Aim: The overall aim was to create knowledge about what it means to live with bipolar disorder from an existential perspective, both for individuals with the diagnosis and for their close relatives.Method: An existential perspective in this context entails that it is explored and described from a lifeworld perspective of individuals who in various ways experience that which is termed as bipolar disorder. The lifeworld phenomenological approach Reflective Lifeworld Research (RLR) was used in the four empirical studies. Meaning-oriented interviews and analysis were conducted following the leading methodological principles of the chosen scientific approach. A synthesis, based on lifeworld hermeneutic existential philosophy, then presents how it is possible to understand the perspective of individuals with bipolar disorder and their close relatives as a coherent whole.Findings and conclusions: A magnitude and complexity of experiencing, which means that life with bipolar disorder is characterized by extra dimensions, specific tension and contradictions, has been elucidated. Knowledge of the meaning of these aspects enables for the persons with the illness and for their close relatives to understand, to put words to, and to communicate how their life is and what they need, which in turn enhances their ability to influence their lives. It also increases the opportunities for professional caregivers to develop care, both in content and organization, so that it can meet the actual needs of those concerned in an adequate way.Living with bipolar disorder means so much more than the usual description with changes between episodes of depression and mania. The diagnosis “bipolar disorder” thus appears to be an inadequate label that only reflects the more obvious and visible dimensions of the illness, while those that characterize life in its entirety remain hidden.The thesis also shows that the importance of the common everyday life of persons with bipolar disorder and their close relatives should be highlighted as the most important factor in a liveable existence. A change in the view of mental health care is thus needed; a change that is characterized by consensus, collaboration and transparent communication between the person with the illness, their close relatives and mental health care. The common goal should be about meeting actual needs, and to strengthen a profound connectedness in order to make everyday life more liveable. / Disputationen sker den 2012-11-16, Sal Myrdal, Hus K, Växjö, kl. 10:30.

Aim: The overall aim was to create knowledge about what it means to live with bipolar disorder from an existential perspective, both for individuals with the diagnosis and for their close relatives. Method: An existential perspective in this context entails that it is explored and described from a lifeworld perspective of individuals who in various ways experience that which is termed as bipolar disorder. The lifeworld phenomenological approach Reflective Lifeworld Research (RLR) was used in the four empirical studies. Meaning-oriented interviews and analysis were conducted following the leading methodological principles of the chosen scientific approach. A synthesis, based on lifeworld hermeneutic existential philosophy, then presents how it is possible to understand the perspective of individuals with bipolar disorder and their close relatives as a coherent whole. Findings and conclusions: A magnitude and complexity of experiencing, which means that life with bipolar disorder is characterized by extra dimensions, specific tension and contradictions, has been elucidated. Knowledge of the meaning of these aspects enables for the persons with the illness and for their close relatives to understand, to put words to, and to communicate how their life is and what they need, which in turn enhances their ability to influence their lives. It also increases the opportunities for professional caregivers to develop care, both in content and organization, so that it can meet the actual needs of those concerned in an adequate way. Living with bipolar disorder means so much more than the usual description with changes between episodes of depression and mania. The diagnosis “bipolar disorder” thus appears to be an inadequate label that only reflects the more obvious and visible dimensions of the illness, while those that characterize life in its entirety remain hidden. The thesis also shows that the importance of the common everyday life of persons with bipolar disorder and their close relatives should be highlighted as the most important factor in a liveable existence. A change in the view of mental health care is thus needed; a change that is characterized by consensus, collaboration and transparent communication between the person with the illness, their close relatives and mental health care. The common goal should be about meeting actual needs, and to strengthen a profound connectedness in order to make everyday life more liveable.

