Kunskap saknas om sammanboendes separationer och flyttningar och effekterna på efterfrågan på bostäder. I uppsatsen undersöks betydelsen av faktorer som kön, socioekonomisk ställning, vårdnad av barn samt sammanboendets längd haft på flyttningarna. Dessutom undersöks hur separationen har påverkat boendekarriären. Möjligheter att få fram uppgifter om sammanboende och separationer från folkbokföringen är begränsade. Genom tillgång till data för Gävle kommun från registerdatabasen Geosweden har sammanboendes separationer i kommunen ändå kunnat studeras. Totalt har 1 055 personer som separerat efter att ha varit sammanboende som gifta eller sambor analyserats. Genom bland annat logistisk regression har konstaterats att kön och vård av barn påverkar flyttning och bostadsefterfrågan. Däremot är det inte lika tydligt med påverkan från socioekonomisk ställning och längden på sammanboendet. Separationerna har inneburit steg nedåt i boendekarriären speciellt för yngre kvinnor som före separationen bott i ägda bostäder. Många flyttar till hyresrätter i samband med separationen. Det är av stor betydelsen av att det finns tillgång till hyresrätter till överkomliga priser och i varierande storlekar i kommunens olika områden som snabbt kan förmedlas till de som separerar. Att inte kunna genomföra en önskad separation kan innebära stora psykiska påfrestningar för de inblandade inte minst om det finns barn i familjen. Enligt överslagsbedömningar krävs 300 till 400 bostäder för att möta separerandes behov varje år.

This study aimed to examine the reasoning among first line managers concerning the law from 2012 which gives older couples the right to continue living together even when only one of them needs special housing for service and care. We used a qualitative method with data collected through individual semi-structured interviews with six care managers in different municipalities in Sweden. The theoretical approach and interpretative framework for the analysis consisted of Michael Lipsky’s theory of street-level bureaucracy, Roine Johansson’s swedish adaption of this theory and Max Weber’s theory about social actions. We found that there was little variation in how the interviewed care managers used the law and the guidelines to support the work in the organisation rather than seeking individually based solutions for the elderly. The main conclusion of our study was that the law concerning the cohabitation guarantee for elderly has made little difference.