Syftet med studien var att utvärdera om samarbetsbaserad problemlösning (SBP) är ett effektivt verktyg för pedagoger att hjälpa elever som har bristande sociala, känslomässiga eller beteendemässiga färdigheter. Studien avsåg också undersöka om implementeringen av SBP hade någon ytterligare inverkan på pedagogernas arbete utöver det direkta arbetet med enskilda elever. Studien kastar också ljus över vilken betydelse relationen mellan lärare och elev har för elevers utveckling. Studien baseras på pedagogernas egna uppfattningar av vad implementeringen av SBP har bidragit till. För att utvärdera effekterna och upplevelserna av den samarbetsbaserade problemlösningsmodellen användes det standardiserade bedömningsinstrumentet, The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) samt en egen utformad kvalitativ enkät.   Resultatet av denna studie visar att pedagogerna upplever att SBP är ett effektivt verktyg för att hjälpa elever att utveckla bristande sociala, känslomässiga och beteendemässiga färdigheter. Implementeringen av SBP har dessutom bidragit till att pedagogerna har fått ett gemensamt språk och tankesätt samt samarbetar bättre med varandra. Pedagogerna har också fått ett mer salutogent synsätt. Tidigare fokuserade pedagogerna främst på vad eleverna inte kan, och nu ligger fokus på att finna lösningar. Implementeringen av SBP har vidare bidragit till ett ökat deltagande för eleverna, eleverna får göra sina röster hörda och blir lyssnade på i större utsträckning. / The purpose of this study was to evaluate whether collaborative problem solving (CPS) is an effective tool for educators to help students who are lacking social, emotional or behavioral skills. The study also aimed to examine whether the implementation had any further impact on teachers' work in addition to their direct work with individual students. The study sheds light on the significance of the relationship between teacher and student, when it comes to students' development. The study is based on teachers own perceptions of what the implementation has contributed to. This study's evaluation of the effects and experiences of the collaborative problem solving model used standardized assessment instruments, The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) and a self -designed qualitative survey.   The results show that teachers perceive that CPS is an effective tool for helping students to develop lacking social, emotional and behavioral skills. The implementation of the CPS model has contributed to the educators' development of a common language and way of thinking, which has improved the overall collaboration at work. The teachers have also been given a more salutogenic approach. Previously the educators primarily focused on what students cannot do, and now they focus on finding solutions. The implementation of the CPS has further contributed to increased participation of the students, the students can make their voices heard and are being listened to more closely.

Denna studie undersöker hur elever i Särskilda Utbildningsbehov i Matematik (SUM) upplever problemlösning i grupp i matematik samt hur de agerar i praktiken vid sådana tillfällen. Med fördjupad kunskap kring ämnet är ambitionen att på ett gynnsamt sätt organisera den specialpedagogiska undervisningen så att SUM-elever blir delaktiga vid problemlösningssituationer i den ordinarie undervisningen. Studien har en kvalitativ ansats där observationer och intervjuer med tre SUM-elever från år 3 har genomförts. Till grund för analysen har studiens teoretiska begrepp kommunikation och delaktighet funnits.   Resultatet visar att eleverna upplever att de är delaktiga i gruppen och att de alla på något sätt är aktiva i arbetet med uppgiften. Ett inkluderande förhållningssätt visade sig spela roll för hur eleverna valde att delta och kommunicera i respektive grupper. Vid observationerna blev det synligt att inkludering ur ett didaktiskt perspektiv är viktigt för att få eleverna att känna att de klarar av uppgiften samt att de kan bidra med något i gruppen. Dock blir det tydligt i vissa fall att det i kommunikationen eleverna emellan används tillvägagångssätt som är inövade utan förståelse vilket leder till att de inte har någon kontroll över arbetet att lösa uppgiften. Några elever framför samtidigt i intervjuerna hur deras låga tilltro till sin egna matematiska förmåga kring att lösa problem gör att de hellre arbetar i grupp. / This study examines students in Special needs Education in Mathematics (SEM) experience of problem solving in groups in mathematics. The studie also investigates how the students act in practice in problem solving situations. The overall aim of the study is to reach in-depth knowledge about the subject which would be a good help in organizing the special education work with SEM-pupils and problem solving in a successful way. The study has a qualitative approach, where observations and interviews with three SEM pupils from lower primary school (grade 3) in Sweden has formed the empirical material in the study. The theoretical concepts communication and participation are the foundation of analysis.   The result show that an inclusive approach seems to be important in how the pupils chose to communicate and participate, meaning that the students in SEM are in mixed ability groups when working with problem solving. The pupils experienced that they participated in the groups and all of them were at some degree active in the problem solving task and they expressed that they liked problem solving. The didactic perspective is very important to make pupils feel that they are up to the task and that they can contribute to the group. However, it`s clear in some of the cases that problem solving is practiced with strategies but without understanding. Some of the pupils talks about their bad confidence in their mathematical ability and therefore they prefer working with problem solving in groups.