Alla som arbetar med människor möter frågor kring förlust, sorg och sorgeprocesser. Syftet med föreliggande studie har varit att öka kunskapen om sorgeprocessen och undersöka vad som varit hjälpsamt och inte för föräldrar som har varit med om att förlora ett barn genom plötslig död. Fyra personer intervjuades. Därefter analyserades svaren utifrån Kvales (2009) meningsanalys. Resultatet från intervjuundersökningen visade att det som var gemensamt för de intervjuade var att de ville ha respekt för sitt eget sätt att sörja, då kan hjälpen från andra bli både hjälpsam och läkande. I fokus för de intervjuade var att relationen med den döde måste få fortsätta och att de ville hålla minnet av sitt döda barn levande. Det var viktigt att andra förstod detta behov. Informanterna uttryckte att förlusten klingar av men att saknaden ökar. De uttrycker också att det är viktigt att hitta ett eget förhållningssätt till att hantera vardagen och kunna vara i sorgen när den dök upp. Det viktigaste resultatet ur ett behandlingsperspektiv var att det inte är självklart att professionell hjälp alltid är det rätta. Den bör erbjudas med jämna mellanrum men det viktigaste är att vara lyhörd för den sörjandes egna behov. Att inte sjukdomsförklara sörjande är viktigt samtidigt som det är betydelsefullt både för de sörjande och andra att inse att förlusten av ett barn tar tid att bearbeta. Det är också viktigt att stödja föräldrarnas egen syn på den mening de ser med sin förlust över tid.

Ibland sker döden oväntat och det finns ofta närstående som skall bemötas. För att kunna bemöta dem på ett adekvat sätt är det viktigt att belysa deras upplevelser i samband med dödsfallet. Syfte var att belysa upplevelser hos personer vars närstående dött en oväntad död. Metoden var en allmän litteraturstudie med 11 artiklar (tio kvalitativa och en kvantitativ) som svarade till syftet och analyserades med hjälp av färgkodning av meningsbärande enheter. Resultatet var att de närstående ville ha rak och tydlig information. De uppskattade små gester som till exempel att bli erbjuden mat eller dryck. Dödsorsaken var viktig att fastställa och att få se den döda kroppen samt att ta avsked upplevdes som betydelsefullt. Att få vara delaktig både i direkt anslutning till döden och i form av uppföljning var en del av resultatet. Relevant att beakta var den subjektiva upplevelsen då alla människor är unika. Ytterligare forskning rekommenderas för att belysa hur vårdpersonal kan påverka närståendes upplevelser i samband med oväntad död.

