Gemenskap och utbyte av erfarenhet är ledorden för kollektivhuset i Stadshagen. Här bor flera människor som tycker om att odla och bygga, framförallt i trä. Huset som vilar på Stadshagens tunnelbaneuppgång har kontakt med gatan genom en materialhandel med minibrädgård. I våningen under finns en verkstad som vem som helst enkelt kan hyra en arbetsplats. Detta är ett kollektivhus med verksamheter som öppnar upp sig mot gatan och allmänheten, någonting som skiljer sig från de traditionella, privata kollektivhusen. Huset bjuder in till förändring och de boende uppmanas lägga till och ta bort i lägenheterna de hyr. Då de boende flyttar in är lägenheten nästan tom, det finns exempelvis inga garderober eller köksskåp. Den typ av skåp och hyllor man vill ha finns det möjlighet att tillverka själv i verkstaden. Några av pensionärerna har arbetat med hantverk hela sitt liv och brinner för att dela med sig av sina kunskaper som annars går förlorade.  Genom att de privata ytorna minskar och övergår till kollektiva ska boendet bli mer praktiskt ekonomiskt, miljömässigt och mindre ensamt. / Community and exchange of experience is the key concept for cohousing in Stadshagen at Kungsholmen, Stockholm. The house situated on top of the subway is connected to the street life by a material shop and a small timberyard. Below this level connected to the subway is a wood workshop housing, allowed fore anyone to work in. The collective house has a history of being a private zone for the inhabitants but the wood workshop and material shop opens up the space to the public. The house invites to change, and residents are invited to add and remove in the apartments they rent. When the residents move into the apartment it´s almost empty, there is for example no closets or kitchen cabinet. The type of cabinets and shelves you want, it is possible to build in the wood workshop. You'll find several residents who like to grow and build, primarily in wood. Some of the senior citizens have worked with crafts all their life and have a passion to share their knowledge that would otherwise be lost.   By letting private surfaces decreases and instead be shared, the living should be more practical economically, environmentally and less lonely.