Svenska myndigheter rekommenderar medborgare att ha förmåga att klara sig själva i en vecka vid en större krissituation, trots detta råder det idag en bristande hemberedskap hos Sveriges befolkning. Syftet med hemberedskap är att mildra krisens påverkan på samhället och avlasta personal som arbetar med att hantera kriser. Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka hur hemberedskap påverkar samspelet mellan civilsamhället och räddningspersonal under en naturrelaterad kris. Detta gjordes genom att intervjua åtta olika individer från tre olika organisationer (Hemvärnet, Räddningstjänsten och Röda Korset). Dessa individer kom från organisationer som tidigare hanterat naturrelaterade kriser och individerna hade således flerårig expertis och kunskap om krishantering. Studien genomfördes med en kvalitativ metod och omfattade semistrukturerade intervjuer av sju män och en kvinna. Intervjuerna användes som empiri och de svarandes reflektioner, tankar och erfarenheter bidrog till att få fram ett resultat. Intervjuerna transkriberades och en kvalitativinnehållsanalys utfördes för att koda data till teman. Resultatet visade att privatpersoners brist på hemberedskap har liten påverkan på räddningspersonal vid mindre naturrelaterade kriser. Erfarenheter från personal visar att privatpersoner själva haft förmåga att åka till vänner/familj, där det finns möjlighet att tillgodose basala behov. Vid större bränder och översvämningar har privatpersoner tvingats evakuera från sina boenden och ej haft nytta av sin hemberedskap. Resultatet visade dock att hemberedskap spelar en viktig roll vid en större nationell kris då räddningspersonals förmågor skulle vara kraftigt begränsade.