Bakgrund:Ett plötsligt dödsfall beror ofta på sjukdom, olycka, mord eller självmord. År 2017 uppskattar man att cirka 10 360 människor miste livet tidigare än förväntat. När en människa plötsligt avlider kommer det oftast som en chock för de närstående. Det har visat sig att sorgeprocessen för de närstående kan påverkas vid plötsliga dödsfall då de inte varit förberedda på dödsfallet. Även bemötandet de får direkt efter dödsfallet har stor betydelse. Sjuksköterskor har ofta bristfällig utbildning i hur det närstående ska omhändertas vid plötsliga dödsfall och studier har visat att de närstående haft både bra och dåliga upplevelser kring bemötandet. Syfte:Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka sjuksköterskors upplevelse av mötet med närstående vid plötsligt dödsfall. Metod:En litteraturöversikt baserad på elva vetenskapliga artiklar, nio kvalitativa och två kvantitativa artiklar. Resultat:I resultatet framkom att sjuksköterskorna upplevde att de hade ett ansvar för patientens närstående trots att det många gånger upplevdes vara en svår situation och där etiska problem kan uppstå. Majoriteten av sjuksköterskorna upplevde även att de hade bristande kunskap och utbildning i hur närstående ska omhändertas. Även miljön och bristen på resurser gjorde det ofta svårt att kommunicera med de närstående. Diskussion:Sjuksköterskan upplever plötsligt dödsfall som en krävande situation i sin yrkesroll och ställs inför många olika etiska aspekter och känslor.  Att dessutom möta närstående i sorg vid plötslig död är ännu en yttre påfrestning i sjuksköterskans roll. För att sjuksköterskan ska känna sig säker i sin roll är kunskap om bemötande i sorgeprocessen en viktig del i professionen. I resultatdiskussionen tillämpades Joyce Travelbee´s omvårdnadsteori. / Background:A sudden death is often due to illness, accident, murder or suicide. In 2017, it is estimated that approximately 10 360 people lost their lives earlier than expected. When a person suddenly dies, it usually comes as a shock to the relatives. It has been found that the grieving process for those close to the family can be affected by sudden deaths when they have not been prepared for the death. The kind of clinical encounter they receive immediately after the death is also of great importance. Nurses often have inadequate training in how the relatives should be dealt with in the event of sudden death and studies have shown that the relatives have had both good and bad experiences regarding the clinical encounter. Aim:The purpose of this literature review was to investigate nurses' experience of meeting with relatives in the event of a sudden death. Method:A literature review based on eleven scientific articles, nine qualitative and two quantitative articles. Results:The results revealed that the nurses felt that they had a responsibility for the patient's relatives, despite the fact that many times it was perceived to be a difficult situation and where ethical problems could arise. The majority of the nurses also felt that they lacked knowledge and training in how to deal with relatives. The environment and the lack of resources also often made it difficult to communicate with the relatives. Discussion:The nurse experiences sudden death as a demanding situation in her professional role and is faced with many different ethical aspects and feelings.In addition, meeting relatives in mourning in the event of sudden death is yet another external strain in the nurse's role. In order for the nurse to feel secure in her role, knowledge about attending the grief process is an important part of the profession. In the results discussion, Joyce Travelbee's nursing theory was applied.

Introduktion: I Sverige vårdas 95 000 barn på sjukhus varje år. Under sjukhusvistelser upplever barnen och deras närstående lidande på grund av förlorad trygghet, annorlunda miljö samt oro relaterat till undersökningar och behandlingar. Humor är ett begrepp som innehåller flera komponenter, bland annat lekterapi och sjukhusclowner och syftar till att bringa leende och skratt till den mottagande.  Syfte: Att undersöka vilken betydelse humor har i barnsjukvården enligt barnen och deras närstående.  Metod: En allmän litteraturstudie utfördes på tio vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ ansats. Datainsamlingen av originalartiklarna gjordes via databaserna: PubMed, PsycINFO och CINAHL. Resultat: Resultatet visade att det övergripande temat var Humor hjälper barnen och deras närstående att bibehålla mental hälsa. Kategorierna som bildade temat är att tänka på något annat, egenmakt och bemötande. Barnen och deras närstående upplevde att de kunde tänka på något annat än deras livssituation med hjälp av distraktion och distansering i form av humor. Barnen upplevde att deras smärta samt känslor av oro och rädsla minskade när de fick tänka på något annat. Humorn i form av sjukhusclowner och lekterapi blev ett sätt för barnen att återfå kontroll samt hantera känslor. Ett gott bemötande enligt barnen var när sjuksköterskan hade ett sinne för humor. Olika reaktioner förekom vid användningen av humor, där inte alla var positiva, vilket påverkades av deras ålder och inställning till sjukhusclowner och lekterapi.  Slutsats: Humor i vården bidrar till att minska lidande hos inneliggande barn och deras närstående. / Introduction: In Sweden, 95 000 children are hospitalized every year. During hospital stays, children and their relatives experience suffering due to loss of security, a different environment and anxiety related to examinations and treatments. Humor is a concept that contains several components, including play therapy and hospital clowns, and aims to bring smiles and laughter to the receiver.  Aim: To investigate the importance of humor in children's healthcare according to the children and their close relatives. Method: A general literature study was carried out on ten original scientific articles with a qualitative approach. The data collection of the original articles was done through the databases; PubMed, PsycINFO and CINAHL. Results: The result showed that the overarching theme was Humor helps the children and their close relatives to maintain mental health. The categories that formed the theme are thinking about something else, treatment and empowerment. The children and their relatives felt that they could think about something other than their life situation with the help of distraction and distancing in the form of humor. The children found that their pain and anxiety decreased when they had something else to think about. Hospital clowns and play therapy became a way for the children to regain control and deal with emotions. Good treatment according to the children was when the nurse had a sense of humor. Different reactions occurred when using humor, not all were positive, which may have been influenced by their age and attitude. Conclusion: Humor in healthcare contributes to reducing suffering in hospitalized children and their close relatives.

