Det svenska bostadsidealet är resursintensivt och trenden mot ett ökat antal singelhushåll innebär att en ökande boyta- och resursförbrukning per person krävs för att tillfredsställa vardagens behov jämfört med hushåll där funktioner och resurser delas. Parallellt med denna trend syns ett ökat intresse för kollektivhus och andra former av bogemenskaper i Sverige. Flertalet studier visar på att kollektivhus som boendeform har potential att minska miljöpåverkan och resursanvändning för de boende. Denna uppsats undersöker vilka hinder och möjligheter som föreligger för att kollektivhus skulle kunna utgöra ett vanligare alternativ på bostadsmarknaden i Malmö. Vidare utforskar uppsatsen huruvida kollektivhusens redan etablerade sociala struktur kan underlätta för förmågan att dela på ytor och resurser, samt vilka belägg som finns för att boendeformen leder till lägre miljöpåverkan än en jämförbar konventionell boendeform. Resultatet av denna studie visar att krav på en ökad byggtakt verkar påverka incitamenten att utforska boendeformen från det kommunala bostadsbolagets sida. Den generella efterfrågan på kollektivhus bedöms som låg i studien samtidigt som informationsbrist och missuppfattningar kan påverka efterfrågan. Kommunen välkomnar i en ny markanvisningspolicy kollektivhus men efterfrågar samtidigt en tydligare efterfrågan underifrån för att det ska vara berättigat att sätta konkreta mål. En låg grad av organisering för kollektivhus i Malmö utgör ett hinder för boendeformen att växa sig större då kollektivhus kräver en organisering underifrån för att bostadsbolag ska vilja satsa på boendeformen. Den här studiens resultat pekar vidare mot att den självorganisering inom boendet som kännetecknar kollektivhus kan få positiva konsekvenser på förmågan att utveckla levnadssätt där delandet av ytor och resurser förekommer i större utsträckning. Studiens ringa omfång gör dock att resultatet inte är generaliserbart och mer forskning behövs för att kunna dra säkra slutsatser. Avsaknaden av kvantitativ forskning gör att det inte går att dra några slutsatser vad gäller kollektivhusens resursförbrukning och miljöpåverkan jämfört med andra boendeformer.

Gemenskap och utbyte av erfarenhet är ledorden för kollektivhuset i Stadshagen. Här bor flera människor som tycker om att odla och bygga, framförallt i trä. Huset som vilar på Stadshagens tunnelbaneuppgång har kontakt med gatan genom en materialhandel med minibrädgård. I våningen under finns en verkstad som vem som helst enkelt kan hyra en arbetsplats. Detta är ett kollektivhus med verksamheter som öppnar upp sig mot gatan och allmänheten, någonting som skiljer sig från de traditionella, privata kollektivhusen. Huset bjuder in till förändring och de boende uppmanas lägga till och ta bort i lägenheterna de hyr. Då de boende flyttar in är lägenheten nästan tom, det finns exempelvis inga garderober eller köksskåp. Den typ av skåp och hyllor man vill ha finns det möjlighet att tillverka själv i verkstaden. Några av pensionärerna har arbetat med hantverk hela sitt liv och brinner för att dela med sig av sina kunskaper som annars går förlorade.  Genom att de privata ytorna minskar och övergår till kollektiva ska boendet bli mer praktiskt ekonomiskt, miljömässigt och mindre ensamt. / Community and exchange of experience is the key concept for cohousing in Stadshagen at Kungsholmen, Stockholm. The house situated on top of the subway is connected to the street life by a material shop and a small timberyard. Below this level connected to the subway is a wood workshop housing, allowed fore anyone to work in. The collective house has a history of being a private zone for the inhabitants but the wood workshop and material shop opens up the space to the public. The house invites to change, and residents are invited to add and remove in the apartments they rent. When the residents move into the apartment it´s almost empty, there is for example no closets or kitchen cabinet. The type of cabinets and shelves you want, it is possible to build in the wood workshop. You'll find several residents who like to grow and build, primarily in wood. Some of the senior citizens have worked with crafts all their life and have a passion to share their knowledge that would otherwise be lost.   By letting private surfaces decreases and instead be shared, the living should be more practical economically, environmentally and less lonely.

