Syfte - Denna studie syftar dels till att undersöka sambandet mellan upplevd autonomi på arbetsplatsen och upplevd utbrändhet. Samt att vidare undersöka huruvida upplevd autonomi har en direkt effekt på utbrändhet eller om effekten medieras genom upplevd yrkesmässig självförmåga (OSE) och resiliens.  Metod - Studiens design utgjordes av en kvantitativ tvärsnittsundersökning i form av fysiska strukturerade enkäter administrerade bland 165 operatörer inom en större svensk industriell organisation. Insamlade data analyserades i en seriell mediator-modell med en regressionsbaserad approach.  Resultat – Upplevd autonomi visade ett svagt, men statistiskt signifikant negativt samband med utbrändhet. Resultaten indikerar även att OSE och resiliens medierar effekten av sambandet mellan autonomi och utbrändhet i ett seriellt förhållande där OSE är positivt associerat med resiliens.  Slutsats - Studien bidrar med kunskap om hur upplevd hög autonomi på arbetet relateras tillökad självförmåga samt högre resiliens och därmed minskar risken för utbrändhet. Resultatet bekräftar tidigare forskning där högre autonomi kan bidra genom att arbetaren innehar resurser till att undvika utmattning. Däremot indikeras att individer med hög självförmåga och resiliens hanterar stressfulla situationer effektivt, vilket kan minska risken för att drabbas av utmattningssyndrom. / Purpose – This paper aims to investigate the effect of perceived job autonomy on burnout. That includes to further investigating if perceived job autonomy affects burnout in a direct pattern or if the effect mediates through occupational self-efficacy (OSE) and resilience in a serial relationship. Methodology – A serial multiple mediator model was empirically tested using a regression-based approach. A total of 165 industrial workers at a larger factory in Sweden participated in the study. Data were collected using a self-report questionnaire. Findings – Job autonomy showed a weak, but statistically significant negative effect on burnout. The results obtained indicated that both OSE and resilience mediated the association in a serial relationship as OSE was positively associated with resilience. Conclusions – This study further expands possible variables and their functions in explaining the relationship between job autonomy and burnout by testing a serial process mechanism that involved OSE and resilience. As expected, the indirect effects of OSE and resilience showed stronger associations with burnout in comparison to job autonomy. The results provide suggestions to organizations for minimizing the risk of burnout among industrial workers. Further research is needed to provide stronger evidence for suggested relationships, limitations are discussed.