Under coronapandemin hade majoriteten av högstadieskolor i Sverige en kombination av distans och närundervisning. Syftet med arbetet var att ta reda på hur bildlärare på högstadiet upplevde och hanterade de förändrade omständigheter som det medförde att med kort varsel ställa om från närundervisning till distansundervisning under coronapandemin. Detta undersöktes genom semistrukturella intervjuer. Majoriteten av lärarna i undersökningen försökte i största möjliga mån hålla sig till sin ordinarie planering men gav vissa arbetsområden mer eller mindre utrymme än tidigare. De tekniker som bildlärarna främst använde sig av under pandemin var digitala bildskaparmetoder, blyerts och teoretisk bildundervisning. Tekniker och material som bildlärarna valde bort var att arbeta med penslar färg och rekvisita. De största fördelarna som bildlärarna såg med distansundervisning var att de förändrande omständigheterna födde ett nytänkande och ett förnyande. De största nackdelarna bildlärarna såg med distansundervisningen var att de fick en minskad överblick och kontroll över elevgruppen samt att det var svårare att hjälpa elever på distans då man inte kunde ”visa” hur de skulle göra på samma sätt som man kunde göra i närundervisningen. Det gick inte att se några samband mellan vilken grad av stöd som lärarna upplevde att de fått från skolledningen och vilken grad av arbetsbelastning som lärarna upplevde. Sex av sju bildlärare upplevde att deras arbetsbelastning ökade under coronapandemin.