Uppsatsen baseras på en åtta veckor lång fältstudie i Jinja, Uganda och behandlar socialt arbete med fokus på HIV-rådgivning. Syftet är att beskriva HIV- rådgivning och hur det utförs. Detta genom frågeställningar om interaktionens natur mellan klient och rådgivare utifrån en ugandisk kontext, vad respektive parter har för upplevelser av rådgivning samt vilka utmaningar som kan identifieras gällande såväl HIV- prevention som HIV- rådgivning. Studien är kvalitativ och den insamlade empirin består av semistrukturerade intervjuer med sammanlagt nio informanter, varav fyra är eller har varit aktiva rådgivare, fyra är HIV- positiva klienter som får rådgivning och en är aktiv både som rådgivare och som klient. Vi har valt att spegla vår empiri mot teorier om stigma, sexuella skript och pastoralmakt. Ur resultatdelen har det mellan klienter och rådgivare framträtt en bild som visar på en samstämmighet såväl som diskrepans gällande relationens natur och innehåll såväl som utmaningar kopplat till HIV- rådgivning och preventionsarbete. Relationen bygger på vänskap såväl som professionalism och det tycks finnas en förväntan på rådgivaren som räddare som understöds av såväl klienterna som rådgivarna själva. Det framkommer att stigma fortfarande framträder kopplat till HIV, men i mindre utsträckning än förut och i högre utsträckning bland män och barn än bland kvinnor. Sedan ARV, bromsmediciner, kommit HIV- smittade till del, talar de klienter vi intervjuat om hur HIV numera inte behöver ses som värre än vilken annan sjukdom som helst, vilket rådgivarna menar på också är en risk, då minskad respekt för sjukdomen också kan leda till ett ökat riskbeteende. I de rådgivande samtalen låg fokus på beteendeförändringar baserade på ett hälsofrämjande tänkande och handlande, så kallat positive living. Vidare framgår att religionens framträdande roll i det ugandiska samhället även tar sin plats genom ord eller handling i mötet mellan rådgivare och klient. / This study is based on a minor field study that took place during eight weeks in Jinja, Uganda. It discusses the aspect of social work in HIV counselling, with the object to describe HIV counselling and how it is conducted. The study attempts to answer questions about the nature of the interaction between the client and the counsellor from a Ugandan context, what experiences that lies between them, as well as what challenges can be identified when it comes to HIV prevention as well as HIV counselling. The study’s research strategy has a qualitative approach and the collected data is derived from semi-structural interviews with four HIV positive women who receive counselling, four counsellors and one woman who is both a client and a counsellor. We have chosen to understand our empirical findings through theories of stigma, sexual scripts and pastoral power. From our findings, we were able to conclude that there is consensus as well as discrepancies between the clients’ and the counsellors’ perceptions of their relationship, the counselling content as well as the challenges that is connected with HIV counselling. The relationship is the result of an intertwining of friendship and professionalism and there seem to be an expectation on the counsellor as a savior, which is supported by both clients and counsellors. It appears that stigma still appears in relation to HIV, but to a lesser extent than before and more so among men and children than among women. Since the introduction of ARV’s, many of our interviewed clients seem to view HIV as any other disease, which is regarded as something of a risk by many of our interviewed counsellors, as it may lead to increased risky behavior when it comes to HIV transmission. In the counselling session, the focus seems to be on behavioral change through the concept of positive living, which revolves around the idea of physical and mental well-being. Furthermore, religion has a great impact on the Ugandan society, which can be seen in the words and actions in the meeting between counsellor and client.