Patients in intensive care are often intubated, and therefore unable to speak, which leads to difficulties in communication. The ICU is a very stressful environment and can be experienced as foreign and frightening by both patients and their close ones. The ICU nurse’s caring responsibilities includes both the care of the critically ill patient and the support of relatives who are often in shock. This balance is not always straightforward, and acting professionally in both instances can lead to problems. The professional competence of an ICU nurse has been described as a calm surface, beneath which rages a conflict between medical and ethical issues. As such, communicating professionally with relatives is a challenge that rivals the nurse’s medical responsibilities.The aim of the study was to describe the significance of the nurse's communication with close relatives in the ICU patient room.The study was conducted using a qualitative and inductive approach. A non-participant, semi-structured, observational method was used. Seven observations were conducted.The results of the study are presented in five categories: to prioritise attention; be available for relatives; listen, inform, be sensitive and responsive; to value the meeting and to juxtapose between compassion and objectivity. We have found that the nurse possess the power to make a difference in how the relation between the nurse and close ones turns out and also that several factors can affect their relation. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

Bakgrund: Globalt lever 55 miljoner människor med en demensdiagnos. När en familjemedlem drabbas av demenssjukdom påverkas de närstående. Sjuksköterskan måste vara medveten om att båda parters hälsa och välmående samverkar med och påverkas av varandra. Syfte: Att beskriva närståendes upplevelser av att vara närstående till en person med demenssjukdom i ordinärt boende. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats som grundas på 14 vetenskapliga artiklar. Analysen genomfördes med Fribergs femstegsanalys. Resultat: Efter analys framkom tre teman: "Upplevelsen av en förändrad livssituation”, ”Känslomässiga upplevelser” och ”Upplevelsen av ansvarsfördelning”. Resultatet visar att det var en lång och energikrävande väg till demensdiagnosen och att rollen som närståendevårdare väckte många känslor. Ansvarsfördelningen upplevdes inte som jämlik varken inom familjen eller relaterat till stöd och stödinsatser från hälso- och sjukvården. Slutsats: Det framgår att personal inom hälso- och sjukvården behöver få ökade kunskaper om demenssjukdom för att kunna informera och utbilda närstående och således kunna stärka deras empowerment. Resultatet kan öka hälso- och sjukvårdens förståelse för att vårdpersonal har bristande kunskap om demenssjukdom och att det påverkar hela vårdkedjan. / Background: Globally, 55 million people are living with a dementia diagnosis. When a family member suffers from dementia, the close relatives are affected. Nurses must be aware that the health and well-being of both parties interact with and are influenced by eachother. Aim: To describe close relatives’ experiences of being a close relative to a person with dementia in ordinary accommodation. Method: Qualitative literature review with an inductive approach based on 14 scientific articles. The analysis was made with Friberg’s five-step-analysis. Results: After analysis, three themes emerged: “The experience of changed life cirumstances”, “Emotional experiences” and “The experience of responsibility distribution”. Results show that the road to diagnosis was long and energy-consuming and that the role of an informal caregiver evoked many emotions. Responsibility distribution was not perceived as equal, either within the family or in relation to support from healthcare services. Conclusion: Healthcare professionals need increased knowledge of dementia to be able to inform and educate close relatives and thus strengthen their empowerment. The results can increase the healthcare system's understanding that healthcare professionals lack knowledge about dementia which affects the entire care trajectory.