Bakgrund På akutmottagningar är arbetsbelastningen hög med ett stort antal patienter som söker vård för tillstånd med varierande allvarlighetsgrad. Prioritera och bedöma patienter är en essentiell del av akutsjukvården. Utöver detta spelar sjuksköterskor en betydande roll i omvårdnadsarbetet med såväl patienter som närstående. När en patient plötsligt avlidit på akutmottagningen ska dess närstående informeras och tas om hand. En av de svåraste uppgifterna som kan behöva utföras är att delta när ett dödsbesked ska lämnas till närstående. Det kan vara särskilt påfrestande då dödfallet inträffat plötsligt vilket kan vara emotionellt krävande för samtliga involverade. Om tankar och känslor som uppstår inte bearbetas kan det leda till att det övriga arbetet och privatlivet påverkas negativt. Det finns olika typer av stöd som bör tillämpas i olika situationer för att stötta sjuksköterskor i arbetet med närstående. Forskning visar att det för sjuksköterskor är oerhört betydelsefullt med stöd i nämnda situationer, trots detta tillgodoses inte det behov som finns. Syfte Syftet var att beskriva hur sjuksköterskor upplever mötet med närstående till patienter som plötsligt avlidit på en akutmottagning.MetodEn kvalitativ intervjustudie genomfördes. Sex sjuksköterskor med erfarenhet av akutsjukvård mellan sju månader och 20 år intervjuades. Samtliga arbetade på akutmottagningar i Stockholmsområdet när studien genomfördes. En semistrukturerad intervjumetod tillämpades och intervjuerna spelades in med hjälp av en ljudupptagare. Intervjuerna transkriberades för att sedan analyseras med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Inför mötet med närstående hade sjuksköterskorna olika strategier för att förbereda sig, bland annat genom att åsidosätta de egna känslorna för att kunna fokusera på de närstående och deras känslor. Det finns olika sätt att organisera arbetet med de närstående på akutmottagningarna, ett system som beskrevs var närståendemottagare, ett annat vara att avsätta en person för uppgiften. Sjuksköterskorna beskrev hur krävande arbetet med de närstående kan vara och att deras privatliv kunde påverkas av att de inte fick utlopp för de känslor och tankar som kunde uppstå. De betonade vikten av att de fick stöd och hjälp innan, under och efter mötet för att det skulle bli tillfredsställande för samtliga. Stödet från kollegor framställdes som mest betydelsefullt och mer utbildning önskades. Slutsats Det emotionella stödet anses vara viktigast och inkluderar samtal med kollegor, chefer, kuratorer och familj. Det praktiska stödet tycks inte vara lika värdefullt i det akuta skedet men utbildning gällande möten med närstående i kris är en essentiell del för det långsiktiga arbetet. Sjuksköterskor på akutmottagningar är i behov av mer strukturerat arbete kring stödfunktioner för att förebygga att de känslor och tankar som kan uppstå ska ha en negativ inverkan på arbetet och även för att värna om det personliga välmåendet. Beroende på bland annat arbetslivserfarenhet, personliga egenskaper och tidigare upplevelser finns ett varierande behov av stöd vilket bör uppmärksammas för att främja en positiv utveckling på arbetsplatsen

SAMMANFATTNING Bakgrund På en akutmottagning kan ett ansträngande arbetsklimat råda vilket kan medföra känslomässiga, kulturella och rättsliga utmaningar. Att förlora en patient plötsligt innebär en förlust vilken kan framhäva sorg hos sjuksköterskor. Sorgen är en naturlig reaktion och upplevs när ett välkänt livsmönster får ett slut. Till Sveriges sjukhus söker årligen över 200 000 barn vård till följd av skada. Under åren 1999-2003 var drygt 100 av dessa barn så pass skadade att de avled. Ett dödsfall av barn innebär en onaturlig omständighet vilken har djup inverkan och känslomässig laddning hos såväl närstående som hälso- och sjukvårdspersonal. Hantering av situationer med plötslig död av barn utgår från sjuksköterskors tidigare erfarenheter inom akutsjukvård och sjuksköterskeyrket. Erfarenheterna skapar copingstrategier att vidare utnyttjas i det vardagliga arbetet. Avsaknad av kunskap och riktlinjer i hantering av dödsfall kan leda till okunskap och missnöje bland sjuksköterskor. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse vid plötsligt dödsfall av barn på en akutmottagning. Metod Metoden var en kvalitativ intervjustudie. Sju intervjuer utfördes med sjuksköterskor på två barnakutmottagningar. Innehållsanalys användes för att analysera intervjuerna. Resultat Plötsligt dödsfall av barn på akutmottagning påverkar sjuksköterskor personligt i större utsträckning än om dödsfallen var förväntade. Att för första gången erfara ett oväntat dödsfall rörande barn upplevs vidare ansträngande när avsaknad av erfarenhet föreligger. De upplevda dödsfallen skapar erfarenheter vilka underlättar erhållandet av copingstrategier och bemästrandet av situationen. Sjuksköterskor går in i sin yrkesroll och tillåter sig släppa fram känslor när den väl akuta situationen lägger sig. Arbetskollegorna i teamet upplevs utgöra ett betydande stöd för sjuksköterskor i deras hantering av händelserna. Likaså utgör tydliga riktlinjer i det praktiska arbetet ett stöd som underlättar känslomässiga reaktioner. Slutsats Copingstrategier ligger undermedvetet hos sjuksköterskor och prövas under ansträngande händelser vilka berör plötsliga dödsfall. Erfarenheter ansågs berikande för sjuksköterskorna och bars vidare med i arbetet.

