Inledning/bakgrund: Ensamstående föräldrar tenderar att uppleva mer stress och begräsningar i vardagen, jämfört med föräldrar i partnerskap. Att få tiden att räcka till för olika aktiviteter ses som en utmaning. Syfte: Syftet med examensarbetet var att beskriva ensamstående förvärvsarbetande föräldrars självskattade aktivitetsbalans. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en webbenkät med frågor som berörde kön, arbetsomfattning, boendesituation, antal hemmaboende barn, samt antal dagar de bor hemma. Tilläggsfråga gällande upplevelse av tillräckligt med stöd från omgivningen, samt självskattningsinstrumentet Självskattad aktivitetsbalans (OBQ11) ingick i enkäten. Genom ett bekvämlighetsurval rekryterades 133 respondenter, varav 129 kvinnor. Icke-parametriska tester användes för att analysera skillnader och studera samband. Den öppna frågan analyserades kvalitativt. Resultat: Respondenternas totala OBQ11-poäng visade på låg aktivitetsbalans jämfört med tidigare studier där aktivitetsbalans skattats hos andra målgrupper. De med två barn hade lägre skattad aktivitetsbalans än de med ett barn. Det fanns ett samband mellan OBQ11-poäng och upplevelse av tillräckligt med stöd från omgivningen. Tilläggsfrågan visade på gemensamma upplevelser såsom känsla av ensamhet, avsaknad av stöttning, bristande förtroende till samhället. Slutsats: Ensamstående förvärvsarbetande föräldrar visade sig ha låg aktivitetsbalans och upplevde brister i stöd från omgivningen. Hälsofrämjande insatser på individ- och gruppnivå behövs för att stärka målgruppens aktivitetsbalans. / Introduction: Single parents experience more stress and limitations in everyday life in comparison to parents in partnership. Finding enough time to various activities is seen as a challenge. Aim: The aim was to describe self-rated occupational balance of employed single parents. Method: A quantitative cross-sectional study using a web survey with questions regarding gender, scope of work, living situation, number of children living at home and number of days they live at home. A supplementary question regarding the experience of sufficient support from the surrounding and the self-rating instrument Occupational Balance Questionnaire (OBQ11) was included in the survey. Through convenience sampling 133 respondents were recruited, of which 129 were women. Non-parametric tests was used to analyze differences and study correlation. Results: The respondents' total OBQ11 score showed low activity balance compared with results from previous studies of occupational balance estimated in other target groups. Parents with two children had lower self-rated occupational balance than parents with one child. There was a correlation between OBQ11 scores and experience of sufficient support from the surrounding. Conclusion: Working single parents turned out having low occupational balance and experienced lack of support from the surrounding. Health-promoting efforts at individual and group level are needed to strengthen the target group's occupational balance.

Bakgrund: Aktivitetsbalans har en central roll inom arbetsterapi och demens är en sjukdom som ökar hos äldre personer och dessutom leder till att fler närstående blir påverkade. Det finns begränsad kunskap om det interpersonella perspektivet kopplat till närståendes upplevda aktivitetsbalans. Syfte: Syftet med arbetet var att kartlägga aktivitetsbalans hos närstående till personer med demens. Metod: Studien genomfördes med en kvantitativ metod, en tvärsnittsstudie med en enkät innehållande åtta bakgrundsfrågor och självskattningsinstrumentet OBQ11. Ett bekvämlighetsurval användes och analys av insamlad data från 45 deltagare gjordes med SPSS. Resultat: Närstående till personer med demens har generellt skattat sin aktivitetsbalans som låg. Kvinnor har skattat lägre aktivitetsbalans än män. Gruppen pensionär eller arbetslösa har skattat sin aktivitetsbalans högre än gruppen arbetar eller studerar. Slutsats: De låga skattningarna av aktivitetsbalans kan medföra aktivitetsobalans och risk för upplevd ohälsa i vardagen medan de höga skattningarna kan leda till hälsa och aktivitetsbalans. Implikationer: Det är viktigt för arbetsterapeuter att tillföra det interpersonella perspektivet till aktivitetsbalans. Det är dessutom viktigt att kunna stödja med verktyg som kan underlätta vardagen för både den närstående och den demensdrabbade. / Background: Occupational balance plays a central role in occupational therapy and dementia is a disease that is increasing in older people and also leads to more relatives being affected. There is limited knowledge about the interpersonal perspective linked to relatives' perceived occupational balance. Aim: The aim of this study was to map the occupational balance in relatives of people with dementia. Method: The study was conducted with a quantitative method, a cross-sectional study with a questionnaire containing eight background questions and the self-assessment instrument OBQ11. A convenience sample was used and analysis of collected data from 45 participants was done with SPSS. Results: Relatives of people with dementia have generally estimated their occupational balance as low. Women have estimated lower occupational balance than men. The group of pensioners or unemployed people has estimated their occupational balance higher than the group working or studying. Conclusions: The low estimates of occupational balance can lead to occupational imbalance and risk of perceived ill health in everyday life, while the high estimates can lead to health and occupational balance. Implications: It is important for occupational therapists to bring the interpersonal perspective to occupational balance. It is also important to be able to provide support with tools that can make everyday life easier for both the relatives and the person with dementia.