Syftet med detta arbete är att undersöka hur lärare upplever det specialpedagogiska stödet från den samlade elevhälsan, i sin lärarroll samt för elever i behov av särskilt stöd. Enligt Skollagen (SFS 2010:800) innefattar elevhälsans uppdrag specialpedagogiska, psykosociala och medicinska insatser. Arbetet ska främst vara hälsofrämjande och förebyggande. Tidigare forskning visar att samarbetet mellan lärare och den samlade elevhälsan är betydelsefull för att möjliggöra skolframgång hos alla elever genom inkludering och tillgängliga lärmiljöer. Trots uppdraget att bedriva arbetet hälsofrämjande och förebyggande så visar studier att detta inte sker i önskad utsträckning utan har tenderat att fokusera på åtgärdande och individuella insatser. Detta är en kvalitativ studie där det empiriska underlaget samlats in genom 10 semistrukturerade intervjuer med grundskollärare. Resultatet visar att ett relationellt synsätt dominerar bland lärare. Över lag framkommer en samstämmighet om att orsaken till elevers svårigheter främst finns i miljön runtomkring eleven. Framgångsfaktorer för specialpedagogiskt stöd från den samlade elevhälsan är enligt lärarna i vår studie en närvarande elevhälsa, förutsättningar för samarbete mellan olika professioner samt kompetensutveckling.