The entertainment industry and research departments feature many applications of crowd simulation. Typically, it does not suffice to simply generate crowds large in number; they must also be realistic in terms of behaviour and visual fidelity, which is far from an easy or computationally cheap task. Because of this, methods to simulate crowds in a realistic manner while keeping complexity at a manageable level must be explored and implemented. Implementing impostors in crowd simulation is a ubiquitous technique for managing rendering complexity. Impostors, 2D image representations of virtual 3D objects, improve performance due to their relative simplicity, and can be implemented with varying resolution depending on performance needs; the lower the image resolution of impostors, the higher the efficiency. Not all crowds are the same, some are denser, while others are sparse. On the same note, the scenarios, and thus viewing perspectives, in which crowds are found vary as well; some crowds are seen at eye-level, others from a bird’s-eye view. This thesis explores how viewers’ sensitivity towards impostor resolution degradation is affected by crowd density and perspective. This is done by conducting a user study in which participants are shown a number video clip pairs. Each pair features clips showing the same crowd scenario, but with one clip only containing high-resolution impostors, and one clip with a gradually increasing share of low-resolution impostors. For each video clip pair, participants are tasked with identifying the one clip containing low-resolution impostors as quickly as possible. The video clip pairs feature different combinations of crowd density and viewing perspective, and the results from the study show that crowd density has a significant effect on viewers sensitivity towards impostor resolution degradation. Although perspective seems to have an indicative effect, it was not found to be significant. / Dagens underhållningsindustri och forskningsvärld har många tillämpningar av folkmassimulering. Vanligtvis räcker det inte att bara simulera folkmassor stora till antalet individer, de måste också vara realistiska vad gäller beteende och visuell trovärdighet, vilket är långt ifrån en lätt eller beräkningsmässigt billig uppgift. Av denna anledning måste metoder för att simulera folkmassor på ett realistiskt sätt, samtidigt som man behåller komplexiteten på en hanterbar nivå, undersökas och implementeras. Denna rapport undersöker och diskuterer i vilken grad detaljnivån hos simulerade folkmassor kan sänkas genom användning av impostors, 2D-representationer av 3D-objekt vilka vanligtvis används när objektet är för långt bort för att betraktare ska kunna särskilja en 3D-modell av objektet från en bild av samma objekt. Alla folkmassor är inte desamma, vissa är tätare, medan andra är glesa. På samma sätt skiljer sig de scenarion, och därmed perspektiven, i vilka massorna återfinns; vissa folkmassor ses på ögonnivå, andra från ett fågelperspektiv. Det undersökta problemet i denna rapport gäller hur tittarnas känslighet mot försämring av impostorupplösning påverkas av folkmassans densitet och perspektivet från vilket de betraktas. Detta görs genom att genomföra en användarstudie där deltagare visas ett antal videoklipp-par. Varje par innehåller klipp som visar samma folkmassescenario, men där endast ett klipp innehåller uteslutande högupplösta impostors, och ett klipp med en gradvis ökande andel av impstors med låg upplösning. För varje videoklipp-par är har studiedeltagarna i uppgift att identifiera det klipp som innehåller lågupplösta impostors så snabbt som möjligt. Videoklipp-paren har olika kombinationer av folkmassodensitet och visningsperspektiv, och resultaten från studien visar att folkmassodensitet har en signifikant effekt på tittarnas känslighet mot försämring av impostorupplösning. Även om perspektiv verkar ha en indikativ effekt, har den inte visat sig vara signifikant.

A commonly researched problem in computer science considers the different parameters of an evacuation simulation and how they affect evacuation times. Parameters like room size, obstacles and exit layouts have proven to have an impact on evacuation times. Previous research indicates that evacuation times are not always reduced when adding exits to virtual environments, suggesting diminishing returns of adding exits in crowd evacuation simulations. This raises the question if it is always advantageous to add exits with the goal of reducing evacuation times, and if the effectiveness of adding exits is dependent on factors like room size and layout. This thesis investigates the changes in evacuation times obtained by adding exits to virtual furnished environments using an agent- based orderly crowd simulator developed in Unity3D. The virtual environments used are modeled after three classrooms at The Royal Institute of Technology (KTH): a small classroom (E34), a medium sized classroom (D32) and a large classroom (Q33). The models are modified to accommodate one through six exits with the goal of determining if there are diminishing returns of adding exits in different crowd evacuation scenarios. The results indicate that diminishing returns in crowd evacuation times occur when adding exits to virtual rooms. Diminishing returns seem to appear at different points depending on the size and/or layout of the virtual rooms, appearing at higher exit amounts the larger the room is. Several limitations could have affected the results, which means that more research within the field is required before the findings are used in real world applications. / Ett ofta undersökt problem inom datavetenskap berör hur olika parametrar i en evakueringssimulering påverkar evakueringstider. Parametrar som rumstorlek, hinder och utgångslayout har visats ha en inverkan på evakueringstider. Tidigare forskning indikerar att evakueringstider inte alltid reduceras när man adderar utgångar till virtuella miljöer, vilket tyder på avtagande avkastning av att addera utgångar i evakueringssimuleringar. Detta väcker frågan ifall det alltid är fördelaktigt att addera utgångar i syfte att reducera evakueringstider, samt ifall effektiviteten av att addera utgångar beror på faktorer som rumstorlek och layout. Detta arbete undersöker förändringarna i evakueringstider som fås av att addera utgångar till virtuella möblerade miljöer genom att använda en agentbaserad ordnad simulator utvecklad i Unity3D. De virtuella miljöerna modelleras efter tre klassrum på KTH: ett litet klassrum (E34), ett medelstort klassrum (D32) och ett stort klassrum (Q33). Modellerna modifieras för att rymma en upp till sex utgångar med målet att bestämma ifall det finns avtagande avkastning med att addera utgångar i olika evakueringsscenarion. Resultaten indikerar att avtagande avkastning i evakueringstider förekommer när utgångar adderas till virtuella rum. Avtagande avkastning verkar framträda vid olika punkter beroende på de virtuella rummens storlek och/eller layout, och de framträder vid högre antal utgångar ju större rummet är. Flertalet begränsningar kan ha påverkat resultatet, vilket innebär att mer forskning inom ämnet behövs innan resultaten appliceras och används i verkligheten.