Målet har varit att öka andelen skrotanvändning i omsmältan med hjälp av linjärprogrammering som en optimering vid en aluminiumindustri, vilket uppnåddes. Det har gjorts en nulägesanalys om hur aluminium används, hur produktionen fungerar samt var det faller ut skrot. Följande har en teoretisk referensram upprättats med källor från tidigare problem som lösts med linjärprogrammering, en beskrivning av linjärprogrammering och en matematisk uppställning. Det har också beskrivits hur problemet ställts upp, vilka infallsvinklar som använts och de resultat som optimeringen gett. Det har även gjorts arbete kring den måluppfyllande optimeringen som presenterats efter resultatet, vilket följs av en diskussion och slutsats med rekommendationer för framtida arbete inom ämnet. Optimeringen är gjord både mot volym som målfunktion, vilket ger en ökad användning av skrotet, och med pris som målfunktion, som bidrar till en minskad kapitalbindning i skrotet som finns kvar. Dagslägets användning av skrot uppgår till cirka 30 % per år medan optimeringsmodellen gjord på endast 17 av 72 recept skulle kunna få i så mycket som 90 % av hela årets producerade skrot. En optimering på endast ett recept visar också på att det är möjligt att smälta om och producera gjutlegeringar bestående av hög andel enbart skrot. / The aim with this project was to increase the amount of used scrap in the remelt of aluminum alloys by using linear programming, which was successfully done. A status analysis about the average use and characteristics of aluminum has been described, as well as a mapping of the todays industry within the company. This is followed by a theoretical chapter containing references from previous work solved with linear programming, and a description of LP including the mathematical model. The attempt to solve this problem is carefully shown in the forthcoming chapters together with the different approaches that were used. The results are presented with analysis of each optimization, followed by a discussion and a conclusion including future recommendations. The model is used with two different objective functions to get perspective, volume to maximize the amount of used scrap and price to increase use of high valued alloys in order to decrease capital accumulation within the non-used scrap. The remelt process of today consumes about 30 % of the total scrap produced during one year. This model shows that it is possible, by having 17 out of 72 recipes, to use 90 % of all scrap. One optimization for a single recipe also proved that it is possible to produce an alloy consisting of basically scrap.