Elever i den svenska skolan ska betygsättas rättssäkert och likvärdigt och alla elever ska få möjlighet att nå målen. Elever med läs- och skrivsvårigheter har ofta svårt att förstå texter de läser samt att läsa texter med flyt. Detta resulterar ofta i svårigheter i ett flertal ämnen i skolan. Trots anpassningar finns det elever som inte når målen och då kan i vissa fall undantagsbestämmelsen tillämpas. Undantagsbestämmelsen ger lärarna möjlighet att bortse från enstaka delar i kunskapskraven. Syftet med studien var att undersöka, utifrån fenomenografins tankar, vilka uppfattningar specialpedagoger och svensklärare hade kring undantagsbestämmelsen och hur de tolkade och tillämpade densamma. Studien är en kvalitativ intervjustudie som bygger på intervjuer med åtta respondenter. Resultatet tolkades sedan utifrån det kategoriska och relationella perspektivet. Resultatet visar att det råder skiljelinjer i hur förtrogna specialpedagogerna och svensklärarna är med undantagsbestämmelsen och därav tolkar de den olika. Respondenternas svar visar i stort på en vilja inom det relationella perspektivet. Lärarna uppger att de anpassar sin undervisning, söker tillvägagångssätt och möts för att diskutera. Dock förhöll sig svensklärarna restriktiva till undantagsbestämmelsen då de upplevde den svårtolkad och subjektiv och på så vis förlade de ansvaret på specialpedagogerna, vilket tyder på en viss kategorisering av elever. Respondenterna såg, trots att de själva upplevde den svårtolkad, som en möjlighet till en rättvis bedömning, men även att den kan bli ett hinder för eleven i dess utveckling om den missbrukas.