Inledning/bakgrund: Ensamstående föräldrar tenderar att uppleva mer stress och begräsningar i vardagen, jämfört med föräldrar i partnerskap. Att få tiden att räcka till för olika aktiviteter ses som en utmaning. Syfte: Syftet med examensarbetet var att beskriva ensamstående förvärvsarbetande föräldrars självskattade aktivitetsbalans. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en webbenkät med frågor som berörde kön, arbetsomfattning, boendesituation, antal hemmaboende barn, samt antal dagar de bor hemma. Tilläggsfråga gällande upplevelse av tillräckligt med stöd från omgivningen, samt självskattningsinstrumentet Självskattad aktivitetsbalans (OBQ11) ingick i enkäten. Genom ett bekvämlighetsurval rekryterades 133 respondenter, varav 129 kvinnor. Icke-parametriska tester användes för att analysera skillnader och studera samband. Den öppna frågan analyserades kvalitativt. Resultat: Respondenternas totala OBQ11-poäng visade på låg aktivitetsbalans jämfört med tidigare studier där aktivitetsbalans skattats hos andra målgrupper. De med två barn hade lägre skattad aktivitetsbalans än de med ett barn. Det fanns ett samband mellan OBQ11-poäng och upplevelse av tillräckligt med stöd från omgivningen. Tilläggsfrågan visade på gemensamma upplevelser såsom känsla av ensamhet, avsaknad av stöttning, bristande förtroende till samhället. Slutsats: Ensamstående förvärvsarbetande föräldrar visade sig ha låg aktivitetsbalans och upplevde brister i stöd från omgivningen. Hälsofrämjande insatser på individ- och gruppnivå behövs för att stärka målgruppens aktivitetsbalans. / Introduction: Single parents experience more stress and limitations in everyday life in comparison to parents in partnership. Finding enough time to various activities is seen as a challenge. Aim: The aim was to describe self-rated occupational balance of employed single parents. Method: A quantitative cross-sectional study using a web survey with questions regarding gender, scope of work, living situation, number of children living at home and number of days they live at home. A supplementary question regarding the experience of sufficient support from the surrounding and the self-rating instrument Occupational Balance Questionnaire (OBQ11) was included in the survey. Through convenience sampling 133 respondents were recruited, of which 129 were women. Non-parametric tests was used to analyze differences and study correlation. Results: The respondents' total OBQ11 score showed low activity balance compared with results from previous studies of occupational balance estimated in other target groups. Parents with two children had lower self-rated occupational balance than parents with one child. There was a correlation between OBQ11 scores and experience of sufficient support from the surrounding. Conclusion: Working single parents turned out having low occupational balance and experienced lack of support from the surrounding. Health-promoting efforts at individual and group level are needed to strengthen the target group's occupational balance.