Att nyttja fritidshus i fjällen är väl förankrat i den svenska kulturen. Syftet med det här examensarbetetär att utmana normen om enfamiljsstugor i den svenska fjällen. Detta görs genom att presenteraett gestaltningsförslag på ett kollektivhus anpassat efter den utvändiga miljön. Kollektivhusetkoncentrerar kostsamma och utrymmeskrävande funktioner till gemensamma ytor. Frågeställningenär ifall kollektivhusformen kan förbättra boendekvaliteter och samtidigt på ett hållbart sätteffektivisera resursanvändningen i både byggnation och i framtida användningen av fritidshuset.Litteraturstudier har gjorts av kommunens detaljplan och designprogram samt övrig relevant litteraturför ämnet. Efter det utfördes en platsanalys av vald fastighet i Vemdalsskalet för att studeraden terräng och omkringliggande bebyggelse som huset skulle anpassas efter. För att hämtainspiration till gestaltningen utfördes en fallstudie på tre hus för att inspireras av arkitektoniskakvaliteter och funktioner. Även en intervju utfördes för att få perspektiv på boendeformen. För attfå igång den kreativa processen utfördes handskisser inför digital modellering.Arbetet landade slutligen i ett gestaltningsförslag av ett kollektivhus anpassat efter fysiskaförutsättningar i fjällmiljön, specifika rumsliga behov samt inspirerat av lokalt och historiskt förankratarkitektoniskt uttryck. Huset består av flera sammansatta huskroppar och innehåller tre privatalägenheter samt gemensamma utrymmen. Planlösningen tillsammans med tillgång till funktioneri respektive utrymme är tänk att uppmuntra till social hållbarhet i form av delat boende. Eftersomhuset står i bergig sluttande terräng valdes grundläggningstekniken stolphus för minimal ekologiskpåverkan på miljön. Formen och vinkeln på huset är tänkt att addera arkitektoniska kvaliteter tillhuset. Den uppbrutna formen ger liv i fasaden och väcker tankar oavsett varifrån betraktarenstår. Vinkeln på huset i relation till elljusspåret som går nedanför, ger minimal insyn och maximaltutnyttjande av solens väg.

Som ett svar på de krav som ställs på dagens bostadsmarknad har kollektivhushybriden BO ritats med ambitionen att skapa en ny typ av hållbart boende. Bostadsmarknaden idag präglas i stor utsträckning av bostadsbrist, vilket uppbringar nya förutsättningar för bostadsbyggandet. Detta har gett upphov till en tendens där politiker och byggföretag i många fall förespråkar avsteg från de byggregler som finns, för att kunna bygga fler och billigare bostäder. Detta kan t.ex. ses i många av de små, nyproducerade bostäder som byggs där smarta kvadrat och multifunktionella ytor främjas. Lösningar som dessa kan vara nödvändiga för att kunna tillgodose fler med bostad, men det finns även en risk att detta kan komma att leda till en ökad bostadssegregation, där de med sämre ekonomiska förutsättningar tvingas bo under sämre bostadsförhållanden. Att omförhandla vårt sätt att bo är en nödvändighet, då resurser och plats inte räcker till, men hur ska det gå till? Som ett svar på denna fråga har vi i detta projekt landat i en kollektiv boendeform med delningsekonomiska inslag. Detta möjliggör ett resurssmart byggande som inte gör avkall på god bostadskvalité eftersom ytor och resurser kan delas av flera. Denna kollektivhushybrid har inspirerats både av den klassiska ’storfamiljen’, där flera vuxna individer delar bostad och kollektivhuset, där man både värnar om det privata och närheten till det gemensamma. För att testa denna idé har konceptet implementerats på en tomt i Gröndal. / As a response to the demands of today's housing market, the collective housing hybrid BO has been designed with the ambition to create a new type of sustainable housing. The housing market today is characterized by housing shortage, which creates new conditions for housing designs. This has given rise to a trend in which politicians and companies often advocate for new rules for building in order to build more and cheaper housing. This can e.g. be seen in many of the small, newly built apartments, where smart squaremeters and multifunctional areas are promoted. Solutions like these may be necessary in order to accommodate more people with housing, but there is also a risk that this may lead to an increased inequality, where those with inferior economic conditions are forced to live under poor housing conditions. Renegotiating our way of living is a necessity, as resources and space are no longer enough, but how should this be done? As a response to this question we have landed in this collective housing project. Collective housing enables a resource efficient design which does not compromise with good housing qualities, since areas and resources can be shared by several people. To test this idea, the concept has been implemented on a plot in Gröndal.

Äldreomsorgen kommer behöva förändras när de som är i arbetsför ålder utgör en mindre del av befolkningen. Genom projektet utforskas hur ett kollektivboende som resurssparande boendeform kan se ut för en åldrande befolkning. Siten har en brant terräng och arbetet behandlar hur både ett landskap och byggnader i olika nivåer kan göras tillgängliga för människor med olika funktionsvariationer. Valet av site är ett exempel på förtätning i urban miljö, då kuperad terräng som tidigare varit orörd nu står inför att bebyggas när Stockholm med omnejd växer.   Tanken att rita ett kollektivhus för äldre kom sig av flera skäl. Aldrig tidigare har vi levt i ett så gammalt samhälle rent demografiskt. Fördelningen av olika åldersgrupper i samhället är alltså inte statisk utan dynamisk. Hur kommer ett samhälle vara när den äldre åldersgruppen utgör en allt större del av befolkningen? Vi lever allt länger och vi skaffar färre barn. Studier pekar på att i västvärlden tenderar familjerelationer att bli svagare till förmån för vänrelationer som blir viktigare, också längre upp i åldrarna. Vi lever inte i livslånga parrelationer längre och det tillsammans med en ändrad syn på ansvar tror jag förändrar anhörigvården. Samhället kommer inte kunna lite på makars och barn, framförallt döttrar och svärdöttrars, välvilja att ta hand om en anhörig. Samtidigt utgör de äldre alltså en allt större del av befolkning. Om dom tillsammans med barn och ungdomar ställs gentemot de som är i arbetsför ålder, är relationen dom emellan snart 1:1. Vilken service och vilken välfärd, vilken äldrevård, kommer vi ha råd att erbjuda varandra i framtiden?

