Syftet med detta arbete är att ta reda på förskollärares erfarenheter med fokus på hur högläsning främjar barns språkutveckling. Detta valdes på grund av att det framkommer i tidigare forskning att barn har olika förutsättningar att komma i kontakt med högläsning både hemifrån och i förskolan. Vi har utgått från den sociokulturella teorin. En kvalitativ metod har använts genom semistrukturerade intervjuer med förskollärare för att ta reda på deras erfarenheter kring högläsning med barnen. I resultatet synliggörs på vilka olika sätt högläsning kan ske och i vilken omfattning det sker planerat och spontant. Detta har analyserats och diskuterats i förhållande till vår valda teori. Slutsatsen är att förskollärare behöver kunskap, medvetenhet och didaktisk kompetens för att främja barns förutsättningar för literacy.