Intimate partner violence (IPV) in sexual and gender minority relationships is an underexplored and misunderstood phenomenon. Much of what has been investigated has explored IPV from a heterosexual lens, without taking into account the complexities of these relationship dynamics. Further, outcomes of IPV traditionally focus on negative sequelae, such as depression or anxiety. In this study, we examined the propensity to forgive partner abuse as a means of adaptively coping with the trauma. Further, we looked at resilience as a possible factor in the process of forgiveness. We hypothesized that psychological resilience significantly moderates the forgiveness process in sexual and gender minorities who have experienced IPV. Our sample of 77 gender- and sexual-minority participants completed measures of psychological and physical IPV, resilience, and forgiveness. A regression analysis found our model accounted for 36% of the variance in forgiveness of self (adj. R2=.36, F (4, 72) = 10.34, p < .01) and 20% of forgiveness of others (adj. R2=.20, F (4, 72) = 5.01, p < .01). However, there was no significant moderating effect, nor was IPV a significant contributor to forgiveness. Results suggest trauma does not influence one’s likelihood to forgive, though some personal trait, such as resilience, is more likely to contribute to the forgiveness process. Implications are discussed.

Bakgrund Forskning visar att hälso- och sjukvården har ett övervägande heteronormativt synsätt och brister i bemötandet av personer utsatta för samkönat partnervåld. Betydligt fler HBTQ-personer som utsatts för partnervåld skulle enligt forskning sökt vård om de kunde förvissas om att bli bemötta på ett adekvat sätt baserat på kunskap om deras livsvillkor. Därför är det av stor vikt att genom djupintervjuer av våldsutsatta HBTQ-personer belysa hur de upplever bemötandet och hur de själva velat bli bemötta av hälso- och sjukvårdspersonal. Syfte Syftet var att belysa HBTQ-personers upplevelser av hälso- och sjukvårdens bemötande när de sökt vård på grund av samkönat partnervåld. Metod Enfallsdesign (Single Case Study Design). En (1) semistrukturerad djupintervju genomfördes och intervjun analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat Studien visar på åsidosättande av adekvat behandlings- och undersökningsmetodik och att råd och föreslagen behandling endast gavs i enlighet med den egna begränsade kompetensen. Studien visar även på bristande kunskaper om vad som särskiljer det samkönade partnervåldet gentemot heterosexuellt partnervåld hos hälso- och sjukvårdspersonalen. Vidare saknades anpassning av adekvata behandlingsåtgärder lämpade för situationen och okunskap kring remitteringsvägar. En osynlighet avseende hur initial och vidare kontakt upprättas framträdde och så även okunskap om vart personer utsatta för samkönat partnervåld kan vända sig för hjälp och stöd. Dessa brister i bemötandet ledde till personliga upplevelser av frustration, ambivalens, missförstånd, hopplöshet och osynlighet hos personer som söker vård på grund av samkönat partnervåld. Slutsats Det finns brister hos hälso- och sjukvården avseende bemötandet gentemot en person utsatt för samkönat partnervåld. Ökade kunskaper hos hälso- och sjukvårdspersonalen kring HBTQ-personers livsvillkor och det samkönade relationsvåldets praktik skulle förhoppningsvis leda till bättre bemötande och en personcentrerad vård och därmed ökad patientsäkerhet. / Background Previous research has shown that health care is permeated with heteronormative ideals resulting in sub optimal encounters with victims of same-sex domestic violence. According to previous studies, victims of same-sex domestic violence would be far more likely to approach health care services if they felt secure in health care service's knowledge and experience concerning LGBTQ-specific circumstances. It is therefore of upmost importance to highlight/report, through in-depth interviews, LGBTQ persons subjected to domestic violence, encounters with health care services.Aim The aim of this study was to highlight LGBTQ domestic violence victims’ experiences of encounters with health care services. Method Single Case Study Design. One semi structured in-depth interview was conducted with interviews analyzed through qualitative content analysis. Results Results of this study showed a lack of adequate treatment and examination methods as well. In addition, professional recommendations for treatment to the LGBTQ victims of domestic partner violence tended to be based primarily on the health care provider's own limited competence and knowledge of LGBTQ subject matter. Furthermore, health care providers' lack of knowledge concerning discrepancies between same-sex domestic violence and heterosexual domestic violence was identified. Additionally, there was an inability to adapt situation-appropriate treatment measures as well as a lack of knowledge concerning referral management. An apparent imperceptible lack of guidelines for facilitating initial and follow-up contact emerged as well as a lack of awareness concerning avenues of help and support for LGBTQ domestic violence victims. These shortcomings of professional treatment of LGBTQ persons resulted in feelings of frustration, ambivilance, confusion, despair, and a feeling of invisibility among LGBTQ persons seeking care for domestic violence. Conclusion There are deficiencies among health care personnel's ability to adequately treat a person subjected to same-sex domestic violence. Improved knowledge among health care providers concerning LGBTQ person's social determinants would hopefully lead to improved encounters and treatment with a person centered care, resulting in reinforced patient safety.

Föreliggande studie syftar till att undersöka och analysera vilka utbildningsmässiga och organisatoriska förutsättningar som socialarbetarna upplever att det finns för att tillgodose stödbehoven för den som upplevt våld i en HBT-relation. Syftet är vidare att undersöka och analysera socialarbetarnas beskrivningar och föreställningar kring begreppen makt, normer och värderingar kopplat till det praktiska arbetet med våld i HBT-relationer. Studien har en fenomenografisk ansats och bygger på intervjuer med socialarbetare som arbetar med våld i nära relation. Maktperspektiv har använts som teoretisk referensram i studien. Av resultatet framkommer att både de egna och samhällets normer och värderingar har stor påverkan på bemötandet i det praktiska arbetet. Socialarbetarna framhåller vikten av reviderade riktlinjer och handlingsplaner då de utgör en trygghet i det dagliga arbetet. Att HBT-personer är en osynlig grupp är socialarbetarna överens om då endast en av våra informanter har erfarenhet av att ha träffat personer som upplevt våld i HBT-relationer. Socialarbetarna framhåller vikten av att vara könsneutral i sitt bemötande samtidigt som det är viktigt att föra en kritisk diskussion inom organisationen för att synliggöra målgruppen. Sammanfattningsvis påvisar resultatet i vår studie att makt förekommer både på individ-, organisations- samt samhällsnivå när det gäller socialt arbete med våld i HBT-relationer. / The objective of the study at hand is to analyze and study which educational and organizational conditions the social workers believe exist in order for them to meet the need for support for those who have experienced violence in an LGBT-relationship. Furthermore, the purpose is to investigate and analyze the social workers' descriptions and notions of the terms "power", "norms" and "values" in conjunction with the practical work with violence in LGBT-relationships. The study has a phenomenographical approach and is based on interviews with social workers who work with violence in close relationships. In the study, we have used the perspective of power as a theoretical frame of reference. The result shows that personal as well as the society's norms and values have a great influence on how the clients are treated in the practical work carried out. The social workers accentuate the importance of revised policies and action plans, since they make a good support in the daily work. The fact that LGBT-persons are a neglected group, the socialworkers agree upon, since only one of our informants have experience of meeting people who have been subjected to violence in LGBT-relationships. The social workers stress the importance of being gender-neutral in their approach, at the same time as it is crucial to keep a scrutinizing discussion within the organization, in order to make this group visible. To sum up, the result in our study shows that power is present in both individual, organisational and community levels, when it comes to social work regarding violence in LGBT-relationships.