Bakgrund: År 2021 avled 92 085 människor folkbokförda i Sverige. Benämningen plötslig död innebär dödsfall som sker utan förvarning vilket leder till inre smärta, chock och sorg hos närstående. Närstående uppger att omgivning och miljö samt bemötande från sjuksköterskor är av vikt relaterat till optimal trygghetskänsla och sorgebearbetning. Sjuksköterskans roll är att bemöta lidande, vara hänsynstagande och ha god kommunikativ förmåga. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta närstående till plötsligt avlidna patienter. Metod: En beskrivande litteraturstudie där 12 kvalitativa originalstudier inkluderades. Huvudresultat: Sjuksköterskor upplevde sina egna och närståendes känsloreaktioner som starkare vid plötsliga dödsfall jämfört med de dödsfall som var väntade. Möten med närstående och rädslor över deras reaktioner upplevdes av sjuksköterskor som utmanande, därefter upplevelser av osäkerhet gällande egen kompetens och bemötande samt visande av egna känslor. Genom att sjuksköterskor erbjöd insatser för att möjliggöra en lugnare miljö för närstående upplevdes ökad medkänsla. Slutsats: Att bevittna plötslig död och sorgereaktioner hos närstående upplevdes som utmanande och vikten av kommunikation lyftes fram. Upplevelser av rädsla kring bemötandet av närstående efter plötslig död uppkom, då sjuksköterskorna inte visste vilken typ av reaktion de kunde vänta sig. Om sjuksköterskan hade tidigare erfarenhet gällande plötslig död upplevdes mötet med närstående mindre svårt att hantera, då erfarenheten bidrog till underlättande av både den närståendes samt den egna hanteringen av känslor. / Background: 92 085 people registered in Sweden died in the year 2021. The term sudden death means death that occurs without warning which leads to inner pain, shock and grief in relatives. Relatives state that the environment and the care from nurses is important related to optimal safeness and processing of grief. The nurse's role is to respond to suffering, be considerate and have good communicative ability. Aim: The aim was to describe nurse’s experiences of meeting relatives of suddenly deceased patients. Method: A descriptive literature review where 12 original qualitative studies were included. Results: Nurses experienced their own and relatives' emotional reactions stronger in sudden deaths compared to expected deaths. Meetings with relatives and fear of their reactions were perceived by nurses as challenging, also experiences of uncertainty regarding their own competence, treatment and showing their own feelings. Nurses felt compassion related to the efforts of creating a calmer environment for relatives. By offering efforts to enable calmer environment for relatives, nurses’experiences increased compassion. Conclusion: Witnessing sudden death and griefreactions in relatives was perceived as challenging and the importance of communication was highlighted. Experiences of fear about the treatment of relatives after sudden death arose as the nurses didn´t know what kind of reaction to expect. If the nurse had previous experience of sudden death, the meeting with relatives was perceived as less difficult to handle, the experience contributed to the facilitation of both the relatives and their own handling of emotions.

Vid plötslig oväntad död har de närstående ingen tid att förbereda sig mentalt eller känslomässigt, vilket ofta innebär en stor kris i livet. Vårdpersonalen känner ofta en bristande kunskap och osäkerhet i mötet med närstående i denna situation. Genom att undersöka de närståendes upplevelser och behov i denna litteraturstudie, ges möjlighet till ny kunskap som ger insikt och förståelse för deras situation, vilket kan skapa en ökad trygghet. Syftet med denna studie är att belysa närståendes upplevelse och behov av omvårdnad vid plötslig, oväntad död. Metoden är en litteraturstudie, där åtta vetenskapliga artiklar som kan svara på syftet har granskats och analyserats. Resultatet visar att närstående har behov som är generella men också specifika vid plötslig oväntad död. Deras livsvärld förändras dramatiskt och de hamnar i behov av omhändertagande och stöd i sorgen utifrån ett förändrat liv. Varje individ är unik och har sitt eget sätt att hantera svåra situationer, vilket kan göra det svårt för vårdpersonal att möta den sörjandes individuella behov. Reaktionerna kan variera kraftigt, men behoven är vanligtvis detsamma. Vårdpersonal har stor del i hur de närstående upplever omhändertagandet när en anhörig plötslig dör. Individuella behov som uppstår i sorgen kräver god kunskap för att kunna bemöta dessa. Som vårdpersonal är det viktigt att övervinna sin rädsla och våga möta de sörjande oavsett tidigare erfarenhet.