Diss. Uppsala : Univ., 2004.

Singelhushållen dominerar bostadsutbudet. Men varför måste vi bo ensamma bara för att vi inte har en partner? Både unga och äldre är idag positivit inställda till ett kollektivt boende. Stora lägenheter finns att tillgå på marknaden, problemet är att de inte är utformade för ett kollektivt boende utan snarare för en kärnfamilj. Jag har försökt utforma lägenheter som riktar sig till människor som vill bo tillsammans men som nödvändigtvis inte är släkt. Det ledande i projektet har varit att om vi delar på vissa kostsamma delar av boendet, som toaletter och kök, kan vi istället prioritera ökad rumsyta och möjligagöra en annan boendedynamik och på så sätt uppnå en högre boendekvalité. Kan vi bor fler tillsammans kan vi få kvalitéer smålägenheter inte kan ge oss. Fler ger mer! / Single households dominate the housing supply. But why must we live alone just because we do not have a partner? Both young and older has a positive attitude to a collective housing. Large apartments are available in the market; the problem is they are not designed for a shared accommodation, but rather for a nuclear family. I have sought to design apartments that caters to people who want to live together but who are not necessarily related. The leader of the project has been that if we share certain costly areas of accommodation, such as toilets and kitchens, we can instead give priority to increased floor space and create potential to make another accommodation dynamics and thus achieve a higher quality accommodation. If we can live more together, we can get qualities that small apartments can not give us. More offers more!

“When I became a single parent I started fantasising about a living concept where neighbours would help each other with the everyday practicalities like cooking, picking up the kids from daycare etcetera.” “I dream of this large, welcoming, living room where your friends will pass by and maybe stay for a chat.” “Sauna, gym, garden, workshop – imagine all the luxury everyone could afford if we would just share it!” Starting off with the needs and wishes of a group of individuals a co-housing project is formed in a suburban setting in Tyresö. Discussions and workshops with the group have shaped the design of the building, which is a four storey wooden construction made up of three simple volumes, clustered together. The three volumes contain 28 private apartments, while the different spaces in between constitute shared living space. Every household has their own small kitchen and bathroom, offering the residents the choice whether to hang out in the shared spaces or retreating to their own apartment. / “När jag blev ensamstående med ett litet barn började jag fantisera om en boendeform där alla grannar hjälptes åt med vardagens sysslor, såsom matlagning, hämtning på dagis med mera.” “Jag föreställer mig ett stort välkomnande vardagsrum där man kan slå sig ned och umgås med sina vänner eller bara sitta och se på vad som händer i huset.” “Bastu, gym, trädgård, verkstad - tänk så mycket vi skulle ha råd med om vi delade på det!” Med utgångspunkt i de behov och önskemål som formuleras av en grupp framtida boende skapas ett kollektivhusboende i Tyresö, strax utanför Stockholm. Diskussioner och workshops med gruppen har format designen av den fyra våningar höga träbyggnaden. Tre enkla volymer grupperade tillsammans innehåller de 28 lägnheterna, och de rum som skapas mellan volymerna utgör gemensamhetsutrymmen. Varje hushåll har ett eget litet kök och badrum, vilket erbjuder de boende en ständig valmöjlighet mellan att ta del av det kollektiva livet eller dra sig tillbaka till den egna lägenheten.

Fågelbärsträdet 12 is a property on John Ericssonsgatan on the area of Kungsholmen in Stockholm. It has been emptied since 2018 and undergoing the application process for demolition due to erroneous use of aluminate cement during its construction in the 1930’s, making the structure weak and at risk of falling down.  In this project, the site is reused and reinforced to accommodate a collective housing for single mothers with their children, and elderly. By reusing an existing building, the question regarding the life cycle of building was touched. Most often, proprietors decide upon demolition for economic gain which mean throwing away energy and resources used to build the building, and only to build a new one.  Furthermore, the proximity of the site to the iconic Markelius Kollektivhus (which is just next door), gave an opportunity to revitalize the concept of collective living to modern day society. Using collective living as a tool, social and economic sustainability was also taken into consideration. Through a collective, a community within the building can easily flourish and become a support system both for all the residents.  The result of the project is the reinforcement of the existing load-bearing walls, a new entrance from the courtyard, and new co-living spaces on the upper floors. There are social spaces accessible to the public on the ground floor (restaurant and youth recreation space), and collective activity rooms on the upper floors for the residents to use.

Diss. Örebro : Univ., 2004.