Bakgrund: I Sverige insjuknar cirka 220–250 personer av Amyotrofisk Lateralskleros (ALS) per år. Sjukdomen innebär att nervceller som styr skelettmusklerna förtvinar och slutligen dör vilket leder till svåra symtom. Idag finns inget botemedel utan insatserna riktas till symtomlindring och livslängden är cirka två till tre år. Sjuksköterskor som vårdar personer med ALS upplevde svårigheter att balansera både den sjukes och anhörigas vilja/upplevelser samtidigt.   Syfte: Att beskriva upplevelser om hur det är att vara anhörig till personer som lever med Amyotrofisk lateralskleros (ALS). Metod: En deskriptiv litteraturstudie bestående av 14 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats som söktes i databasen Medline via PubMed. Huvudresultat: Känslor som maktlöshet och sorg uppstod hos de anhöriga samt en känsla av att vara fängslad till personen med ALS och hemmet. Anhöriga genomgick en livsomställning och hittade olika hanteringsstrategier för att klara av situationen. Förändrade roller i familjen medförde starkare och svagare familjerelationer samtidigt som kärleken blev mer komplex. Anhöriga fick en negativ bild av vården och lyfte bristen på information, istället verkade stödet från det sociala nätverket vara mer betydelsefullt.  Slutsats: Anhöriga till personer med ALS kände sig maktlösa och sorgsna men dem hittade hanteringsstrategier som underlättade vardagen. Anhöriga sökte stöd inom det sociala nätverket då vården ofta var en besvikelse. Dem lyfte ett behov av bättre informationshantering från vården och önskade att den skulle vara familjecentrerad. Denna litteraturstudie kan komma att bidra till ett ökat perspektiv hos anhöriga, personer med ALS och vården. / Background: 220–250 people get diagnosed with Amyotrophic Lateral Sclerosis (ALS) every year in Sweden. The disease entails that the nerve cells controlling skeletal muscles degenerate and die creating severe symptoms. Today, there is no cure, so the resources focus on symptom-management, the average lifespan after diagnosis is two to three years. Nurses caring for people with ALS struggled with balancing the will/experience of the person with ALS and the close relatives concurrently.  Aim: Describe experiences of being a close relative to people living with Amyotrophic Lateral Sclerosis. Method: Descriptive literature study based on 14 scientific articles with qualitative approach searched on the database Medline via PubMed. Main results: Emotions such as feeling powerless and grief was identified, they felt imprisoned to the person with ALS and their home. Close relatives went through life-changing events and found coping strategies. Changed family roles created stronger and weaker family relationships and love got complex. Close relatives got a negative picture of the health-system and highlighted the lack of information, instead they valued the support from their social networks. Conclusion: Close relatives to people with ALS felt powerless and grief but found coping strategies that eased their situation. Close relatives soughed support within the social network since the health-system disappointed. They highlighted needs for better information management from the health-system and whished for it to be family-focused. This literature study may create wider perspectives among close relatives, people with ALS and the health-system.

Syftet har varit att undersöka och skapa en fördjupad förståelse för hur kuratorer inom psykiatrin upplever sitt arbete med att stödja barn som anhöriga till förälder med psykisk sjukdom/ohälsa. Utifrån ett kombinerat urval bestående av målinriktat urval och bekvämlighetsurval rekryterades fem respondenter från två orter i Sverige. Kvalitativ metod har använts bestående av semistrukturerade intervjuer, vilka analyserats med tematisk analys. Resultaten visar att kuratorer arbetar på olika sätt med att ge stöd till barn som anhörig till förälder med psykisk ohälsa/sjukdom. Hinder som identifierats handlar om dels om förhållningssätt i form av fokus på de vuxna klienterna och rädsla för att bryta en allians till klienten om för mycket fokus läggs på ett barnperspektiv. Ett annat hinder är enligt kuratorerna resursbrist. Möjligheter som lyfts utgörs av förebyggande arbete. Slutsatserna från denna studie visar att kuratorers arbete med att stödja barn är komplext och att det kan behövas utvecklingsarbete för att komma till rätta med hinder och öka möjligheter att stödja barn som är anhörig till förälder med psykisk ohälsa/sjukdom. / The purpose of this study has been to investigate and provide an in-depth understanding of how counselors in psychiatry experience their work in supporting children as relatives of parents with mental illness/ill health. Based on a combined sample consisting of goal-oriented selection and convenience selection, five respondents were recruited from two locations in Sweden. A qualitative method has been used consisting of semi-structured interviews, and a thematic analysis has been carried out. The results show that counselors work in several different ways to provide support to children to a parent with mental ill-health/mental illness. Obstacles regarding providing support to children is a predominant focus on adults, fear of breaking an alliance with the adult client, and lack of resources. The results also show that the councelors’ view of opportunities is about preventive work. The conclusion from this study is that providing support to children is complex, and that development of work practices may be needed to come to terms with obstacles and create increased opportunities to support children to parents with mental ill health/mental illness.