Validerat; 20101217 (root)

<p>När anhöriga drabbas av ett svårt trauma eller plötsligt dödsfall kan deras liv vändas upp och ned och bli kaotiskt. I en sådan situation är det oftast sjuksköterskan de anhöriga möter först. Syftet med denna studie är att beskriva vad sjuksköterskans stödjande roll gentemot anhöriga vid ett svårt trauma eller plötsligt dödsfall innefattar. Metoden som ligger till grund för studien är en deskriptiv litteraturstudie. Resultatet visar på olika behov hos anhöriga vid trauma eller plötsligt dödsfall. De anhöriga vill ha kontinuerlig information om patientens tillstånd och bra kommunikation mellan sig och vårdpersonalen. Utifrån sjuksköterskans perspektiv visas att hon/han använder sig av uppmuntran, stöttning, närhet och att främja välbefinnande som stödjande strategier för att tillgodose anhörigas behov. Slutsatsen är att sjuksköterskan kan, genom kunskap om anhörigas behov, skapa de bästa möjliga förutsättningarna för ett bra samarbete mellan vårdpersonal och anhöriga.</p>

När anhöriga drabbas av ett svårt trauma eller plötsligt dödsfall kan deras liv vändas upp och ned och bli kaotiskt. I en sådan situation är det oftast sjuksköterskan de anhöriga möter först. Syftet med denna studie är att beskriva vad sjuksköterskans stödjande roll gentemot anhöriga vid ett svårt trauma eller plötsligt dödsfall innefattar. Metoden som ligger till grund för studien är en deskriptiv litteraturstudie. Resultatet visar på olika behov hos anhöriga vid trauma eller plötsligt dödsfall. De anhöriga vill ha kontinuerlig information om patientens tillstånd och bra kommunikation mellan sig och vårdpersonalen. Utifrån sjuksköterskans perspektiv visas att hon/han använder sig av uppmuntran, stöttning, närhet och att främja välbefinnande som stödjande strategier för att tillgodose anhörigas behov. Slutsatsen är att sjuksköterskan kan, genom kunskap om anhörigas behov, skapa de bästa möjliga förutsättningarna för ett bra samarbete mellan vårdpersonal och anhöriga.

Sjuksköterskor inom ambulanssjukvården tvingas ibland lämna dödsbesked. Formellt skall konstaterandet av dödsfallet göras av en läkare. Idag finns det olika lokala riktlinjer som ger sjuksköterskorna inom ambulanssjukvården rätten att avsluta påbörjad hjärt- och lungräddning i hemmet. Detta leder till att sjuksköterskan lämnar ett dödsbesked innan läkaren kommit. Denna studie görs i syfte att fånga deras erfarenheter av att lämna dödsbesked. Sex intervjuer genomfördes. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas i två kategorier: ”Hinder i vårdmötet” och ”Mod att stanna” samt åtta underkategorier. Resultatet påvisar en osäkerhet och svårighet i mötet med närstående. En osäkerhet som speciellt berör oerfarna vilka kände en rädsla att göra fel. Att lämna dödsbesked beskrev sjuksköterskorna som mycket känsloladdat, inte bara från närståendes sida utan sjuksköterskan upplevde situationen som stressande och med obehag. Sjuksköterskornas tydlighet och ärlighet inför närstående spelade stor roll för den sammantagna upplevelsen av att lämna ett dödsbesked.  Att vara trygg i sig själv och våga vara närvarande var positiva egenskaper som nämndes. Intervjupersonerna upplevde att närstående hade olika behov och visade olika reaktioner i samband med dödsbesked. Likaså påverkades sjuksköterskorna av yttre faktorer såsom arbetsbelastning och tid på dygnet. Kliniska implikationer är ett behov av tydligare riktlinjer för hur ambulanssjuksköterskor skall agera vid lämnande av dödsbesked. Det behövs även informationsmaterial till närstående, utbildning i sorgbearbetning samt forum för kollegialt erfarenhetsutbyte i strukturerad form.