Syftet med studien är att undersöka hur lärare i ämnet idrott och hälsa bedriver simundervisning och livräddningsundervisning. Vidare är syftet att undersöka hur lärare ställer sig till en tydligare progression och nivåanpassning inom simning och livräddning för grundskolans årskurs 7-9. Teorin baserades på Göran Lindes (2012) läroplansteori med de tre arenorna, formuleringsarenan, transformeringsarenan och realiseringsarenan. Jag använder även Bernstein (2000) begrepp om svag och stark klassificering som också tillhör läroplansteorin. Studien baseras på en kvalitativ undersökning där jag intervjuade sex stycken idrottslärare verksamma på högstadiet, tre stycken manliga och tre stycken kvinnliga. Det var ett geografiskt och socioekonomiskt spann mellan skolorna där dessa lärare arbetade. Resultatet från studien visar att lärarna bedriver sim-och livräddningsundervisning på olika sätt. Fyra stycken av lärarna tar hjälp av simklubbar eller andra aktörer för att bedriva simundervisningen. Två av lärarna bedrev sin simundervisning själva. Alla lärare hanterade livräddningsundervisningen själva. Resultatet visar även att lärarna lägger in en ytterligare bedömning för simningen i ett annat kunskapskrav som har med rörelse att göra. De flesta lärarna skulle vilja se ett tydligare innehåll i livräddningen. Några lärare skulle även vilja se en längre simsträcka, samt att några skulle vilja att simningen hade samma betygsystem som de andra kunskapskraven inom idrott-och hälsa.