I denna uppsats undersöks hur arbetarna i Kiruna förhöll sig till det skötsamhetsideal som spreds via folkrörelserna under förra seklets första decennier. Detta görs genom att i primärkällor från arkiv, samt i sekundära källor, studera samspelet mellan arbetarnas praktiker och institutionernas framväxt till exempel folkrörelser, politiska rörelser, samhällsinstitutioner Syftet är att skapa kunskap om hur normer iscensätts inom arbetarkulturen i Kiruna vid framväxten av samhället - hur föreställningar om arbetarideal tar form och förmedlas och relationen mellan platsen och den arbetarkultur som växer fram.  Resultatet visar att i motsats till tidigare forskning om det skötsamhetsideal som folkrörelserna spred bland arbetarna, där värdighet, solidaritet, arbetsdisciplin, affektkontroll och nykterhet framhålls, framstår Kirunas skötsamhetsideal som en blandning, där kvarlevande drag från rallarkulturen blandas med nya framträngande drag med politisk stridbarhet och kulturell bildning, till blandande arbetarideal, som också beskriver de intryck arbetarna ville göra på omgivningen och inför sig själva med sina praktiker: stridbarhet, solidaritet, styrka, uthållighet, slagfärdighet, stolthet, rättrådighet, och kulturell bildning. Nykterhet och affektkontroll finns inte med. Nykterhetsföreningar och religiösa föreningar spelade inte samma centrala roll i Kiruna som i övriga landet.