Syftet med studien har varit att undersöka vilken möjlighet till självbestämmande personer med funktionsnedsättning som har insatser enligt LSS har, inom frågor som rör sexualitet och kärleksrelationer. Genom att genomföra en kritisk diskursanalys på utbildnings- och metodmaterial i ämnet har vi ämnat att kasta ljus på vad som uttrycks både explicit och implicit i materialet. Studien tar avstamp i socialkonstruktionismen och därutöver används teorin om sexuella script samt begreppet sexuell autonomi som analysverktyg.  Studiens resultat visar att metod- och utbildningsmaterialet tillskriver brukaren en passiv roll i frågor om sexualitet och kärleksrelationer, medan personalen tillskrivs agens och förväntas ta en aktiv roll. Vidare framkommer att de identifierade diskurserna i materialet kan vara bidragande till att upprätthålla det ojämlika maktförhållandet mellan personal och brukare, där brukaren befinner sig i beroendeställning till personal. Det omsorgideal och de maktförhållanden som framträder i materialet kan därmed komma att påverka brukarnas självbestämmanderätt och sexuella autonomi. Samtidigt som materialet lyfter frågor om normkritiska och alternativa perspektiv på sexualitet, produceras och reproduceras normen, av brukaren som beroende av personalen för att utforska sin sexualitet och sina relationer. Följaktligen beskrivs brukaren, av materialet, som passiv mottagare av andras hjälp och stöd vilket gör det metod- och utbildningsmaterial som vi har studerat något motsägelsefullt. Materialet som ämnar att blottlägga och belysa personalens roll i frågor om sexualitet och kärleksliv  uttrycker alltså en sak explicit, men håller således implicit rådande normer och maktstrukturer för sanna.