedagoger som tar över dessa situationer? Essän utgår från en berättelse som gestaltar svårbedömda situationer som jag erfarit i min yrkesroll på fritidshemmet. Berättelsen skildrar hur pedagoger bemöter elever i olika konfliktsituationer och hur vi pratar med dem när de är i affekt. De dilemman jag upplever i dessa situationer är det som för mig vidare in i denna undersökande essä. I min vetenskapliga essä använder jag skrivandet som metod, samt tar mig an ett hermeneutiskt förhållningssätt, detta gör att jag sätter mina egna erfarenheter och tankar i fokus. Jag väver även in litteratur och teorier kring min erfarenhet och fördjupar min reflektion i syfte att lära mig från mina egna handlingar och utvecklas i min roll som blivande grundlärare med inriktning mot fritidshem. Ross Greenes teori kring samarbetsbaserad problemlösning CPS är den teori som lyfts mest i denna essä.

Bakgrund/problem: Då svensk matproduktion länge varit dominerad av massproduktion och förädlade livsmedel, pekar nu trenden mot att allt fler intresserar sig för lokalproducerad mat. Detta innebär en möjlighet för lokalproducenter att sälja och marknadsföra sina varor i en större omfattning jämfört med tidigare. För att detta skall realiseras visar forskning att det krävs samarbete aktörerna emellan för att maximera värdet. Dock är forskningen begränsad i att förklara hur dessa samarbeten bör utformas. Syfte: Syftet med studien är att undersöka om en brandingmöjlighet skulle kunna ge upphov till ett horisontellt värdeskapande och vilka dimensioner som i så fall skulle vara kritiska i en affärsmodell för att möjliggöra denna typ av värdeskapande. Metod: Vätterns nutida förutsättningar för framtida matsamarbeten har formats som en fallstudie där kvalitativt arbetssätt använts för att samla empiriskt material. Resultatet bygger på en kombination av långa och korta intervjuer där respondenter från tre olika infallsvinklar hörts. Dessa tre infallsvinklar; samordning, aktör och marknadsföring har valts för att kunna få en holistisk syn på den angivna problematiken. Resultat/Bidrag: Resultatet av studien påvisar att en identifierad brandingmöjlighet via identitetsbyggande faktorer kan bygga ett starkt varumärke, vilket kan ligga till grund för ett horisontellt värdeskapande. För att det horisontella värdeskapandet i slutändan ska möjliggöras kräver affärsmodellen fyra kritiska dimensioner (balans av aktörer, finansiell och mobiliserande kraft, tillfredsställande ledning samt nätverkande). / Background/problem: For a long time the food industry has been dominated by mass production and refined food, though times are changing and more people are getting interested in locally produced food. This enables great possibilities for local food producers, which give them great opportunities to sell and market their goods, but it requires them to cooperate with each other. The present research is rather limited on how to create these types of cooperation in the food industry. Purpose: The purpose of this research paper is to examine if a branding opportunity can enable horizontal value co-creation and which dimensions that will be critical in a business model in order to enable that type of value co-creation. Method: A case study has been formed based upon the present conditions of Vättern to enable a food based cooperation, where qualitative methods have been used to collect data. The result is based upon a combination of in-depth and shorter interviews where the respondents represent three approaches; coordinator, stakeholder and marketing. These approaches were chosen in order to enable a holistic perspective on the problem area. Results/contribution: The study shows that a branding opportunity can result in a strong brand, which can build a foundation for horizontal value co-creation. In order to enable horizontal value cocreation, the business model requires four critical dimensions, (operators in balance, financial- and mobilizing muscle, a satisfying management and lastly, networking), which are identified in this study.