Objective: The study compared how specific affect focuses in early stages of treatment predict outcome (SCL-90) for specific cluster C personality disorders. Method: The sample consisted of patients with cluster C personality disorders from a randomized controlled trial comparing 40-sessions of short-term dynamic psychotherapy and cognitive psychotherapy. Thirty-one patients had an avoidant personality disorder (AVPD), 17 patients had an obsessive compulsive personality disorder (OCPD) and 10 had a dependent personality disorder (DPD). The Global Severity Index (GSI) of the SCL-90 was used as the outcome measure and the Achievement of Therapeutic Objective Scale (ATOS) was used as a process measure to rate patients affects in an early session (session 1 and 6). Results: The results indicated that focus on closeness and anger predicted outcome for AVPD, focus on positive feelings for self predicted outcome for OCPD and focus on grief predicted outcome for DPD. Conclusion: Specific affect focuses in early stages of treatment is significant for various cluster C personality disorders to predict outcome.

När det gäller vuxna patienter, visar studier att Davanloos Intensiv dynamisk korttidsterapi (ISTDP) är evidensbaserad och effektiv vid flera sjukdomstillstånd. Medan det finns få bevis varken för eller emot tillämpningen av ISTDP på barn och ungdomar, har en artikel skriven av Linda Gilbert (2004) fått författaren till föreliggande litteraturstudie att tro att det inte finns ett bättre val än att börja forska om tillämpningen av ISTDP tekniker på barn och ungdomar och för att visa hur dessa tekniker skiljer sig från dem som används med vuxna. Denna litteraturstudie är ett teoretiskt förslag för att använda ISTDP med fokus på mentaliseringsteorin inom ramen för BUP. När det gäller KBT leder internationella forskningsresultat till nödvändigheten att fästa blicken på andra evidensbaserade metoder också när det gäller behandlingar för barn och ungdomar med psykiska och psykosociala problem. Davanloos ISTDP är en sådan evidensbaserad metod. Medvetenhet om mentaliseringsteorins kunskapsbas gör det möjligt för ISTDP terapeuten att ägna särskild uppmärksamhet åt specifika händelser i sociala relationer som aktiverar otrygghet och bidrar till förlust av mentalisering hos ungdomspatienten. Affekter hos ungdomspatienten regleras genom att de tas emot, känns och förstås av ISTDP terapeuten. Så småningom kan patienten börja internalisera terapeutens affektreglering. Psykiska skador repareras genom att terapeuten erbjuder sig som ett gott anknytningsobjekt med hög mentaliseringsförmåga. Destruktiva försvar aktiveras inte och genuina affekter blockeras inte längre av patienten. På neurobiologisk nivå sker då en strukturell utvidgning i den orbitofrontala barken och dess synaptiska förbindelser med hjärnans känsloregioner. Därför måste ISTDP terapeuten vara mycket intuitiv med hög mentaliseringsförmåga och måste snabbt känna när ungdomen blockerar och använder försvar mot genuina känslor. En etiskt försvarbar slutsats vad gäller forskning kring tillämpning av Davanloos ISTDP på barn och ungdomar är att om ett problem kan lösas snabbt med en viss metod som gör att problemet kostar både patienten och samhället mindre pengar ska den metoden utforskas för implementering inom barn och ungdomspsykiatrin.

ISTDP (Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy) är en psykodynamisk behandling som intervenerar på ångest och försvar. Metoden innebär aktivering av starka känslomässiga processer hos patienten varför det är relevant att undersöka om detta kan uppnås i terapier som sker på distans - en särskilt relevant fråga i samband med covid-19-pandemin. Frågeställningarna undersökte hur ISTDP-terapeuter upplever terapi via digitala mötestjänster samt upplevda skillnader av distansterapi med sköra respektive motståndskraftiga patienter. Studien hade en concurrent, embedded mixad-metoddesign. Kvantitativa data med bekvämlighetsurval samlades från svenska, CORE-utbildade ISTDP-terapeuter [n=38] genom en webbaserad enkät. Inbjudan skedde via facebookgrupp. Frågorna eftersökte deskriptiv information såväl som upplevelser av digital ISTDP och besvarades på en likertskala 1-7. Kvalitativa data med bekvämlighetsurval samlades genom separata, semi-strukturerade intervjuer med fyra [n=4] terapeuter från samma målgrupp och bearbetades med tematisk analys. Inbjudan skedde via mejlkontakt. Korrelationsanalyser av kvantitativa data visade på ett samband mellan lägre upplevd digital kompetens och sämre upplevd funktionalitet av digital ISTDP. Upplevda svårigheter med digital ISTDP-terapi korrelerade med svårigheter i arbetet med både sköra och motståndskraftiga patienter. I den kvalitativa undersökningen framkom två huvudteman: möjligheter och begränsningar med digital ISTDP. Huvudtemat möjligheter innefattade undertemana: ett portabelt terapirum, terapeutens egenpåverkan samt patientens strukturerande jag. Huvudtemat begränsningar innefattade undertemana: ett sårbart terapirum, patientens konflikt mot plattformen och skärmen - en begränsning bland flera. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att ISTDP-terapeuter upplever såväl fördelar som nackdelar med digital terapi. Upplevelser av det digitala formatets funktion hade också ett samband med upplevelser av arbetet med digital ISTDP. / ISTDP (Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy) is a psychodynamic treatment that addresses anxiety and defenses. The method’s reliance on in-session emotional processing raises the question whether this can be achieved remotely - especially in connection to the covid-19-pandemic. Research questions explored how ISTDP-therapists experience therapeutic work through video conferencing as well as their perceived differences of remote therapy between fragile and resistant patients. The study used a concurrent, embedded, mixed- methods design. Quantitative data, using convenience sampling, was collected from Swedish core-trained ISTDP-therapists [n = 38] through a web-based questionnaire. Invitations were made through a facebook group. Items explored descriptive information, experiences of digital ISTDP and could be answered on a likert scale between 1-7. Qualitative data, using convenience sampling, was collected separately through semi-structured interviews with four [n = 4] participants from the same target group and processed using thematic analysis. Invitations were made via e-mail. Correlation analysis of the quantitative data showed a relationship between low digital self-efficacy and experienced difficulty performing digital ISTDP. Difficulties with digital ISTDP therapy had same-size correlations with both fragile and resistant patient difficulty. In the qualitative study, two main themes were found: possibilities and limitations with digital ISTDP. The main theme possibilities included the underthemes: a portable therapy room, and effects on the individual therapist and the patient’s structured self. The main theme limitations included: a vulnerable therapy room, the patient’s conflict against the platform and the screen – a limitation among others. In conclusion, ISTDP-1therapists experience advantages as well as disadvantages with digital therapy. Experiences of the digital format function also had a relationship with the digital ISTDP working experience.