Syftet med följande studie är att undersöka vilken verkan lagändringen i Brottsbalken (SFS1962:700, 4 kap. 3 §), avseende barnfridsbrott, har fått för socialtjänstens arbete. Vidare ämnarstudien belysa socialarbetares upplevelser av att arbeta med barn som upplevt våld mellannärstående. Studien antar en hermeneutisk utgångspunkt och använder sig av organisationsteorin,professionsteorin och begreppet handlingsutrymme för att tolka och förstå resultatet. Femsemistrukturerade intervjuer genomfördes med socialarbetare som dagligen kommer i kontaktmed barn i sitt arbete. Intervjuerna transkriberades och analyserades därefter genom kodning ochen tematisk analys, vilket resulterade i att två huvudteman och sju delteman identifierades. Avstudiens resultat framgår att lagändringen inte haft någon större påverkan på det praktiskaarbetet, då socialtjänsten redan arbetade utifrån barnets bästa i stor utsträckning. Däremotupplever respondenterna att arbetet för rättsväsendet och andra samverkanspartner har förändratstill följd av lagändringen. Likaså har samverkan ökat, både internt inom socialtjänstens olikaenheter, och externt mellan olika myndigheter och andra samverkanspartner. Studien påvisar attbarns rättigheter delvis har stärkts då barn i allt större utsträckning ses som egen part. Samtidigtfinns brister i samverkan och begränsningar i svensk lagstiftning och praxis, som gör det svårtför socialarbetare att tillförsäkra barns rättigheter. / The aim of this study is to examine what effect the new law regarding violation of children’sintegrity has had on social services’ work. The study adopts a hermeneutic approach and usesorganizational theory, professional theory and social worker's use of discretion to interpret andunderstand the results. Semi-structured interviews were conducted with five social workers. Theinterviews were transcribed and subsequently analyzed through coding and a thematic analysis,which resulted in the identification of two main themes and seven sub-themes. The studyconcluded that the change in the law did not have a particularly large impact, since the socialservices were already working in the best interest of the child to a large extent. However, socialworkers feel that the work of the judiciary and other cooperation partners has changednoticeably. Likewise, collaboration has increased, both internally within the social services, andexternally between different authorities and other collaboration partners. Furthermore, the studyshows that children's rights have been partially strengthened, as they are increasingly seen astheir own party. Despite this, there are shortcomings in cooperation and other limitations inSwedish legislation and practice that make it difficult for social workers to ensure that children'srights are met.

Bakgrund: Aktivitetsbalans har en central roll inom arbetsterapi och demens är en sjukdom som ökar hos äldre personer och dessutom leder till att fler närstående blir påverkade. Det finns begränsad kunskap om det interpersonella perspektivet kopplat till närståendes upplevda aktivitetsbalans. Syfte: Syftet med arbetet var att kartlägga aktivitetsbalans hos närstående till personer med demens. Metod: Studien genomfördes med en kvantitativ metod, en tvärsnittsstudie med en enkät innehållande åtta bakgrundsfrågor och självskattningsinstrumentet OBQ11. Ett bekvämlighetsurval användes och analys av insamlad data från 45 deltagare gjordes med SPSS. Resultat: Närstående till personer med demens har generellt skattat sin aktivitetsbalans som låg. Kvinnor har skattat lägre aktivitetsbalans än män. Gruppen pensionär eller arbetslösa har skattat sin aktivitetsbalans högre än gruppen arbetar eller studerar. Slutsats: De låga skattningarna av aktivitetsbalans kan medföra aktivitetsobalans och risk för upplevd ohälsa i vardagen medan de höga skattningarna kan leda till hälsa och aktivitetsbalans. Implikationer: Det är viktigt för arbetsterapeuter att tillföra det interpersonella perspektivet till aktivitetsbalans. Det är dessutom viktigt att kunna stödja med verktyg som kan underlätta vardagen för både den närstående och den demensdrabbade. / Background: Occupational balance plays a central role in occupational therapy and dementia is a disease that is increasing in older people and also leads to more relatives being affected. There is limited knowledge about the interpersonal perspective linked to relatives' perceived occupational balance. Aim: The aim of this study was to map the occupational balance in relatives of people with dementia. Method: The study was conducted with a quantitative method, a cross-sectional study with a questionnaire containing eight background questions and the self-assessment instrument OBQ11. A convenience sample was used and analysis of collected data from 45 participants was done with SPSS. Results: Relatives of people with dementia have generally estimated their occupational balance as low. Women have estimated lower occupational balance than men. The group of pensioners or unemployed people has estimated their occupational balance higher than the group working or studying. Conclusions: The low estimates of occupational balance can lead to occupational imbalance and risk of perceived ill health in everyday life, while the high estimates can lead to health and occupational balance. Implications: It is important for occupational therapists to bring the interpersonal perspective to occupational balance. It is also important to be able to provide support with tools that can make everyday life easier for both the relatives and the person with dementia.